tag:blogger.com,1999:blog-12079014757757406412024-03-14T03:15:32.325+01:00FinpopHenrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.comBlogger527125tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-89155288786978891532015-08-01T11:54:00.000+02:002015-08-01T12:05:44.495+02:00Boktips: The Mark and the Void av Paul Murray<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-cfAGMOAg8eo/VbyV1rLijmI/AAAAAAAACLs/qi-i-6FdvPM/s1600/themarkandthevoid.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="http://3.bp.blogspot.com/-cfAGMOAg8eo/VbyV1rLijmI/AAAAAAAACLs/qi-i-6FdvPM/s400/themarkandthevoid.jpg" width="261" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Sedan jag för snart fem år
sedan stiftade bekantskap med Paul Murray via den geniala romanen <a href="http://finpop.blogspot.se/2011/02/skippy-dies-paul-murray.html">Skippy Dies</a>
har The Mark and the Void varit en av mina mest emotsedda böcker. Nu är den äntligen
här, och jag kan lyckligt konstatera att jag inte är besviken. Att döma av
förhandsinformationen och den något förvirrande och röriga <a href="http://www.penguin.co.uk/books/the-mark-and-the-void/9780241146668/">baksidestexten</a>
kändes det som att Paul Murray eventuellt skulle ta det modiga beslutet att skriva en
Thomas Pynchon-liknande roman om vår samtid. Till viss del är det precis
vad The Mark and the Void är, men samtidigt är det en jordnära och
lätthanterlig roman trots den imponerande spännvidden. Mycket beror det på
valet av en jag-berättare ur vilkens ögon vi får allt berättat och som får allt
att kännas sammanhängande och förståeligt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Huvudpersonen i The Mark and
the Void är en desillusionerad fransman, Claude, som trots en fattig uppväxt
med en kommunistisk smed till farsa och en examen i filosofi, lyckats hamna på en stor investeringsbank i Dublin. Han har brutit med sitt förflutna och lever ett tomt
och innehållslöst liv, med en fin lägenhet och mycket pengar på banken men utan
vänner, familj eller sammanhang. När boken tar sin början har han en tid känt
sig iakttagen och förföljd och när han en dag konfronterar den svartklädda
person som spionerar på honom får han veta att han har blivit utvald som
huvudperson i en roman. Författaren heter Paul och säger sig vilja skriva en
viktig roman om vår samtid och menar att en banktjänsteman är den perfekta
huvudpersonen. Vi som läser anar att han inte berättar hela sanningen, men
Claude som väntar på mening och något som får honom att känna sig levande,
känner sig smickrad och släpper glatt in Paul i sitt liv. Vad som följer är en
intressant, allmänbildande och rolig berättelse om världsekonomi, filosofi,
knäppa affärsidéer, strippklubbar och mycket annat.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Paul Murray är en genuint
rolig författare. Hans tre romaner kan allihop beskrivas som riktiga
skrattfester, fulla av märkliga och absurda händelser och karaktärer. Vad som
gör honom till en av mina favoriter bland moderna, verksamma författare är dock
inte bara hans komiska egenskaper. Snarare är det hans sätt att med humorn som
medel berätta angelägna och rörande berättelser. The Mark and the Void kretsar
mycket kring finanskriser och vad som driver dem, och det är uppenbart att Paul
Murray är väl påläst och kunnig inom området. Det som lätt hade kunnat bli
torrt och tråkigt blir i hans regi lättförståeligt och absurt påtagligt. Han är
lika allmänbildad och mångsidig som Thomas Pynchon och Klas Östergren, och det
är uppenbart att han, liksom dem, har ”hjärtat på rätt ställe”. Skratten
blandas med nya insikter och när jag vänder sista sidan längtar jag redan efter
nästa bok. </div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-77114908573498634742015-03-01T23:34:00.000+01:002015-03-01T23:39:54.822+01:00Nostalgi: Advance Patrol<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-GQ1QmXFlcZk/VPNm5PWRa3I/AAAAAAAACJg/Mp-6WhyXmcE/s1600/advancepatrol.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-GQ1QmXFlcZk/VPNm5PWRa3I/AAAAAAAACJg/Mp-6WhyXmcE/s1600/advancepatrol.jpg" height="400" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Häromkvällen surfade jag runt på nätet och kände för att se
någon gammal video med den svenska hiphopgruppen Advance Patrol och såg till
min stora glädje att någon laddat upp dokumentärfilmen <a href="https://www.youtube.com/watch?v=dZUE7qxvQbI">Gå loss</a>, från 2004, om
gruppen. Jag hade inte sett den sedan det begav sig, men mindes att den gjort
ett starkt intryck. Jag tog självklart möjligheten att se den igen och blev mer
berörd och drabbad än vad jag hade förväntat mig. Gå loss måste räknas som en
av de bästa svenska musikdokumentärerna och såhär drygt tio år senare känns den
som ett tidsdokument över en försvunnen tid, som ändå känns som igår. Vad som
får filmen att stå ut är framförallt den oromantiska och ärliga tonen. Killarna
får vara sig själva och filmen väjer inte för något. Det är sorgligt, grått och
ledsamt men ändå inte helt hopplöst. Och filmen får mig att minnas varför jag
tyckte att Advance Patrol var så viktiga och bra, och varför jag fortfarande
återkommer till deras musik ibland. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Advance Patrol slog igenom i slutet av det som senare skulle
kallas den svenska hiphopens guldålder och i slutet av den tid då jag var som
mest entusiastisk över hiphop. Första gången jag hörde talas om Advance Patrol
var när, då 15-årige, Lilleman släppte sin första skiva och Gonza Blatteskånska
gästade på titellåten <a href="https://www.youtube.com/watch?v=brZ6FtY5vf8">Tonårstankar</a>. Jag var 14 år och det var kärlek vid första
ögonkastet och säkert en av de musikvideor som jag sett flest gånger (om jag inte
minns fel var den ”veckans hitvarning” på ZTV och jag försökte se den så många
gånger som möjligt). Ungefär vid samma tid visades videon för Advance Patrols
egen låt <a href="https://www.youtube.com/watch?v=XvGD71hhTlw">Vem vill hem</a> ganska ofta och när jag hör den nu låter det inte
särskilt bra, men på den tiden kändes det nytt, fräscht och häftigt. På den
tiden var mina favoriter inom den svenska hiphopen The Latin Kings och Advance
Patrol flyttade fokus från Stockholmförorterna och jag fick upp öronen och
ögonen för Malmö med sina Lindängen, Kroksbäck och Rosengård. Liksom The Latin
Kings var Advance Patrol en hiphopgrupp men även om Gonza alltid kändes som den
stora stjärnan var det en rätt jämn grupp där de olika medlemmarna
kompletterade varandra. När debutalbumet <a href="http://open.spotify.com/album/21pJ2jaUrARU5I5TvIZT91">Utskrivna</a> till slut släpptes 2003
kändes det som att gruppen hade varit med i svängen ett tag och de fortsätta
etablera sin image med sköna musikvideos som den till <a href="https://www.youtube.com/watch?v=_4-6dnG0xog">Vi e dom</a>. Jag lyssnade mycket på Utskrivna och älskade blandningen av charmig humor och
allvar. Samhällskritiska låtar och texter om döda kompisar samsades med låtar om
sex timmars arbetsdag och den fantastiska Min musik, som jag fortfarande
bränner av ibland. Advance Patrol var både de duktigaste och svängigaste och de
mest sympatiska och älskvärda artisterna på den svenska rapscenen. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under mina senare tonår svalnade intresset för hiphop och
jag slutade följa Advance Patrol. Några gånger skymtade Gonza förbi som
intensiv programledare i något barnprogram på SVT, men annars hörde jag
ingenting om dem. För snart sex år släppte de en spanskspråkig skiva, <a href="http://open.spotify.com/album/6BfkB4Uo8OBSuPsTNAaXBz">El Futuro</a>, via Pirate Bay och jag fick anledning att kolla upp dem igen. Flera av
låtarna på den skivan var bra och svängiga, men framförallt fick jag nu upp
ögonen för de två svenskspråkiga album som jag hade missat. <a href="http://open.spotify.com/album/4e4QHIfaLcypDjMg2ybBby">Aposteln</a> (2006) och
<a href="http://open.spotify.com/album/1OTSgmziNgffMcHL7qsP9s">Enligt AP</a> (2007) är två rätt ojämna album men innehåller flera riktigt bra
låtar som får mig att återkomma med jämna mellanrum. Blandningen av humor och
allvar är fortfarande vad som gäller på de här skivorna, men det är i de mer
allvarliga stunderna som gruppen verkligen skiner. Från Aposteln är det
framförallt Ett land som är tryggt och Betongbarn som framstår som mästerverk och från Enligt AP är det låtarna Arbetsförmedlingen
och Utbildningen som fått mig att fastna och återkomma. Advance Patrol skrev
smartare, bättre och roligare texter än de flesta inom den svenska hiphopen.
Det har hänt mycket med den svenska hiphopen de senaste åren, men samtidigt
känns det som att ingen riktigt har flyttat fram textskrivandet till en högre
nivå än Advance Patrol och jag ser fram emot deras återkomst. För ett drygt år sedan dök
det upp ett livstecken i form av låten och videon <a href="https://www.youtube.com/watch?v=9M8G4s9fSlE">Jag svär</a>. Det är visserligen
inget mästerverk, men likväl ett trevligt återseende. Advance Patrols gamla
musik kommer nog alltid göra mig nostalgisk och jag tror att jag med jämna
mellanrum, om sena kvällar, kommer fortsätta plocka fram deras gamla skivor och
minnas det tidiga 2000-talet, möjligheterna och soundet. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-15332615906016827742015-02-15T16:01:00.000+01:002015-02-15T16:07:08.527+01:00Boktips: Gentlemen och Gangsters av Klas Östergren<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-bs3cCfK_iIA/VOCzZsWsVtI/AAAAAAAACJM/eXUBR5WQkSY/s1600/ungostergren.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-bs3cCfK_iIA/VOCzZsWsVtI/AAAAAAAACJM/eXUBR5WQkSY/s1600/ungostergren.jpg" height="400" width="288" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
För några veckor pratade jag
med min pappa i telefon om Guldbaggegalan som varit några dagar tidigare och
hur passé alla filmgalor känns nuförtiden. Filmen Gentlemen, baserad på Klas
Östergrens gamla roman med samma namn var nominerad i nästan varje kategori,
men fick ingen av de tunga baggarna (utan att ha sett Turist tycker jag Ulf
Malmros Min så kallade pappa hade förtjänat fler nomineringar då det är den
bästa svenska film jag sett på länge). Vi började prata om boken och min pappa
kallade den för ”en svensk klassiker som man borde läsa”, och lättövertalad som
jag är bestämde jag mig för att läsa den. Gentlemen dyker ju upp i lite olika
sammanhang och jag tror att de flesta som var unga när det begav sig, i början
av 80-talet, har läst den medan dagens unga mest sannolikt har skippat den. I
höstas, i samband med att filmen skulle ha premiär, gavs Gentlemen och
uppföljaren Gangsters ut tillsammans i en så kallad ”storpocket” som trots det
fula omslaget måste var bland den mest prisvärda svenska läsning man kan köpa.
Två veckor har det tagit mig att komma igenom dessa två romaner som tillsammans
sträcker sig över knappt tusen sidor. Det var mitt första möte med Klas
Östergren och jag måste säga att jag haft det rätt trevligt i hans sällskap.
