Med Curb
Your Enthusiasm har Larry David gjort en av mina absoluta favoritserier. Han är
verkligen pinsamheternas mästare och många av avsnitten från serien hör till
det roligaste som jag någonsin har sett. Larry Davids humor är lika
sofistikerad som enkel och direkt. Han lyckas alltid försätta sig i jobbiga
situationer som alltid förvärras och utvecklas till stor komik. Tillsammans med
britterna som gjort suveräna Peep Show finns det ingen som är bättre på
pinsamhetshumor – som för mig är den ädlaste och bästa formen av komedi – än Larry
David. Jag har sett många av Curb Your Enthusiasm-avsnitten flera gånger och eftersom
den nionde säsongen verkar dröja har jag känt av en viss abstinens nu i sommar.
För några veckor sedan blev jag tipsad om en dansk komediserie, Klovn, av en av
mina bloggläsare, ”Stekspaden”, som gett mig flera lysande tips genom åren. Klovn,
som förstås är det danska ordet för clown, är en serie som jag aldrig hade hört
talas om tidigare men eftersom den skulle påminna starkt om just Curb Your
Enthusiasm närmade jag mig serien med entusiasm. Jag har alltid varit positivt
inställd till danska film- och TV-produktioner då danskarna ofta är överlägsna
oss svenskar på det området och Klovn är verkligen inget undantag. Det finns
ingen svensk komediserie som ens har varit i närheten av att vara lika bra och
rolig och jag har haft det skitkul med de sex säsongerna av Klovn,
som är det roligaste jag har sett sedan Inbetweeners.
Har man sett
Curb Your Enthusiasm är nog det första mötet med Klovn lite märkligt. Så var
det för mig. För Klovn har plankat Larry Davids koncept rakt av. I centrum står
den etablerade och framgångsrika komikern Frank Hvam som spelar en överdriven
och skruvad version av sig själv, precis som Larry David. Han är en ganska
schysst och hyfsat sympatisk kille med en ovanlig förmåga att trassla in sig i
jobbiga och pinsamma situationer, precis som Larry David. Hans sambo Mia är
väldigt förstående, gullig och trevlig och hon står ut med Frank trots hans
många pinsamma tillkortakommanden, precis som Larry Davids fru i ”Curb”. Där
Larry har sin manager Jeff, som knullar runt och ställer till det för sig själv
och Larry och har en mycket påfrestande fru, har Frank komikerkollegan Casper
som är en betydligt mer extrem och sjukare karaktär än Jeff men fyller exakt
samma funktion och också har en jobbig fru som gör livet surt för Frank och
honom. De flesta av de stora rollerna spelas av skådespelare som spelar
skruvade versioner av sig själva och ofta dyker det upp danska kändisar, som
man som svensk förstås inte känner till, som också får spela överdrivna
versioner av sig själva, precis som i "Curb" alltså. Avsnitten av Klovn är ungefär lika långa som ”Curb”-avsnitten
och upplägget och dramaturgin är densamma. Till och med musiken som används i
serien påminner starkt om den i ”Curb”. De många likheterna är uppenbara men
försöker aldrig döljas – Klovn är helt enkelt en dansk version av Curb Your
Enthusiasm. Och det känns lite konfunderande i ungefär ett avsnitt. Därefter
börjar man uppskatta Klovn för vad det är – en fantastiskt rolig och galet
underhållande TV-serie som får mig att skratta långt efter att avsnitten tagit
slut.