Läsningen har varit intressant, fascinerande och rolig och har gett viss
mersmak. Jag har redan reserverat ett par av hans andra böcker från
biblioteket och ser fram emot att läsa dessa.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Gentlemen gavs ut 1980 och uppföljaren
Gangsters gavs ut 25 år senare, år 2005, men tar vid precis där den första
boken slutar och läses med fördel så fort man blivit klar med Gentlemen så att
man hänger med i alla referenser och sammanhang. Stilmässigt märks det knappt att 25 år hade passerat mellan böckerna och att de ges ut i en volym är
en utmärkt idé eftersom de tillsammans utgör en mäktig läsupplevelse, där de
båda böckerna effektivt förstärker varandra. Vid först anblicken, när man snabbt
försöker bilda sig en uppfattning om vad det är för slags böcker, tror man lätt
att det är några slags grabbiga thrillers med udda karaktärer som man har
framför sig. Det stämmer till viss del, och upptakten till Gentlemen känns som
en ambitiös thriller, men sedan börjar storyn spåra ur och man inser att det är
utvikningarna och sidospåren som är det centrala och att resan kanske inte har
något tydligt mål eller någon deckaraktig upplösning. Det är snyggt, spännande
och intressant och mig veterligen är Klas Östergren tämligen unik bland svenska
författare, däremot påminner hans sätt att skriva enormt mycket om en
amerikansk gigant, nämligen Thomas Pynchon.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har försökt hitta
jämförelser mellan Pynchon och Östergren på nätet, men hittar inte så mycket
mer än en amerikansk <a href="http://www.hollywoodreporter.com/review/gentlemen-toronto-review-730814">recension av Gentlemen-filmen</a>. Min teori är dock att det inte hade funnits någon
Gentlemen om det inte hade varit för Thomas Pynchon. Jag är ingen allvetande litteraturvetare
men jag upplever åtminstone Pynchon som en unik författare med ett helt eget
sätt att skriva och berätta, och det finns för många likheter i de här två
Östergren-romanerna för att det ska vara en slump. När Gentlemen kom 1980 hade
visserligen inte Thomas Pynchon ännu översatts till svenska, och kanske har
därför inte så många jämförelser gjorts, men vid det laget hade Pynchon skrivit
sina mest stilbildande böcker, och det känns inte alltför långsökt att Östergren,
som framstår som väldigt bildad skulle ha läst och inspirerats av dem. Dels är
språket i Gentlemen väldigt Pynchonskt med långa, tillkrånglade meningar
fullpackade med information och villospår. Och precis som i Pynchons böcker
lägger Östergren nästan hela sitt fokus på förvirrande utvikningar och sidospår
som sällan följs upp, och där slutet på romanen inte leder till någon som helst
upplösning eller svar utan bara än mer förvirring. Dessutom är paranoian, som
ofta brukar benämnas som ett av Pynchons främsta kännetecken och styrkor,
ständigt närvarande och särskilt i uppföljaren Gangsters når den extrema
höjder. Gentlemen och Gangsters är alltså, på alla sätt och vis, Thomas Pynchon
på svenska. Men det är inte något dåligt, snarare tvärtom, då Thomas Pynchon är
en av de mest intressanta och läsvärda författarna vi har att tillgå. Det är
aldrig fel att inspireras av stora författare och sen köra sitt eget race. Och
Thomas Pynchon hade aldrig kunnat skriva om Sverige och svensk samtidshistoria
på samma sätt som Östergren. Liksom Pynchon är Östergren otroligt påläst och
allmänbildad och har ungefär samma ”60- och 70-talsvärderingar” vilket gör
honom väldigt sympatisk och angelägen. Gentlemen och Gangsters ger läsaren en
unik bild av Sverige och utvecklingen och nedmonteringen av det svenska
samhället från 1950-talet till det tidiga 2000-talet. Det borde vara
obligatorisk läsning för alla svenskar och kult- och klassikerstatusen är välförtjänt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har ännu inte sett Gentlemen-filmen
och även om jag känner mig ganska sugen ska jag nog avvakta tills den kommer
visas som TV-serie senare i år, och då också innefatta storyn från Gangsters.
Filmen verkar ju rätt bra, men fick varierande recensioner, och liksom Thomas
Pynchons böcker känns det här som romaner som inte skulle göra sig särskilt bra
som film. Mycket av innehållet ligger i sidospåren, tillbakablickarna och
utvikningarna och sådant blir sällan bra på film, bara förvirrande och
distanserat. Men Östergren har ju själv skrivit manuset, flera riktigt duktiga
skådespelare medverkar och regissören Mikael Marcimain brukar leverera så jag
är försiktigt optimistisk. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-61277582796935572002015-01-29T21:24:00.000+01:002015-01-29T21:24:16.501+01:00Musiktips: Januariskörden<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-UFa1TunM6Pk/VMqVZJZh-NI/AAAAAAAACI0/yIWeJkE9ctY/s1600/terriblebeautifulworld.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-UFa1TunM6Pk/VMqVZJZh-NI/AAAAAAAACI0/yIWeJkE9ctY/s1600/terriblebeautifulworld.jpg" height="400" width="400" /></a></div>
Fy fan för den här vintern, med sina eviga temperatursvängningar och grå himlar. Tack och lov har det släppts en del bra musik, och för att lindra er vinterdepp tänkte jag dela med mig av mina favoriter ur i januaris skivskörd.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Först och främst, <b>Markus Krunegård</b> har släppt en fem låtar lång EP med titeln <a href="http://open.spotify.com/album/5kacz9nUU6PuNDyRhfx5IY">Härskarens teknik</a>, där åtminstone fyra av låtarna är riktigt trevliga. Född långt ifrån USA är ytterligare ett Norrköping-anthem (sjunger han om artistkollegan <a href="https://www.youtube.com/watch?v=6yLCcPmrQ3U">Pontiak</a> i låtens första vers, eller är det jag som hör fel?) och Om du är ensam är du inte ensam är Markus på sitt bästa humör. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Pålitliga <b>The Decemberists</b> har släppt ett nytt album med titeln <a href="http://open.spotify.com/album/0GDJEXa8wAflEyA3yIOrl2">What a Terrible World, What a Beautiful World</a> som bjuder på deras karaktäristiskt mysiga musik. Deras musik skingrar molnen och gör mig alltid lite gladare. Skivomslaget (ovan) måste också utnämnas till "månadens omslag". Sjukt snyggt. Gillar man The Decemberists är det också sannolikt att man gillar <b>Belle and Sebastian</b>, som känns lite besläktade. De har också släppt en ny skiva, <a href="http://open.spotify.com/album/3Gy0FCDIx9MoliXd3YcTBt">Girls in Peacetime Want to Dance</a>, som också känns riktigt trevlig. Indiemänniskor av den gamla skolan har alltså en del att glädjas åt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Är man på lite argare humör kan man lyssna på de rockiga <b>Sleater-Kinney</b> vars nya album <a href="http://open.spotify.com/album/1l7gMbzE7RRAdYddJSfM5B">No Cities To Love</a> har hajpats rätt hårt runtomkring på nätet. Kvinnorna i bandet har alla passerat 40 och visar att man inte behöver vara yngst för att rocka hårdast. Sleater-Kinney bildades 1994, men det här är mitt första möte med dem, men många känner säkert igen bandmedlemmen Carrie Brownstein från TV-serierna Portlandia och Transparent (som jag såg nyligen och verkligen kan rekommendera). </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Är man på hiphophumör tycker jag man ska lyssna på <b>Lupe Fiascos</b> nya album <a href="http://open.spotify.com/album/7F58zK8t8whSFjX5X09d28">Tetsuo & Youth</a>, som är en tegelstensroman till skiva med otroligt mycket innehåll som det tar ett tag att fastna för. Efter några lyssningar börjar låtarna sätta sig och det känns som en skiva som kan växa enormt om man ger den lite tid. Lupe Fiasco är en väldigt begåvad och smart rappare som fyller sina låtar med intressant innehåll och det är kul att se honom tillbaka på topp, efter en allt annat än spikrak karriär. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
För den som vill bjuda sina öron på något vackert och välljudande kan <b>Natalie Prass </b><a href="http://open.spotify.com/album/1rRFEJvwq1Bdutw6q3Nz9e">självbetitlade debut</a> vara värd en chans. Hennes låtar lämnar inget starkare intryck på mig, men är så snyggt producerade och levererade att de ändå är värda att lyssnas på.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det har också släppts en del bra singlar. <b><a href="http://open.spotify.com/album/5RIO2njMaxNKYnkyRfG2Zb">Thåström</a></b> och <b><a href="http://open.spotify.com/album/38RMah2wH440annqbNoNlk">Love Antell</a></b> har både släppt halvtråkiga singlar som säkert gör sig bättre på sina respektive album, tillsammans med andra låtar, vilket jag ser fram emot. <b>Purity Ring</b> är på gång med en ny skiva och har släppt <a href="https://www.youtube.com/user/PurityRingSongs/videos">två låtar</a> som tyder på att de fortsätter jobba med sitt säreget sköna sound. En av månadens bästa låtar är Arcade Fire-sångaren <b>Will Butlers</b> <a href="https://www.youtube.com/watch?v=0xZxpd23iuU#t=73">Anna</a>, från hans kommande soloalbum. Den är galet svängig och videon är också riktigt trevlig, i all sin enkelhet. </div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-41714072367039774692015-01-29T19:19:00.004+01:002015-01-29T19:19:46.785+01:00Boktips: Funny Girl av Nick Hornby<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-1-TfswtlUcY/VMp41F2uDiI/AAAAAAAACIk/JpshrmB7kow/s1600/funnygirl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-1-TfswtlUcY/VMp41F2uDiI/AAAAAAAACIk/JpshrmB7kow/s1600/funnygirl.jpg" height="400" width="261" /></a></div>
<span style="background-color: white; color: #222222;"><span style="font-family: inherit;">Jag minns en tid när jag tyckte Nick Hornby var cool. Det känns avlägset, men någon gång i mina senare tonår var High Fidelity-filmen en av mina absoluta favoritfilmer (jag har alltid föredragit filmen framför boken) och Nick Hornby framstod som extremt cool, smart och rolig. Jag har inte läst alla hans böcker, men de jag har läst har känts bra och läsvärda. Efter den trevliga <a href="http://finpop.blogspot.se/2010/02/juliet-naked-nick-hornby.html">Juliet, Naked</a> från 2009 har det varit rätt tyst om Hornby, men i höstas var det äntligen dags för en ny roman igen. Funny Girl är en lättsam och rätt typisk Nick Hornby-roman om en grupp människor som tillsammans skriver, producerar och spelar i en brittisk sitcomserie i 60-talets London. Som allt annat jag har läst av Nick Hornby är den klart läsvärd, underhållande och åtminstone lite gripande och rörande. Samtidigt känns det hela tiden som att det är en lite substansfattig roman som utan någon större ansträngning hade kunnat vara mycket rikare och mer intressant. Karaktärerna är alla rätt platta och beter sig precis som man vet att de kommer göra från det att de har presenterats med några rader. Allt är förutsägbart, utan att vara direkt klyschigt. Skildringen av 60-talets London måste dessutom vara den mest färg- och uddlösa någonsin, men kanske var det inte så intressant och spännande som nästan alla andra författare och filmskapare fått oss att tro. På det stora hela är det alltså en rätt tråkig och ointressant bok utan särskilt mycket att säga, men jag antar att sådana böcker också har ett existensberättigande. I en av bokens nyckelscener försvarar den fiktiva TV-seriens producent "light entertainment" och menar att man måste ge publiken vad den vill ha, och det känns också som Nick Hornbys programförklaring. De allra flesta vill inte läsa tankeväckande, intressanta och utmanande romaner utan vill bara ha stabil underhållning. Nick Hornby verkar inte ha något behov av att spela cool. Han är nog trygg i sig själv och kommer garanterat fortsätta skriva trevligt mainstreamromaner för största möjliga publik. Det är dock tveksamt om jag kommer vilja läsa dem.</span></span>Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-21270691856318101622015-01-25T00:26:00.000+01:002015-01-25T00:27:56.142+01:00Serietips: Drinking at the Movies av Julia Wertz<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-VBYKJOJrK8s/VMQpPkz6uMI/AAAAAAAACIU/VnhdJ9XwlkY/s1600/drinkingatthemovies.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-VBYKJOJrK8s/VMQpPkz6uMI/AAAAAAAACIU/VnhdJ9XwlkY/s1600/drinkingatthemovies.jpg" height="400" width="293" /></a></div>
Efter att under en dryg vecka ha utmanat (plågat) min hjärna med Thomas Pynchons prövande Mason & Dixon behövde jag något lättare och mer underhållande att läsa en seg lördag. Jag plockade därför upp den självbiografiska serieromanen Drinking at the Movies av Julia Wertz som jag lånat hem från <a href="http://kulturhusetstadsteatern.se/Bibliotek/Serieteket/">Serieteket</a> (en av Stockholms bästa platser där jag alltid hittar något kul och läsvärt). Boken är inte ny utan gavs ut 2010, men är så bra att jag ändå känner att jag måste tipsa om den. Jag är väldigt svag för självbiografiska serier. Det känns som en helt egen genre vars motsvarighet man inte riktigt kan hitta inom några andra medier. Det finns inga självbiografiska romaner som är skrivna och utformade på samma sätt som självbiografiska serier, som ofta påminner om välskrivna och underhållande dagböcker. Självbiografiska serier är i regel väldigt självutlämnande och öppna och till skillnad från många andra seriegenrer är det nästan ett plus om författarna inte är några "objektivt duktiga" tecknare, utan det handlar snarare om att effektivt förmedla en känsla och berätta sin egen historia. I Sverige finns det många serieskapare som är duktiga på det här med självbiografiska serier. Mest känd är förstås Martin Kellermans Rocky, men andra serieskapare att kolla in är exempelvis Mats Jonsson ("Mats kamp" är särskilt läsvärd) och Åsa Grennvall ("Deras ryggar luktade så gott" från förra året bjuder på en riktigt stark läsupplevelse). Julia Wertz slår dock de flesta självbiografiska serieskapare på fingrarna. För mig är hon är en ny bekantskap men hon har gjort serier både innan och efter Drinking at the Movies och efter att ha läst den känns det givet att kolla upp hennes andra serier. Med enkla teckningar och ett extremt skickligt flyt berättar Julia om hur hon som 24-åring lämnar det trygga San Francisco, där hon har sin familj och vänner, och flyttar till New York. Där får hon det tufft och flyttar runt mellan skitiga lägenheter och tar tillfälliga skitjobb. Hemma i San Francisco får hennes styvpappa cancer och hennes brorsa överdoserar och hamnar på sjukhus. Själv har hon problem med alkohol och dricker alldeles för mycket. Samtidigt gör hon serier om sitt eget liv. Drinking at the Movies har allt jag vill att en självbiografisk serie ska ha. Julia Wertz berättelse om sig själv är gripande och självutlämnande, samtidigt som den är stark och enormt sympatisk. På många sätt är den allt man vill att en amerikansk indiefilm ska vara, men aldrig är. Jag känner allt oftare att det är inom de amerikanska alternativserierna som de riktiga starka amerikanska berättelserna dyker upp. Serieskapare behöver inte kompromissa på samma sätt som filmskapare och låter sig inte hindras av samma konventioner och pretentioner som "vanliga författare". Det finns mycket intressant att hitta bland de amerikanska alternativserierna och Julia Wertz Drinking at the Movies är ett väldigt bra ställe att börja på. Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-51388984199244183562015-01-12T20:59:00.001+01:002015-01-12T20:59:30.503+01:00Serietips: Evig lycka av Klas Isaksson<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-bx3toN-RnG0/VLQmoCb-18I/AAAAAAAACH4/AOUr5oNEqek/s1600/klas-isaksson-evig-lycka.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-bx3toN-RnG0/VLQmoCb-18I/AAAAAAAACH4/AOUr5oNEqek/s1600/klas-isaksson-evig-lycka.jpg" height="268" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Trots att de också kommer från Norrköping har jag knappt
lyssnat på Den svenska björnstammen. Jag har hört några enstaka låtar här och
där, men det är aldrig något som har fastnat eller gjort något större intryck.
Därför hade jag inte heller några större förväntningar på bandmedlemmen Klas
Isakssons serieroman Evig lycka, utgiven av Galago, men jag var ändå
tillräckligt intresserad för att börja läsa den. Först var jag tveksam. Jag
trodde att det skulle vara lite av en reklamaktig grej, eftersom alla
karaktärer ser ut som kantiga björnar och det står ”Den svenska
björnstammen” tydligt på omslaget, att han aldrig skulle ha fått ge ut en bok
om det inte varit för att han var med i det hyfsat kända bandet. Men efter
några sidor var alla tvivel borta och resten av läsningen var en mycket trevlig
upplevelse. Teckningarna är enkla men effektiva och efter ett tag känns de
väldigt naturliga och inte det minsta störande. Serien sträcker sig över 450
sidor och den välskrivna dialogen är ganska fåordig vilket gör att boken får
ett riktigt skönt mangaliknande flyt som gör att man verkligen rycks med och
vänder sida efter sida i ett högt tempo. Storyn uppges vara delvis
självbiografisk och är fullpepprad av märkliga och absurda händelser, men
sanningshalten spelar ingen roll då det är en bra historia som faktiskt
fungerar. Klas Isaksson har skrivit en rätt klassisk uppväxtskildring där
ensamhet, isolering och mani är några av de centrala frågorna. Boken utspelar
sig i Stockholm, trots att de verkliga händelserna utspelade sig i Norrköping,
eftersom ”det blev lättare att få distans till allting så” enligt bokens
huvudperson som också heter Klas och själv jobbar med en liknande bok. Framåt
slutet av serien blir förhållandet mellan verklighet och fiktion, öde och slump
väldigt förvirrande både för läsaren och huvudpersonen och när en tragisk
händelse som ingen Norrköpingsbo kan ha missat får en framträdande roll blir
förvirringen fascinerande och intressant. Evig lycka är en ambitiös serieroman
som särskilt i jämförelse med mycket annat som ges ut på Galago tar ut
svängarna ordentligt. Jag är imponerad och antar att nästa steg borde bli att
ge <a href="http://open.spotify.com/track/3PKf5czfEUxZgdc2VQUkHC">Björnstammen</a> en ärlig chans. </div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-18968584511128291432015-01-11T13:51:00.000+01:002015-01-11T13:51:11.887+01:00Filmtips: Polska Yesterday från 1985<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-xe-RL2juPY4/VLJwYwnVFRI/AAAAAAAACHo/mjySYJGrhx0/s1600/vlcsnap-2015-01-11-13h23m57s39.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-xe-RL2juPY4/VLJwYwnVFRI/AAAAAAAACHo/mjySYJGrhx0/s1600/vlcsnap-2015-01-11-13h23m57s39.png" height="303" width="400" /></a></div>
Ibland hittar man filmer som känns så udda och ovanliga att de blir roliga att se bara därför. Häromveckan snubblade jag över en 30 år gammal polsk film, <a href="http://www.imdb.com/title/tt0090352/">Yesterday</a>, som jag tyckte lät intressant och i förmiddags, medan gatorna fylldes av snö, såg jag den. Det var på flera sätt en intressant filmupplevelse som förstärktes av känslan att jag satt och kollade på en gammal raritet. Filmen handlar om ett gäng pojkar i gymnasieåldern i en polsk småstad 1964 och deras kärlek till Beatles. Killarna har ett eget band där de kör Beatlescovers och de kallar varandra John, Paul, Ringo och George. Jag har sett ett stort antal västerländska filmer och TV-serier om musikälskande ungdomar som växer upp på 60-talet, men aldrig något från Östeuropa och självklart är kontrasterna väldigt stora. Huvudrollen är trummisen i bandet, som förstås kallas Ringo av kompisgänget, och bor tillsammans med en utsliten moster och om nätterna delar de samma säng. En natt klipper hon av honom Beatlesfrisyren, på inrådan av stadens inflytelserika präst. Här finns också en sadistisk och väldigt militär lärare som ställer till med problem för pojkarna. Filmen är regisserad av Radoslaw Piwowarski som har regisserat ett antal polska filmer och TV-serier, men jag har svårt att tänka mig att den någonsin fick något större genomslag utanför Polen, vilket gör det ännu roligare att den dyker upp på nätet 30 år senare. Det känns hela tiden som att man kollar på en gammal och omodern film men den har ändå många förtjänster som gör den sevärd. Dels är storyn och miljöerna som skildras tämligen unika och intressanta att få ta del av, men skådespelarna gör också ett bra jobb. Filmen är vemodig och sorgsen, samtidigt som den innehåller en hel del glädje kopplad till musiken, och visar upp delar av en värld som för mig känns helt främmande. Trots att filmen är gjord med väldigt enkla medel är manuset ambitiöst och filmen tar sig en del konstnärliga friheter och känns betydligt mindre konventionell än många moderna liknande filmer. Vill du ha en kul och lite ovanlig filmupplevelse kan jag alltså varmt rekommendera den här gamla filmen.Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-79356628721626113222015-01-10T23:52:00.001+01:002015-01-11T00:09:53.414+01:00Jaime Hernandez och Love and Rockets<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-3mmgMq1JFOc/VLGCwLmTXAI/AAAAAAAACG0/lAcyyMJjndc/s1600/loverockets2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-3mmgMq1JFOc/VLGCwLmTXAI/AAAAAAAACG0/lAcyyMJjndc/s1600/loverockets2.jpg" height="171" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
För några veckor sedan lade jag upp en <a href="http://finpop.blogspot.se/2014/12/en-introduktion-till-gilbert-hernandez.html">introducerande text om Gilbert Hernandez och Love and Rockets</a> här på bloggen och idag har turen
kommit till en liknande text om hans bror Jaime Hernandez och hans serier.
Jaime har jämte brorsan Gilbert producerat en imponerande mängd serier som
publicerats i deras gemensamma serietidning Love and Rockets sedan början av
80-talet. Liksom Gilbert har Jaime fokuserat på samma karaktärer hela tiden och
att såhär mer än 30 år efter att serierna började publiceras läsa helheten är en
mycket mäktig upplevelse. Jag har under några veckors tid maratonläst större
delen av Jaimes serier på samma sätt som jag vanligtvis läser romaner och det
finns väldigt få serier och serieskapare som tål att läsas på ett sådant sätt
men i det här fallet har det fungerat utmärkt. Den här texten kan ses både som
en recension av Jaime Hernandez serier och en guide till hur man kan läsa dem,
vilket jag tycker alla som gillar serier bör göra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag kan inledningsvis erkänna att jag har försökt börja läsa
Jaime Hernandez Love and Rockets-serier flera gånger tidigare, men att det har
känts som ett alldeles för stort och motigt projekt för att jag skulle orka
engagera mig. Den här gången bestämde jag mig dock för att kämpa på och inte ge
upp. Till en början bjuder Jaimes serier på ett rätt stort motstånd och det
krävdes ganska mycket vilja för att jag skulle fortsätta läsa. På flera sätt är
det inte särskilt njutbar läsning, utan känns mest som prestationsläsning som
man får tvinga sig igenom. Anledningen till att jag kämpade vidare och tog mig
igenom de första årens serier var att jag kände på mig att det skulle lossna
efter ett tag och att jag då förväntade mig den mäktiga läsupplevelse som så
många kritiker utlovat. Det finns få serier som är så hyllade som Jamie
Hernandez Love and Rockets-serier och till en början är det svårt att förstå
varför, men när man kommit in i serien och tagit sig igenom de första årens
serier ändras tonen och det blir både gripande och engagerande.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/--PkNKQ5w5yY/VLGCwPh22wI/AAAAAAAACGw/hr_NrPrrJUo/s1600/love-and-rockets_0008.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/--PkNKQ5w5yY/VLGCwPh22wI/AAAAAAAACGw/hr_NrPrrJUo/s1600/love-and-rockets_0008.jpg" height="271" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Trots att det tog några år för Jaime Hernandez att komma i
form och börja göra riktigt bra serier rekommenderar jag ändå att man börjar
läsa serierna från början, trots att det kan vara lite motigt och tråkigt. Anledningen
till detta är att han har skrivit om samma karaktärer hela tiden och trots att
tonen i berättandet ändrades kraftigt efter några år är det svårt att hoppa in
i serien om man inte har varit med från början, då de flesta av karaktärerna
introduceras. Därefter förutsätts det nästan att man har koll på vilka de är
och vilka relationer de har till varandra, och saknar man det förlorar serierna
mycket av sitt värde. Till en början innehöll Love and Rockets en hel del
konstiga inslag som efter några år slopades helt. Det är en konstig blandning
av latinamerikansk punkig kultur och märklig, gammaldags sci-fi som jag antar
är ironisk (utan att någonsin kännas ironisk) med svävande motorcyklar,
dinosaurier och mekaniker med rockstjärnestatus. Ett annat inslag som dock
hänger med genom hela serien och ibland får lite väl mycket utrymme är kvinnlig
wrestling, vilket verkar vara något som Jaime verkligen brinner för. De tidiga
serierna innehåller ofta dessutom väldigt mycket text och är inte lika snyggt
tecknade som de senare, men är värda att läsas eftersom det är här karaktärerna
som man kommer följa över mer än 1000 ytterligare seriesidor först
introduceras. De tidiga Love and Rockets-serierna är knappast dåliga, men kan
inte jämföras med de senare serierna som ofta är riktiga mästerverk. De udda
scifi-inslagen försvinner men de karaktärer och händelser som skildrats under
seriens första år utgör fortfarande bakgrundshistorien, även om serien ibland, via
flashbacks, går tillbaka och ändrar lite på de mer udda händelserna för att de
bättre ska passa seriens övergripande, mer realistiskt nedtonade, kontext.<br />
<br />
Att börja läsa Jamies Love and
Rockets-serier från början har aldrig varit lättare än nu eftersom förlaget Fantagraphics under de senaste åren har samlat serierna i ett antal <a href="http://www.fantagraphics.com/index.php?option=com_content&task=view&id=76&Itemid=135">tjocka och prisvärda volymer</a>. De böcker som gäller är, i tur och ordning, <span style="background: white; mso-bidi-font-weight: bold;">Maggie the Mechanic</span>, The
Girl from H.O.P.P.E.R.S., Perla La Loca, Penny Century, Esperanza och The Love Bunglers (från Love and Rockets: New Stories 1- 4).