Klovn är en
av de där få TV-serierna som kan få mig att skratta högt för mig själv när jag
står och diskar och tänker på vad jag sett flera dagar tidigare. Det är
verkligen en fantastisk TV-serie på alla sätt och jämfört med Curb Your
Enthusiasm är den betydligt galnare och mer frisläppt än vad Larry David
någonsin kommer vara. Frank och Casper tänjer ständigt på gränserna och de
känns så självsäkra i sin humor att de kan ta den nästan varsomhelst utan att
det blir plumpt och smaklöst. Oavsett hur grovt och vulgärt det blir känns Klovn
alltid som en smart serie. Frank och Casper leker med stereotyper, det normala
och uppfattningar om sig själva och kändisar på ett ständigt genomtänkt sätt. Klovn
känns hela tiden som en väldigt dansk serie. Förutom den ständiga danskan – som
nog måste vara världens roligaste språk, åtminstone för mig som svensk – får man
snabbt alla sina fördomar om Danmark bekräftade. Klovn är mer lössläppt, galen
och mer politiskt inkorrekt än någon TV-serie som fått klartecken av svenska
produktionsbolag. Humorn är grov och det skojas friskt om rasism (även riktad
mot svenskar), eskimåer, sexism (Frank och Casper älskar strippor och porr), droger,
våldtäkt, handikappade och allt annat som många komiker undviker – men aldrig
på ett smaklöst sätt. Och även om Frank och Casper ofta säger och gör dumma och
idiotiska saker är de ändå så sympatiska och älskvärda att man aldrig slutar
heja på dem. Hade man inte känt för dem hade serien fallit platt.
Klovn
gjordes i sex säsonger och totalt 60 avsnitt mellan 2005 och 2009. Det är en
fantastisk serie som bjuder på fler skratt än det mesta som jag har sett. Hur
kommer det sig då att det är först nu som jag har hört talas om den? Då serien
är dansk finns det mycket av det som Frank och Casper gör som vi svenskar kan
relatera till. De firar jul och midsommar som vilken svenne som helst och den
danska kulturen skiljer sig inte väsentligt från den svenska, men liksom många
andra lysande serier har Klovn slarvats bort fullständigt av de svenska
kanalerna. Jag är ganska säker på att serien hade gjort succé om den hade
visats på SVT eller TV4 men istället har serien tydligen fått leva en tynande
tillvaro på kanalen TV4 Komedi, som ju ingen vettig människa tittar på eller
ens har i sitt kanalutbud. I Danmark är serien hur stor som helst men i Sverige
kommer den förbli en okänd kultpärla som en liten skara lyckliga människor fått
upptäcka. Serien kan köpas billigt på nätet (ett givet köp för alla som vill
skratta!) men tyvärr går den bara att få tag på med engelsk undertext vilket
gör att många ändå inte kommer kunna se serien. Det tog ett tag för mig att
vänja mig vid att höra danska och läsa engelska, svenska hade ju klart varit
att föredra, men Klovn är så lysande att det knappast är något som stör någon
längre tid.
Trots 60
avsnitt som alla har samma struktur - Frank och Casper gör något dumt och
försöker rätta till det, men ställer bara till det för sig ännu mer och gör
problemen olösliga – känns Klovn aldrig tråkigt eller tradigt. Frank Hvam är visserligen
ingen Larry David, men han är faktiskt inte långtifrån dennes komiska
geni, och han och de andra slipade snabbt Klovn-konceptet till perfektion. Det
finns inte ett enda avsnitt där humorn känns trött, även om det såklart finns
vissa avsnitt som är klart bättre än andra, och dialogen är alltid fantastiskt
välskriven. Skådespelarna gör alla ett lysande jobb, även i de mest konstiga
och absurda situationer vilket får allt att kännas trovärdigt och äkta – vilket
förstås gör det hela ännu roligare. Klovn slutade på topp efter sex säsonger
och även om jag förstås hade önskat mig mer känns det bra att de slutade innan
serien började kännas trött. Efter serien gjordes också en långfilm med den
självklara titeln Klovn - The Movie som också är sevärd. Klovn passar bättre i det kortare
formatet men i filmen prövades gränserna ännu mer vilket innebär att filmen är ännu
mer vulgär och grövre än TV-serien någonsin var, vilket inte automatiskt
innebär att filmen är bättre även om den fick mig att skratta högt flera
gånger. Klovn känns som en serie som jag kommer återkomma till och se om både
en och två gånger. För mycket roligare än Klovn blir det inte.