Jaime skriver fortfarande om samma karaktärer och ger regelbundet ut nya
serier i <span style="background: white; mso-bidi-font-weight: bold;">Love and
Rockets: New Stories</span> (innehåller också serier av Gilbert Hernandez) som
kommer med ett nytt 100 sidor långt nummer varje år, där nästa nummer
(nr 7) kommer ges ut inom de kommande veckorna. På svenska finns albumen
Speedy Ortiz död (som det amerikanska bandet <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Speedy_Ortiz">Speedy Ortiz</a> har tagit sitt namn
ifrån, det finns också ett brittiskt
80-talsband som heter <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Love_and_Rockets_%28band%29">Love and Rockets</a> efter serien – <a href="http://open.spotify.com/user/henkestrummer/playlist/76mKzgCcgfmlBdJIeKeUGC">lyssna här</a>) och Wigwam Bam, som innehåller några av Jaimes mest hyllade och
omtyckta serier, utgivna av <a href="http://www.epix.se/search/node/hernandez">Epix</a>. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-tw_EJoxJU6s/VLGCwvSSh6I/AAAAAAAACG8/KdI5n6W86lE/s1600/maggie2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-tw_EJoxJU6s/VLGCwvSSh6I/AAAAAAAACG8/KdI5n6W86lE/s1600/maggie2.jpg" height="223" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Handlingen i Jaime Hernandez Love and Rockets-serier kretsar
kring latinotjejen Maggie och hennes många kompisar och deras liv i den fiktiva
kaliforniska staden Huerta (i serien ofta kallad Hoppers). När serien börjar är
hon i 18-årsåldern, går på en massa punkspelningar och dejtar både tjejer och
killar. Genom serien får vi följa henne genom livet och se hur hon och
kompisarna åldras och mognar i samma takt som författaren, och det är där
serien verkligen sticker ut. När det gäller andra karaktärer i långlivade
serier åldras de sällan i särskilt naturlig takt. Hergé skrev Tintin-serierna
över 45 år och även om man kunde märka att tid hade gått och att karaktärerna
blivit något äldre var det ingen större skillnad mellan 40- och 70-talets Tintin.
Peter Parker har också åldrats, men inte särskilt mycket med tanke på de dryga
50 år som gått sedan han fick på sig spindeldräkten. Det är bara i
självbiografiska serier, typ Rocky och American Splendor, där karaktärerna av
naturliga skäl åldras med författarna. Men i Jamie Hernandez serier får vi
faktiskt se hur karaktärerna går från att vara naiva ungdomar till att bli
småfeta, desillusionerade medelålders vuxna. De här serierna är helt och hållet
karaktärsdrivna och när man väl har fastnat för karaktärerna och börjat gilla
och bry sig om dem blir läsningen en både fascinerande och gripande resa.
Egentligen händer inte så mycket i serierna och skulle man hoppa in i serien på
måfå, vilket jag har gjort några gånger, utan att känna till den större storyn
kommer det inte ge lika mycket. Det hjälper inte heller den nya läsaren att
mycket av serien berättas på ett väldigt nedtonat och subtilt sätt. Många
viktiga händelser utspelar sig mellan rutorna och ofta krävs en del
tankeverksamhet för att verkligen hänga med i händelserna. Jag har ju läst alla
de här serierna i ett svep, som en sammanhängande berättelse, men för de som
har läst serien i kortare stycken under många år måste det vara svårt att komma
ihåg alla händelser och karaktärer. När man väl är inne i serien är det dock
mycket givande läsning. När det gäller amerikanska romaner pratar man ofta om ”the
great american novel” och när det gäller serier är det här nog så nära man kan
komma ”the great american graphic novel”. Ambitionsnivån och den genomgående
kvaliteten på de här serierna kan inte riktigt jämföras med något annat. Det är
uppenbart att Jaime Hernandez spelar i sin egen liga och att det kommer dröja
länge innan någon ens kommer försöka göra något liknande. Jag tror att det
krävs både visioner och ett enormt tålamod för att genomföra liknande
serieprojekt och jag tror tyvärr att sådant hör hemma i en delvis förlorad tid.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-oQrAiJibd9E/VLGCwC4dP7I/AAAAAAAACG4/1YlCvM8Y3zI/s1600/loverockets3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-oQrAiJibd9E/VLGCwC4dP7I/AAAAAAAACG4/1YlCvM8Y3zI/s1600/loverockets3.jpg" height="172" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
När det gäller den estetiska biten är Jaime Hernandez serier
förstås väldigt snygga och imponerade. Det som först lockade mig till serien
var de snygga omslagen och teckningarna och ju mer jag läser desto mer imponerad
och betagen blir jag. Serierna är svartvita och tecknade med enkla,
uttrycksfulla linjer. Jaime jobbar inom en klassisk serietradition men det är
också lätt att se hur stort inflytande han har haft på andra serieskapare,
särskilt när det gäller amerikanska alternativserier. Jag kan inte riktigt
bestämma mig för om jag gillar Jaime eller brorsan Gilbert mer, men i princip
tycker jag att Gilbert började starkare än Jaime men att hans senare serier
inte lever upp till de serier han gjorde under sina glansdagar medan Jaime
utvecklas och blir bättre hela tiden. Den relativt nya serien The Love Bunglers
som handlar om en medelålders Maggie och innehåller en massa flashbacks till
hennes barndom är en av de bästa serier Jaime har gjort och jag hoppas
verkligen att han fortsätter skriva serier om henne så länge han är verksam som
serieskapare.<br />
<br />
Jag har varit intresserad av Love and Rockets sedan länge och jag är
glad att jag till slut tog beslutet att läsa de här serierna. De har alltid
känts lite coolare och häftigare än de flesta andra serier och det kändes
tidigare lite som att jag inte hade blivit invigd i någon hemlig klubb eftersom
jag inte hade läst dem. De har uppenbarligen en väldigt hög status i
serievärlden och när jag har sett dem i bokhandlar och seriebutiker har de
känts väldigt respektingivande och svåråtkomliga. Nu när jag har läst dem
känner jag mig lite rikare och jag skulle rekommendera de flesta serieälskare
att läsa serierna. Till en början kan de vara lite slitiga och svåra att komma in i men
när man har tagit sig över en viss gräns börjar de istället bli smått beroendeframkallande
och väldigt givande.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-8SVBd2Nagww/VLGtA3GlZmI/AAAAAAAACHY/BvEYJI89rT0/s1600/jaimehernandez.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-8SVBd2Nagww/VLGtA3GlZmI/AAAAAAAACHY/BvEYJI89rT0/s1600/jaimehernandez.jpg" height="400" width="266" /></a></div>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-42761293190302469252014-12-30T14:49:00.000+01:002014-12-30T15:10:43.957+01:00Årets bästa bok 2014: A Brief History of Seven Killings av Marlon James<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-Wq1WPykyi9U/VKKrTJfDnrI/AAAAAAAACGc/jAoWbNjEdfE/s1600/sevenkillings.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-Wq1WPykyi9U/VKKrTJfDnrI/AAAAAAAACGc/jAoWbNjEdfE/s1600/sevenkillings.jpg" height="400" width="260" /></a></div>
Den tredje december 1976, några dagar innan han skulle spela Smile Jamaica-konserten, stormades Bob Marleys hus i Kingston av gangsters med maskingevär. En massa skott avlossades, både sångaren och hans fru blev allvarligt skottskadade, men otroligt nog dog ingen. Med utgångspunkt i denna händelse kastas vi in i 70-talets våldsamma Kingston där vi får lära känna ett stort antal intressanta figurer som var inblandade eller kopplade till detta spektakulära mordförsök.<br />
<br />
Jag läste först om A Brief History of Seven Killings när jag började leta efter "årets bästa böcker" i de stora engelska och amerikanska tidningarna, där den dök upp gång på gång. Boken är unisont hyllad i USA och Storbrittanien och det blir uppenbart redan efter ett fåtal sidor att det inte finns någon roman som kommit i närheten av A Brief History of Seven Killings i år. Den är stor, ambitiös, gripande och otroligt välskriven, med en story som hela tiden känns angelägen och viktig. Jag har inte läst något som känts lika bra och engagerande sedan förra årets <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/12/de-fem-basta-bockerna-2013.html">The Luminaries</a> (Himlakroppar) av Eleanor Catton och den hamnar omedelbart bland de fem bästa böckerna jag läst de senaste tio åren. A Brief History of Seven Killings är en storartad bok som kommer göra Marlon James till en av världslitteraturens riktigt stora stjärnor. Det vore en skam för de svenska förlagen om ingen översatte boken till svenska, för det här är en bok som borde läsas av alla.<br />
<br />
Ett av bokens ledord, som ofta återkommer, är det Jamaicanska ordspråket "If it no go so, it go near so". Översatt till svenska betyder det ungefär att om saker inte hände exakt så som berättaren återger händelseförloppet kan man ändå förutsätta att det gick till på ett liknande sätt, och att sensmoralen och poängen är densamma. A Brief History of Seven Killings bygger på verkliga händelser och extremt mycket research måste ha gjorts för att göra den så trovärdig och realistisk, men det har inte hindrat Marlon James från att ta ut svängarna. Det är trots allt en roman, och den genomgående tanken verkar ha varit att det är människorna som befinner sig omkring de stora händelserna, som iakttagare eller marionetter, som kan skildra dem på bäst sätt. Bob Marley, som i boken genomgående kallas "The Singer" är exempelvis en av bokens centrala gestalter men skildras alltid genom andras ögon och har egentligen ingen större roll. A Brief History of Seven Killings är en roman med många berättare. Bokens fyra första sidor är en detaljerad lista över alla de viktiga karaktärer som kommer skildras under de 700 sidorna och under läsandet återkom jag ofta till denna lista. Antalet återkommande berättare är drygt tio stycken, alla med olika röster och olika perspektiv. Marlon James är själv född på Jamaica, men klarar av att skildra ghettobarn och gängmedlemmar lika väl som han skildrar vita rockjournalister och CIA-agenter. Allt känns trovärdigt och äkta. Kapitlen är relativt korta med en enskild berättare i varje kapitel.<br />
<br />
Storyn är stor, omfattande och komplicerad. Det börjar i 70-talets Kingston och slutar i 90-talets New York, och bokens fem delar utspelar sig alla under enskilda dagar då vi får följa de olika karaktärerna. Inledningsvis är det stort fokus på Jamaicas ghetton och det politiska läget på Jamaica 1976 där de två stora konkurrerande partierna båda tog hjälp av våldsamma gäng baserade i de fattiga ghetton som byggts av partierna. Det är svårt att förstå att politiker har kunnat sponsra våldsamma gängkrig och ännu mer otäckt blir det när det ena partiet, som är rädda för att det sittande partiet ska göra Jamaica till en kommuniststat med hjälp av Kuba, tar hjälp av CIA och pumpar in vapen och sprängmedel i ghettona. Ghettoskildringarna här är de mest sorgsna och vemodigaste jag läst, där barn växer upp och ser sin enda framtid i de olika gängen. Polisen utgör ett eget gäng som våldtar och mördar såväl vuxna som barn som befinner sig i fel del av staden. Efter att ha läst den här boken blir det svårt att lyssna på reggae från den här perioden på samma sätt. Det finns inget oskyldigt eller sorglöst över den här tiden på Jamaica. Ännu sorgligare blir det i bokens senare delar när de hänsynslösa Jamaicanska gängen utökar sitt territorium och förstör ghetton i New York och andra städer på den amerikanska östkusten för all framtid genom att lansera crack till de redan utsatta och utstötta. A Brief History of Seven Killings är på många sätt en tung bok och när det gäller omfång och ambitioner är den enda passande jämförelsen jag kan göra den amerikanska TV-serien The Wire. Men där vi i en TV-serie ser alla händelser genom kameran, får vi här ta del av karaktärernas tankar, vilket gör det hela mer direkt och drabbande.<br />
<br />
Trots att boken är hyllad av de flesta finns det de som säger att boken är trög- och svårläst eftersom många av karaktärerna använder mycket slang och lokala uttryck, att den är jobbig att läsa eftersom den är så våldsam och att det är svårt att hålla reda på alla karaktärer och händelser. Låt dig inte skrämmas av detta, utan ge boken en chans och se om du gillar den. Är du van att läsa engelskspråkig skönlitteratur kommer du inte ha några problem med att läsa den här heller (det verkar som många amerikaner verkar protestera och går i lås så fort det dyker upp främmande ord), man förstår det mesta av slangen genom de sammanhang där den förekommer, dessutom får det boken att kännas mer äkta och autentisk och gör läsningen roligare. När det gäller våldet ska man vara beredd på att det här mycket riktigt är en våldsam bok, men inte värre än många amerikanska TV-serier, och här är våldet nödvändigt för att skildra den hårda och obehagliga verkligheten. Alla karaktärer och den omfattande storyn gör att boken inte går att läsa lika snabbt som en "standardroman", men efter ett tag lossnar det och när man börjar se sammanhangen är det mer belönande och givande än det mesta jag läst. Jag har varit julledig under hela tiden jag läst boken, och jag har ägnat den några timmar varje dag i kanske sex dagar, och skulle nog rekommendera att man har mycket inplanerad lästid framför sig när man påbörjar boken. Till strukturen påminner den mycket om en ambitiös TV-serie och den vinner antagligen på att läsas under en kortare, koncentrerad period, så att man är "inne" i boken. Jag har skippat nästan alla TV-serier och filmer den senaste veckan till förmån för den här boken, men det har definitivt varit värt det. Jag ser fram emot Marlon James kommande böcker (nästa bok verkar, enligt efterordet, ha en del gemensamt med den här då han säger att han kommer utgå från samma researchmaterial) och ska kolla upp det han har skrivit tidigare. A Brief History of Seven Killings var en bra avslutning på 2014 och helt klart det bästa jag läst under året.Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-3817098927475372022014-12-29T01:15:00.000+01:002014-12-29T01:15:52.986+01:00Jaguar Records - 45 minuter tidig reggae<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-QxllcydUGag/VKCcbXocpyI/AAAAAAAACGM/cTdK9NhVm6Y/s1600/jaguar_dennisalcapone.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-QxllcydUGag/VKCcbXocpyI/AAAAAAAACGM/cTdK9NhVm6Y/s1600/jaguar_dennisalcapone.jpg" height="300" width="400" /></a></div>
Så här i mellandagarna när det inte släpps så mycket ny musik är det kul att gräva bland Jamaicas gamla låtskatter. Där finns som bekant mycket kul och spännande att upptäcka, bortglömda artister och knastriga hits med sjukt mycket känsla. När andra gillar att leta gamla soulskivor letar jag runt på nätet efter gammal <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/10/lets-do-rocksteady.html">rocksteady</a> och tidig reggae. En snygg logo gjorde mig intresserad av skivbolaget Jaguar Records, men jag lyckades inte hitta någon som helst info om skivbolaget så om det finns någon kunnig får ni gärna hjälpa mig här. Jag lyckades dock skramla ihop <a href="http://open.spotify.com/user/henkestrummer/playlist/4C6c84Ocg18TLjQgnMDfxB">45 minuter sköna låtar som gavs ut av bolaget</a> och här hittar vi bland annat flera av Toots & The Maytals kända låtar och tidigare bekantskaper som Dennis Alcapone, men också artister som jag inte känner till sedan tidigare. Kul och spännande! För den som är intresserad av den här sortens musik finns det flertalet intressanta kanaler på YouTube med folk som delar låtar, bland annat norska <a href="https://www.youtube.com/user/RudieSounds/featured">RudieSounds</a> där man kan bekanta sig med flertalet grymma låtar som svängiga <a href="https://www.youtube.com/watch?v=dUX3e7tZdL0">The Ruler med sångaren Rocky</a> och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=IfnofrA9psM">Errol Dunkleys souliga The Scorcher</a>. Just Errol Dunkley är en intressant artist, som började spela in skivor redan som 14-åring och att döma av hans ljusa stämma trodde jag först att det var en tjej som sjöng den fantastiska <a href="http://open.spotify.com/track/4UqLdwJdPb9bLDaz29Nxwk">You're Gonna Need Me</a> (mp3:an var feltaggad, utan artistnamn). Det är alltid lika kul att upptäcka bra musik från den här perioden och det känns som att det finns ett nästan oändligt arkiv att rota i. <br />
<br />
<br />
<br />Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-16268109838677484132014-12-27T11:36:00.000+01:002014-12-27T11:44:52.844+01:00En introduktion till Gilbert Hernandez och hans serier<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-9KATvqCDB-A/VJ3442fNAQI/AAAAAAAACF0/3JIxeJzGWDA/s1600/gilberthernandez.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-9KATvqCDB-A/VJ3442fNAQI/AAAAAAAACF0/3JIxeJzGWDA/s1600/gilberthernandez.jpg" height="400" width="275" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Alla som är intresserade av serier för vuxna har nog hört
talas om Love and Rockets av bröderna Hernandez. För mig har Love and Rockets
alltid varit en serie som känts intressant och spännande, men samtidigt något
som jag upplevt som väldigt svårt att närma mig och börja läsa. Mitt första
möte med Love and Rockets var när jag som liten (på 90-talet) bläddrade i <a href="http://www.epix.se/kategori/kat/serieskapare/gilbert-beto-hernandez">de album som fanns översatta till svenska</a> på biblioteket. Mina första intryck av
serien var att de svartvita bilderna var snygga, att många av kvinnorna i
serien hade väldigt stora bröst och att mängden text var enorm. Jag hade aldrig
tidigare sett en serie med så mycket innehåll i pratbubblorna. Som vuxen
serieläsare springer man på bröderna Hernandez serier hela tiden. Nästan allt
de gör hyllas och får oerhört fin kritik. Jag har läst ett gäng av deras album
som inte är direkt kopplade till Love and Rockets och gillat det jag läst. Love
and Rockets har dock aldrig känts särskilt inbjudande och svår att sätta sig
in. Var ska man börja och hur är det tänkt att serierna ska läsas? Nu i höstas
bestämde jag mig dock till slut för att satsa på Love and Rockets och de
senaste veckorna har jag läst så mycket fantastiska serier att jag känner att
jag måste dela med mig av min läsupplevelse och lite tips på var och hur man
kan börja läsa serierna. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För er som inte känner till Love and Rockets är det en av de
mest legendariska alternativserierna och har publicerats sedan början av
80-talet. Serien är skapad av bröderna Jamie och Gilbert Hernandez (ibland är
en tredje brorsa, Mario, också inblandad) som växte upp under 60- och 70-talet
i Kalifornien med en mexikansk mamma och en massa serier. De flesta av deras
serier handlar om latinamerikanska karaktärer och latinamerikansk kultur.
Bröderna började göra och ge ut Love and Rockets på egen hand men blev snabbt
upplockade av det då nystartade förlaget <a href="http://www.fantagraphics.com/">Fantagraphics Books</a>,
som idag är ett av de mest inflytelserika amerikanska förlagen för serier för
vuxna, och deras serier växte sig snabbt till ett kultfenomen. Något som jag
inte förstod förrän nyligen är att trots bröderna gav ut sina serier i en
gemensam tidning gjorde de sina egna serier, helt utan varandras inblandning,
med egna karaktärer och storys som aldrig mötte varandra. De både skrev och tecknade på egen hand. Den yngre brodern Jamie (född 1959) gjorde serier om ett
gäng punkiga latinamerikanska tjejer (”Locas”) och deras liv i Kalifornien
medan den äldre brodern Gilbert (född 1957) gjorde serier som utspelade sig i
den fiktiva latinamerikanska staden Palomar. Det unika med Love and Rockets är
att båda bröderna har fortsatt skriva om samma karaktärer (utöver ett antal
sidoprojekt) ända sedan serien startades. Det gör att det finns otroligt mycket
att läsa och eftersom serien är ganska komplicerad kan man inte hoppa in var som helst. Jag valde att fokusera på en bror i taget och eftersom jag hade gillat
de serier av Gilbert jag hade läst tidigare mer än det jag läst av Jamie, blev
det honom jag valde att läsa. Det här inlägget fokuserar alltså (som rubriken
skvallrar om) på Gilbert Hernandez serier. Jag planerar, och ser fram emot, att
läsa Jamie Hernandez Love and Rockets-serier också och förhoppningsvis kommer jag skriva ett
separat inlägg om honom då.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sedan några år tillbaka ger Fantagraphics ut Love and
Rockets i <a href="http://www.fantagraphics.com/index.php?option=com_content&task=view&id=76&Itemid=135">prisvärda samlingsvolymer</a> i kronologisk ordning, med Jamies och
Gilberts serier uppdelade var för sig i olika volymer. För att komma igång med Gilberts serier rekommenderar jag först att man läser
Heartbreak Soup och Human Distrophism, som innehåller alla klassiska
Palomarserier. Därefter bör man läsa boken Beyond Palomar som innehåller två
längre serier som utvecklar berättelserna om några av invånarna i Palomar.
Gilbert Hernandez serier tar i regel lång tid att läsa och man måste vara
uppmärksam på vad som händer i teckningarna, vilket gör att det tar lika lång
tid att läsa hans serier som att läsa en vanlig bok. Sällan har en serie känts
lika mycket som ”finkultur”.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-4CQMK5Mo8d0/VJ3440rtflI/AAAAAAAACF4/AzlVvQ94L64/s1600/heartbreaksoup.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-4CQMK5Mo8d0/VJ3440rtflI/AAAAAAAACF4/AzlVvQ94L64/s1600/heartbreaksoup.jpg" height="148" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Palomar är alltså en liten latinamerikansk stad där Gilbert
Hernandez förlagt merparten av sina serier. Här finns många intressanta
karaktärer som vi får följa genom många år. Ofta jämförs Gilberts serier med
Gabriel García Márquez klassiska roman Hundra år av ensamhet (en av mina gamla
favoriter) och det är uppenbart att han har haft stora litterära ambitioner
ända sedan starten. Karaktärerna och händelseförloppen är komplicerade,
intressanta och mångbottnade och genom serierna vidrör han många komplicerade
frågor om politik, kärlek, våld och sexualitet. Vi får se hur karaktärerna
åldras och följa dem genom glädje och lidande. Det är inte svårt att förstå
varför Gilbert Hernandez är så hyllad och man blir snabbt väldigt fängslad av
serierna. Det är länge sedan jag läste något lika engagerande och gripande.
Jag är trött på att konstatera att serier kan vara stor litteratur, men om det finns
någon som fortfarande tvivlar borde Gilbert Hernandez serier få dem att se
ljuset. Som seriekonst är Palomarserierna också fantastiska. De svartvita
teckningarna är oerhört snygga och under läsningen tänker jag ofta att man
skulle kunna lyfta ut nästan varje enskild ruta för att rama in och sätta upp
på väggen som tavlor. Stora mängder text är vanligtvis inget jag gillar i
serier, mest för att mycket text kan förstöra flytet i berättandet. Det är inte
meningen att man ska sitta och stirra på en serieruta någon längre stund, då
kan man lika gärna läsa en bok. Men när det gäller Gilbert Hernandez serier har
jag inget att invända mot textmängderna. Hans berättelser och karaktärer är så
starka att det knappast dödar flytet i berättandet och jag känner mig snarare
tacksam över att få läsa så mycket och att han har så mycket att berätta. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Utöver Palomarserierna har Gilbert Hernandez gjort en massa
andra läsvärda serier, med och utan karaktärer som har någon relation till
händelserna i Palomar. Att döma av de serier han gjort på senare år känns det
som att han har blivit mer sparsmakad med textmängden och lägger en större
tyngd på det han berättar med bilderna. Några av hans senare serier innehåller
stora mängder bisarrt sex, vilket inte alltid känns så lyckat men serierna är
ändå läsvärda överlag och jag antar att han ändå vill säga något med allt
våldsamt och utflippat knullande i serierna. Med Gilbert Hernandez gäller det
dock att man har rätt inkörsport för att fastna och det som gjorde mig till ett
övertygat fan var Palomarserierna (börja till exempel inte med den utflippade
High Soft Lisp, som trots viss koppling till Palomar inte är representativ för
större delen av hans serier). Är man tveksam till att ge sig på ett så stort
läsprojekt kan man börja med någon av hans kortare avslutade serier. Ett
lysande exempel är den delvis självbiografiska Marble Season från förra året
som handlar om en liten pojke som växer upp i en kalifornisk förort på 60-talet
och älskar serier och superhjältar. Ett annat exempel som verkligen visar
Gilbert Hernandez styrkor som serieskapare är serien Julio’s Day som på 100
sidor skildrar en 100-årig mans liv och leverne under hela 1900-talet, med
personligt livsavgörande och historiska händelser invävda på ett otroligt
snyggt sätt. Utöver dessa två exempel finns det mycket annat spännande att
upptäcka om man fastnar för Gilberts serier. Det bästa är att han fortfarande håller
ett högt tempo i serieskapandet och vi kan se fram emot att få följa hans
serier och karaktärer många år framöver. </div>
<div class="MsoNormal">
</div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-59805193170511387702014-12-24T13:00:00.000+01:002014-12-24T13:19:32.952+01:00Årets bästa TV-serier 2014<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-A4BgjspDoek/VJqhb3QzUfI/AAAAAAAACFk/ttZMw9mIUiI/s1600/glue2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-A4BgjspDoek/VJqhb3QzUfI/AAAAAAAACFk/ttZMw9mIUiI/s1600/glue2.jpg" height="223" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Under året har det några gånger känts som att det inte funnits
några bra TV-serier att se, men när jag ser tillbaka på de senaste tolv månaderna blir det uppenbart att jag sett en ohälsosam mängd TV. Här är de tio serier jag minns
särskilt varmt från det gångna året, följt av ett större gäng serier som inte fick vara med på listan men ändå förtjänar att nämnas. Länkarna leder (i de flesta fall) till trailers eller klipp på YouTube. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>1. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=gRFwKSqvxug">Glue</a><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
Årets bästa TV-serie (bilden) var en total överraskning som bara växte sig starkare för varje avsnitt. Glue utspelar sig på den brittiska landsbygden där ett gäng ungdomar festar, knarkar, jobbar och drömmer sig bort. När en yngre bror till en av medlemmarna i gänget hittas död på ett fält skakas deras värld, och för varje avsnitt får vi lära oss mer om de plågade ungdomarna och deras problem och drömmar. Glue är både mörk och vacker, med ett otroligt välskrivet manus och fantastiskt skådespel. Upplösningen är dessutom väldigt tillfredsställande.</div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span lang="EN-US">2. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=K-kB_hYROHc">The Mimic</a><o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
The Mimic är en brittisk komediserie i två säsonger om imitatören Martin Hurdle som är expert på att imitera kända personers röster men annars inte har haft något direkt flyt i livet. Han bor med en tjejkompis och jobbar som vaktmästare, men när han får reda på att han har en nästan vuxen son börjar han vilja förändra på sitt liv. The Mimic är en av de mest melankoliska och dystra komediserier som jag har sett, men samtidigt så otroligt varm och sympatisk att man känner sig oavbrutet glad och hoppfull när man ser den. En av de känslomässigt starkaste serier jag sett på senare år.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>3. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=nGozysFUgU0">Boardwalk Empire</a><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
Boardwalk Empire avslutades otroligt starkt med sin femte och nedkortade säsong. Det var totalt fokus på karaktärerna och att de skulle få värdiga avslut. De åtta avslutande avsnitten var sorgsna, uppgivna och väldigt gripande. Jag kommer minnas den här serien som en utomordentligt ambitiös och välskriven serie med fenomenala skådespelare. Till skillnad från många andra moderna amerikanska serier var berättandet i fokus hela tiden och man förlitade sig aldrig på billigt effektsökeri eller chockerande händelser. Tyvärr tror jag inte att den stora publiken längre har tålamod för den här typen av dramaserier och jag fruktar att de kommer dö ut. Det känns som att många av de mest ambitiösa amerikanska TV-serierna har avslutats, eller är på gång att avslutas och att det inte finns några värdiga ersättare.</div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>4. </b><b><a href="https://www.youtube.com/watch?v=G_YjBW5YWvI">Happy Valley</a></b></div>
<div class="MsoNormal">
Happy Valley är en lika tung som välgjord TV-serie om en kvinnlig polis med tungt bagage och hur hon börjas jagas av det förflutna när en ung kvinna kidnappas. Serien har nyligen visats på SVT och jag hoppas många tog chansen att se den, för det här var onekligen en av de starkaste TV-händelserna i år. Britterna är experter på att göra den här sortens gripande och mörka dramaserier och berättandet var verkligen på topp här.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>5. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=7wwICp8b6Es">Puberty Blues</a><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
Jag älskade verkligen den <a href="http://finpop.blogspot.se/2012/10/tonarsangest-pa-stranden.html">första säsongen</a> av Puberty Blues och hade så höga förväntningar på den andra säsongen att det nog var en omöjlighet att de skulle uppfyllas. Trots en viss besvikelse var den andra säsongen dock riktigt stark och gripande TV. Jämte all time-favoriten Freaks and Geeks är Puberty Blues ett av de starkaste och mest trovärdiga ungdomsdramer som har gjorts. Nästan allt var helt perfekt och jag kommer minnas serien, och de älskvärda huvudpersonerna, med stor värme.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>6. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=1hFadNEITqY">Detectorists</a><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
Du vet Mackenzie Crook, han som blev odödlig efter att ha spelat Gareth i The Office? Detectorists är hans stora TV-comeback. Han har både regisserat och skrivit manuset och gör dessutom huvudrollen som en kille vars hobby är att vara ute och leta ”skatter” med sin metalldetektor. Detectorists är en urbrittisk dramakomedi som lyckas vara vemodig och supermysig på samma gång. En riktigt fin liten serie.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>7. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=pwM8cFicFf8">Uncle</a><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
Uncle är typ About a Boy med en brittisk Seth Rogen-figur
(Nick Helm) i huvudrollen istället för Hugh Grant. Utgångsläget är onekligen
fantastiskt och mycket riktigt blev det här en både varm och rolig serie.
Serien har gått på SVT så jag hoppas många har haft möjligheten att upptäcka
den. En andra säsong är på väg!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>8. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=TXwCoNwBSkQ">True Detective</a><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
Shit, vilken galen hajp det blev kring den här serien. En
hajp som förstörde hela grejen för mig och jag slutade kolla efter andra
avsnittet. Men efter några månader började jag om från början och förstod
ungefär vad alla gillat så mycket. Jag kan fortfarande inte hålla med de som
hyllade serien hårdast, men True Detective var onekligen en riktigt grym serie
där både skådespel och regi var på topp nästan hela tiden. Upplösningen var
något av en besvikelse, men annars var det en häftig och kompromisslös serie hela
vägen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>9. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=jkl2vWAwA0I">Mad Men</a></b></div>
<div class="MsoNormal">
Jag kan inte riktigt komma ihåg vad som hände i Mad Men i
år, men som vanligt var det bra. Nästa år tar det slut och en av de senaste
årens mest tongivande och ambitiösa serier går i graven. Det ska bli spännande
att se hur det slutar!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span lang="EN-US">10. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=VGcA7CB_T14">Halt and Catch Fire</a></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
Halt and Catch Fire utspelar sig i Texas på 80-talet och
handlar om en grupp ingenjörer och entreprenörer som ska bygga en PC. Det hade
kunnat bli tråkigt om det inte vore för att karaktärerna i centrum, alla
gestaltade av duktiga skådespelare, hade varit så galna, splittrade och
intressanta. Jag trodde det skulle bli en serie med stort nördfokus men istället
blev det en karaktärsdriven serie där datorerna snabbt blev sekundära.
Lyckligtvis blev inte serien nedlagd efter den första säsongen och nästa år får
vi förhoppningsvis återse det intressanta gänget. Det är kul att jämföra den
här serien med den sevärda komediserien Silicon Valley som också hade premiär i
år, som också handlar om liknande personligheter men med ett större fokus på
humor och nörderier. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Andra bra serier som jag
gillat i år:</b></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="http://finpop.blogspot.se/2013/03/my-mat-fat-diary.html">My Mad Fat Diary</a> (den andra säsongen av denna mysiga serie)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=Xz8FvrZB3Gg">The Driver</a> (brittiskt, välspelat, tajt och snart på SVT)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=Z0jBeCbMt_g">Bates Motel</a> (den andra säsongen av denna överraskande spännande serie)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=qsuxhfD-sIc">Moone Boy</a> (irländskt supermys!)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=Srj8EKl5k9M">The Americans</a> (otäckt, spännande och väldigt bra)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=588JWd3ZSns">People Just Do Nothing</a> (roligt och galet om en piratradiostation i London)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=BQHU3hB0oEw">Masters of Sex</a> (den andra säsongen av denna välspelade och intressanta serie)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=soMOeO_7Mdk">Siblings</a> (kul och knäpp ny brittisk serie)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=fjIB1E8nH7w">Scrotal Recall</a> (mysig, trevlig och romantisk komediserie)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="http://www.svtflow.se/ginas-varld">Ginas värld</a> (det är omöjligt att inte falla för Gina Dirawis charm!)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="http://www.tv4play.se/program/torpederna">Torpederna</a> (en av de roligaste svenska komedierna på senare år)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=vI5h8yvHIJQ">Utopia</a> (vansinnigt, men spännande, i den andra säsongen av denna hyllade serie)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Maron_(TV_series)">Maron</a> (skön komediserie om en podcastande medelålders man som spelar sig själv)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="http://finpop.blogspot.se/2013/09/augusti-revisited.html">The Mill</a> (politisk och angelägen dramaserie om fabriksarbetare på 1800-talet)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=QU2--Kl7JYQ">Peaky Blinders</a> (en brittisk Boardwalk Empire, men inte lika bra)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=bRecs5XbVXo">Fargo</a> (galet, välspelat och överraskande med ett märkligt tempo)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=KFdWcNJ17YY">Louie</a> (en av vår tids mest unika komediserier)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=utpyVy6EDEQ">Silk</a> (den avslutande säsongen av min favoritserie om advokater)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=EPVC54nSnWM">Suspects</a> (nyskapande, rått och hårt brittiskt kriminaldrama)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=GLECosbcmJk">Inside No. 9</a> (bisarr brittisk komediserie)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="http://finpop.blogspot.se/2014/12/tv-tips-some-girls.html">Some Girls</a> (årets mysigaste girl power-serie, som jag bloggade om i förra veckan)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=6gfvaRJ3JY0">Cilla</a> (miniserie om 60-talsartisten Cilla Black från Liverpool)</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=e99SkdcB2UU">Orange Is the New Black</a> (den andra säsongen av denna populära och sevärda serie)<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">Det sjuka är att det finns ännu fler bra TV-serier som jag har sett i år, men det här får vara tillräckligt. God jul på er! </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-32340560505799905122014-12-22T21:50:00.001+01:002014-12-22T21:54:30.834+01:00Boktips: Spoiled Brats av Simon Rich<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-rvCAidqYdOw/VJiD861vXOI/AAAAAAAACFU/PK-4TqpdCic/s1600/simonrich.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-rvCAidqYdOw/VJiD861vXOI/AAAAAAAACFU/PK-4TqpdCic/s1600/simonrich.jpg" height="240" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><i>”I love my
father, but sometimes he can get on my nerves. It’s hard to explain why
exactly. It’s just little things he does, here and there, that bother me. For example,
sometimes he shits into his hands and then throws the shit into my face while
jumping up and down and screaming.” </i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Berättaren i novellen Family Business av Simon Rich är en schimpans och enligt mig är detta en väldigt rolig öppning, eftersom man först förutsätter
att det är en människa som berättar. I en annan novell är berättaren en hamster.
Spoiled Brats är en hyllad novellsamling av Simon Rich, ett numer 30-årigt
underbarn från en fin New York-kulturfamilj. Han har gått på Harvard, gett ut
flera böcker, varit en av de yngsta som någonsin skrivit för Saturday Night
Live och snart har<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Man_Seeking_Woman"> hans TV-serie med Jay Baruchel i huvudrollen</a> premiär. Man
vill ju gärna ogilla honom och en anledning att läsa hans novellsamling är att få såga
den och utbrista något i stil med att han själv är en spoiled brat av rang. Han
heter ju för fan Rich i efternamn! Men jag inser snabbt att jag inte kommer
kunna såga den här boken. Inte för att det är något komiskt mästerverk, men den
är helt klart fyndig och läsvärd. Novellerna varierar i kvalitet, men överlag
är alla underhållande och smarta. Den bästa och längsta handlar om en judisk
immigrant och fabriksarbetare som ramlar ner i saltlagen i picklesfabriken där
han arbetar och vaknar upp, fortfarande 27 år gammal, men hundra år senare, år 2014. Världen
har förändrats och en klassisk kulturkrock inträffar när han söker upp sin enda
nu levande släkting, vid namn Simon Rich, och flyttar in hos honom i Brooklyn.
Novellen är en rolig och träffsäker drift med hipsters och bortskämda unga
amerikaner och deras löjliga vanor, skildrade ur ögonen på en hård och praktisk
arbetare från ett fattigt östeuropa. Simon Rich kommer undan med mycket av sin
ironiska humor genom en stor självdistans och förmåga att driva med sig själv
och sina gelikar. Spoiled Brats är trevlig och lättsam läsning perfekt för
julhelgen och rekommenderas därför varmt av mig.Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-51426076958435640912014-12-21T21:20:00.001+01:002014-12-21T21:20:54.834+01:00Filmtips: Get on Up <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/--IBDfmzlJVk/VJcrFePUD4I/AAAAAAAACFE/zuP3fG03UfY/s1600/chadwickbrown.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/--IBDfmzlJVk/VJcrFePUD4I/AAAAAAAACFE/zuP3fG03UfY/s1600/chadwickbrown.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Get on Up är en biopic om James Brown. Jag har förstås hört
hans mest kända låtar, men han är inte någon artist som jag fastnat för, varför
en biografisk film om honom inte kändes särskilt spännande på förhand. Mycket
riktigt bjuder Get on Up på alla klassiska ingredienser som vi har vant oss vid
från den här sortens filmer (och som mycket lyckat parodiserats i <a href="http://www.imdb.com/title/tt0841046/">Walk Hard:The Dewey Cox Story</a>, en film jag sett många gånger): en jobbig barndom, en stor
begåvning, ett ännu större ego, framgång, kvinnor, droger och rock’n’roll-liv,
allt tonsatt till klassisk populärmusik. Men Get on Up står ändå ut ur mängden.
Främst beror det på huvudrollsinnehavaren Chadwick Boseman som gör James Brown
med en sällan skådad intensitet och glöd, en helt oförglömlig rolltolkning.
Filmen använder också en hel del roliga grepp vilket får filmen att flyta likt
musiken den skildrar. Handlingen är inte linjär utan hoppar fram och tillbaka i
tiden och flera gånger, i viktiga scener, börjar James Brown prata direkt från
hjärtat rakt in i kameran. Musikscenerna är mäktiga och snyggt koreograferade.
James Browns musik lyfts fram på ett snyggt sätt och jag känner mig sugen på
att gräva mer i hans låtkatalog än vad jag gjort tidigare. Som alla lyckade
biopics är filmen också en snygg och lärorik historielektion och här är det
förstås mycket fokus på svartas situation i det amerikanska samhället från
1930-talet och framåt. I en scen försöker James Brown förklara för en
journalist att ”groove” är något som känns och inte kan beskrivas med ord,
vilket stämmer in på den här filmen också. Den är mer groovy än det mesta du
sett och helt klart en av de senaste årens starkaste biopics. Chadwick Boseman
har antagligen en lysande karriär framför sig (vi kommer bland annat att få se
honom som superhjälten Black Panther om några år) men det kommer bli svårt för
honom att toppa rollen som James Brown. En del kritiker har kritiserat Get on
Up för att filmen inte visar hela bilden av James Brown, både bra och dåliga
sidor, vilket är möjligt (och kanske en nödvändighet för att få rättigheterna
till låtarna) men trots det ger filmen ett intressant personporträtt och jag
blir sugen på att lära mig mer om Brown. Jag kan tänka mig att det finns flera
läsvärda biografier om man verkligen vill gräva ner sig. Get on Up har
hursomhelst allt det jag önskar från en bra biopic och jag kan lätt
rekommendera den till dig som gillar bra musik på film. </div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-59795291736533385422014-12-21T01:16:00.000+01:002014-12-21T01:21:47.907+01:00Filmtips: Pride<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-lYKegcCO-D0/VJYP3RNTCSI/AAAAAAAACE0/x3LaVXUFAQY/s1600/Pride.jpe" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-lYKegcCO-D0/VJYP3RNTCSI/AAAAAAAACE0/x3LaVXUFAQY/s1600/Pride.jpe" height="200" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
2014 har, liksom de senaste åren, varit ett rätt blekt
filmår men lyckligtvis verkar det avslutas med flera bra filmer och en av dem är
brittiska Pride. Här har vi något så ovanligt som en storfilm för en bred
mainstreampublik med ett tydligt och genomgående politiskt budskap. Jag blir
glad av att få se en så lättsmält och tillgänglig film om solidaritet och
gemenskap, det är inget annat än vackert och rörande. Att filmen dessutom är
riktigt bra och rolig gör det hela ännu bättre. Filmen är så pass gripande och
engagerande att både <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/pride/">DNs</a> och <a href="http://www.svd.se/kultur/film/brittisk-feelgood-varmer-i-jul_4200087.svd">SvDs</a> kritiker drog till ordentligt med
vänsterromantiken i sina recensioner, vilket inte hör till vanligheterna i
deras respektive tidningar. Den enda som varit gnällig är Fredrik Sahlin, som i
vanligt fall brukar ha bra smak men här bara är <a href="http://www.svt.se/kultur/film/pride-1">obegriplig i sin kritik</a>. Ni som
läser filmrecensioner vet vad filmen handlar om; ett gäng London-bögar och
flator som av sympati och solidaritet bestämde sig för att stötta gruvarbetare
under den stora gruvstrejken 1984. Alla klassiska karaktärer finns
representerade och förstås uppstår en viss kulturkrock när de först möter de
strejkande arbetarna i liten walesisk stad. Snart försvinner dock alla
tveksamheter, och kvar finns bara en stark känsla av solidaritet och en
gemensam tro på kampen. Vad som är så fint med Pride är att alla inblandade
verkligen verkar tro på filmens budskap, och det gör filmupplevelsen
till något speciellt och unikt. Alla spelar med en otrolig inlevelse och gör de
något stereotypa karaktärerna levande och trovärdiga. Förutom flera tunga
brittiska namn dyker det upp en del (åtminstone för mig) oväntade skådespelare
i biroller. Bland annat Dominic West, som många av oss känner som den tuffa
polisen McNulty från The Wire, som spelar den mest typiska discobögen i gänget.
Har man sett This is England blir man säkert glad över att få se Joseph Gilgun
(Woody) i en sympatisk biroll och dessutom gör Faye Marsay, en av de roligaste
skådespelarna i fantastiska <a href="http://finpop.blogspot.se/2012/12/arets-basta-tv-2012.html">Fresh Meat</a>, en bra roll. Soundtracket är också
riktigt grymt och filmen avslutas till tonerna av Billy Braggs version av <a href="http://open.spotify.com/track/0k5tdZbIypWTwNC1vwOBuH">There Is Power in a Union</a> och jag satt kvar med ett brett leende tills eftertexterna
slutat rulla och hela vägen hem. Pride är lätt en av årets bästa filmer (och enligt
min entusiastiska flickvän till och med en av de bästa filmerna någonsin) och
bör ses av alla. Jag tror att man med breda, publikfriande filmer som den här
faktiskt kan förändra människors sätt att tänka och resonera, åtminstone för en
kort stund. Tänk om den svenska vänstern skulle kunna få till en propagandafilm
som den här, hur skulle Sverige kunna se ut då? Oavsett vilket, britterna har
inte gjort så här bra feel-good sedan Billy Elliot, som ju märkligt nog också
utspelar sig under samma strejk. Gå och se Pride nu i jul och ta med hela
familjen!</div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-72186823820409807652014-12-20T11:30:00.002+01:002014-12-20T11:56:11.479+01:00Smith Westerns lägger ned<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-5nMGDyiMagU/VJVPmDzfDuI/AAAAAAAACEk/Rn1lEx6evnY/s1600/smith-westerns.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-5nMGDyiMagU/VJVPmDzfDuI/AAAAAAAACEk/Rn1lEx6evnY/s1600/smith-westerns.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
Musik idag är mycket av en slit-och-släng-produkt. Vi bombarderas ständigt med nya skivor och band och det är få som stannar kvar i medvetandet någon längre tid. Även band som vi "älskar" glöms bort fort. I morse läste jag att Smith Westerns ska lägga ned och jag började minnas hur jag kände för det bandet för knappt fyra år sedan, när deras andra skiva <a href="http://open.spotify.com/album/1r1BNBA4u981e7pI8mJJbH">Dye It Blonde</a> precis hade släppts. Några vintermånader, och en bit in på våren, när jag precis hade blivit tillsammans med min flickvän tonsattes av deras låtar. Det var soundtracket till mitt liv under en kort men viktig period och jag har många fina minnen knutna till låtarna. Men sen kom det annan ny musik och förra året när de släppte uppföljaren <a href="http://open.spotify.com/album/2g3WcvRSBtSZApX7znCGXq">Soft Will</a> kändes Smiths Westerns inte längre särskilt angelägna. Idag lyssnar jag på deras skivor igen och hör ett säreget band, ett av få unga band som, trots tydliga inspirationskällor, hittade ett eget sound. Jag älskar hur <a href="http://open.spotify.com/track/1Qf6ion8peG0xclyjogZrg">gitarrerna låter</a> och hur sångaren Cullen Omori lägger sången. Det är svårt att hitta moderna rockband som låter mer ungdomliga än Smith Westerns. Egentligen var det ju förstås väntat att de skulle splittras när de blev äldre, ungdomen är inte evig. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är dock inte enbart för att minnas och hylla Smith Westerns utan för att rekommendera en <a href="http://www.chicagoreader.com/Bleader/archives/2014/12/19/smith-westerns-break-up-an-exclusive-interview-with-front-man-cullen-omori">intervju med frontmannen Cullen Omori</a>, där han pratar om beslutet att lägga ned bandet. Det är en annorlunda rockintervju och en av de mest läsvärda intervjuer med en artist jag läst på länge. Den känns ärlig och öppen, men aldrig bitter, och belyser på ett bra sätt vad som händer med ett ungt band när de växer upp, och samtidigt växer ifrån varandra. Bra helgläsning helt enkelt, med ett riktigt bra tillhörande soundtrack. Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-84838260294280452014-12-19T16:49:00.003+01:002014-12-19T17:44:02.025+01:00TV-tips: Some Girls<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-iTlejx8ELGg/VJRGqmy4YyI/AAAAAAAACEU/zNDwHZgnGss/s1600/somegirls.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-iTlejx8ELGg/VJRGqmy4YyI/AAAAAAAACEU/zNDwHZgnGss/s1600/somegirls.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Jag äskar verkligen brittisk
kultur (eller åtminstone delar av den). Många av mina favoritband är brittiska
och jag föredrar nästan alltid brittiska TV-serier framför amerikanska.
Samtidigt finns det så mycket som är helt åt helvete i Storbritannien, som
galna klasskillnader och urflippade sociala system, som hindrar mig från att
vara en full-on anglofil. England är verkligen ingen utopi och i princip är det
bästa av den brittiska kulturen sprungen ur en djup frustration över den allmänna
jävligheten. När vi i dramatiserade sammanhang får en inblick i den brittiska
arbetarklassens liv är det ofta i form av mörk socialrealism i skuggan av enorma
council estates (loftgångar och betong). När jag upptäckte TV-serien Some Girls
för snart ett år sedan kändes den som en frisk fläkt. Här har vi en TV-serie som
utspelar sig i ett typiskt brittiskt betongområde, men som istället för mörk misär
är färgglad och lycklig i skildringen av en grupp gymnasietjejer och deras
problem med killar, föräldrar och sig själva. På många sätt känns det som att serien har en politisk agenda, utan att någonsin vara uttalat politisk. Snarare är
den politisk i vad den skildrar och hur den skildrar det.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är nog bäst att jag
tidigt konstaterar att Some Girls inte är en objektivt bra serie. Det är
knappast någon ny brittisk humorklassiker i klass med The Office eller Peep
Show, men samtidigt är det få serier som gjort mig lika glad de senaste åren.
På många sätt är Some Girls en tjejversion av <a href="http://finpop.blogspot.se/2009/03/inbetweeners.html">The Inbetweeners</a>, en av mina
absoluta brittiska humorfavoriter om ett gäng sexuellt frustrerade
gymnasiekillar och deras äventyr och missöden. Inbetweeners-gänget består av
fyra killar och Some Girls-tjejerna är också fyra till antalet, och
karaktärerna i de två serierna liknar mer eller mindre varandra. Huvudpersonen
Viva är en smart och ordentlig svart tjej vars pappa brandmannen är tillsammans
med skolans gymnastisklärare. Hennes vita kompisar är i grunden två
stereotyper, den intelligensbefriade men charmiga tjejen som älskar allt som är
rosa och den hårda tjejen som måste ta hand om sina syskon då pappan sitter i
fängelse och mamman ständigt är däckad på tabletter. Den fjärde tjejen, från en
indisk familj, är ett geni med en massa knäppa egenheter. Tillsammans utgör de
ett roligt gäng som genom serien råkar ut för en massa komiska händelser.
Liksom Inbetweeners är humorn i Some Girls ofta vulgär och grov, men aldrig på
ett smaklöst sätt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Det finns totalt tre säsonger
på sex avsnitt vardera av Some Girls, och den tredje har precis visats klart i
England på kanalen BBC Three. De två första säsongerna (som jag har kollat igenom två gånger) är klart bättre än den
tredje, som också är sevärd. Serien är uppenbart inte riktad till 27-åriga
killar som undertecknad utan snarare till unga tjejer. Det är tydligt att ett
av seriens främsta syften är att peppa tonårstjejer att se lite ljusare på sina
liv. Some Girls-tjejerna kommer från icke-privilegierade familjer men lyckas
ändå leva bra liv, mycket tack vare att de har varandra. Det är på många sätt
en söt och gullig serie, vilket inte nödvändigtvis innebär att det blir bra TV
av det hela. Med det sagt är större delen av Some Girls en riktigt rolig och charmig
serie, med välskriven dialog och passande skådespelare i samtliga roller. Vad
som gör Some Girls speciell är att serien på ett roligt och älskvärt sätt
skildrar en sorts tjejer som nästan aldrig får någon uppmärksamhet i TV eller
film. Some Girls är alltså både ädel och rolig, vilket få serier kan skryta med. Alla kommer inte gilla den, men om du känner på dig att det skulle kunna vara din grej är den värd att kolla in. Jag skulle bli lycklig om SVT bestämde sig för att visa den här serien i Sverige eftersom den är tämligen unik bland ungdomsserier och jag tror att både unga tjejer och killar skulle må bra av att se den. </div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-57110230378539730032014-12-17T08:43:00.000+01:002014-12-17T14:38:07.517+01:00Finpop julklappstipsar böcker<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-Uv-8PRTjkeY/VJEzFN4UM3I/AAAAAAAACEE/_P7kN7zePyA/s1600/district14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-Uv-8PRTjkeY/VJEzFN4UM3I/AAAAAAAACEE/_P7kN7zePyA/s1600/district14.jpg" height="323" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Det är bara en vecka kvar till julafton nu. Har du köpt dina
julklappar än? Hade du tänkt köpa böcker? Ta då del av mina tips, sexistiskt indelade efter kön och åldersgrupper, och gör någon glad. Jag har lagt in smidiga
länkar till Adlibris för varje bok. Jag är inte sponsrad av dem, men det är därifrån jag
brukar köpa svenska böcker. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Till morsan</b></div>
<div class="MsoNormal">
Din mamma måste läsa något annat än deckare ibland. Därför
borde hon läsa <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/jag-heter-inte-miriam-9789173374668">Jag heter inte Miriam </a>av Majgull Axelsson som är så sorglig och
vemodig att man vill gråta mest hela tiden. Samtidigt är det en mycket
välskriven och viktig bok som jag tror borde gå hem hos de flesta. Om din mamma
inte räds feta tegelstenar så har en av förra årets bästa engelskspråkiga
böcker, <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/12/de-fem-basta-bockerna-2013.html">The Luminaries</a> av Eleanor Catton, nyligen kommit i svensk översättning
med titeln <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/himlakroppar-9789173376150">Himlakroppar</a>. Den är stor, mäktig, omfattande och fantastiskt bra.
Min egen mamma har redan fått den.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Till farsan</b></div>
<div class="MsoNormal">
Din pappa gillar att läsa och skulle säkert gilla samma
böcker som din mamma, men julen är traditionell och konservativ och det är
svårt att dela julklappar, varför han förstås borde få en egen bok också.
Därför slår jag ett slag för Kristofer Ahlströms gripande <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/ett-liv-for-lite-9789137138404">Ett liv för lite</a>. Det
är en berättelse om två syskon, från 50-talets Södermalm till dagens kyliga
Stockholm, med psykisk sjukdom som genomgående tema. Annars kan du gå till
närmaste antikvariat och köpa något av <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Eyvind_Johnson">Eyvind Johnson</a>. I år har jag läst
böckerna Stad i ljus, Strändernas svall och Hans nådes tid av honom och kan dra
slutsatsen att det är svårt att misslyckas med gamle Eyvind. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Till syrran/flickvännen</b></div>
<div class="MsoNormal">
Din syster påminner om din mamma (förutom att hon röstade på
Fi istället för V) och borde uppskatta
samma böcker som henne. Men för en ung kvinna är det viktigt att ha koll och
vara hipp och därför ska du köpa henne två böcker som älskats på landets
samtliga kultursidor. Det mest självklara köpet är förstås Therese Bohmans <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/den-andra-kvinnan-9789113058016">Den andra kvinnan</a> om en ung tjej som diskar på sjukhuset i Norrköping och inleder
ett förhållande med en äldre, gift läkare. Jag trodde den skulle vara lite
pretto och tråkig men oj vad fel jag hade. Den andra kvinnan är en av årets
mest underhållande böcker som tack vare Therese Bohmans flyt i språket är
väldigt lätt att ta sig igenom. Det är en både rolig och tankeväckande bok, med
mycket intressanta tankar om klass och om hur klass yttrar sig bland unga
människor (något jag själv gått omkring och tänkt på en hel del de senaste
åren). Författaren har också bra koll på Norrköping och för mig som är uppvuxen
där gör det förstås boken ännu bättre. Det andra tipset är Liv Strömqvists seriealbum
<a href="http://www.adlibris.com/se/bok/kunskapens-frukt-9789170378041">Kunskapens frukt</a> som roligt och upplysande går igenom hur folk runtom i världen
har förhållit sig till det kvinnliga könsorganet genom historien. Jag har läst
flera av Liv Strömqvists seriealbum och hon är onekligen begåvad och läsvärd,
även om hon kan bli lite tröttsam och sönderhajpad ibland. </div>
<div class="MsoNormal">
<o:p> </o:p> </div>
<div class="MsoNormal">
<b>Till brorsan/pojkvännen</b></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: white; color: windowtext;">Gillar din
brorsa serier? Då skulle han säkert uppskatta det som jag tycker har varit
årets starkaste läsupplevelse, den franska serien <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/district-14-9781594650567">District 14</a> (bilden ovan) som finns att
köpa i två mycket prisvärda samlingsvolymer (”säsonger”) översatt till engelska. District 14 har gjort
mig mer entusiastisk än någon annan serie lyckats med på flera år. Jag slog
frivolter av lycka under läsningen och kan inte rekommendera den varmt nog.
District 14 tar dig till en bisarr och fascinerande New York-liknande stad där
människor måste samsas med talande djur och aliens. Det är en välskriven och
spännande vuxenserie som är så fantastiskt vältecknad att varje ruta måste
detaljstuderas. Ett givet köp, helt enkelt. </span><span style="background-color: white; color: windowtext;">Om din brorsa gillar hiphop eller
ännu hellre växte upp till tonerna av The Latin Kings är <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/ibland-vill-man-bara-forsvinna-en-bok-om-dogge-doggelito-9789100125424">Ibland vill man bara försvinna</a>, </span><span style="background-color: white; color: windowtext;">Kim
Veerabuthroo Nordbergs </span><span style="background-color: white; color: windowtext;">biografi om
Dogge Doggelito en given julklappsbok. Det är en ovanligt välskriven och
läsvärd biografi som förutom den fascinerande historien om Dogge berättar om
uppbyggnaden av miljonprogrammet, utvecklingen av den svenska hiphopen och det
politiska läget på 90-talet. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p> </o:p> </div>
<div class="MsoNormal">
<b>Till dig själv</b></div>
<div class="MsoNormal">
Din morsa frågar, ”Olle vad önskar du dig i julklapp? Det är
så svårt att köpa presenter till dig nuförtiden, du är vuxen och köper det du
själv behöver och vill ha”. På det kan man först svara att julen är en märklig
konstruktion och att dina fattiga föräldrar inte rimligtvis borde behöva köpa
några dyra julklappar till dig. Sen kan man namedroppa några böcker de kan få
köpa i alla fall. Och har du inte läst den än är Ned Beaumans <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/glow-9781444765526">Glow</a> den perfekta
boken att önska sig. Jag läste den i somras och blev väldigt fångad av den
fascinerande berättelsen. Ned Beauman är en av de mest intressanta unga
författarna just nu, men finns tyvärr inte översatt till svenska. Glow är hans
tredje bok (de två tidigare, <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/08/juli-revisited.html">Boxer, Beetle</a> och <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/04/mars-revisited.html">The Teleportation Accident</a> är
också mycket läsvärda) och mer än någonsin känns han här som en ung och mer
lättläst Thomas Pynchon. Framförallt skriver han roliga böcker men hans
spännvidd är enorm och han har bra koll på allt från vetenskap och
populärkultur till politik och historia. I Glow tar han oss till ett flummigt London med piratradiostationer, mystiska rävar och ett stort gäng märkliga och
roliga personer att lära känna. Glow är en sjukt bra bok, förmodligen årets
bästa roman, och rekommenderas till alla som gillar roliga och välskrivna
böcker som tar läsaren till oväntade platser. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
</div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-61672462920033790562014-12-14T13:21:00.000+01:002014-12-14T13:22:03.250+01:00Filmtips: The Retrieval<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-nzgvZfXk7Ks/VI1_ygqHNsI/AAAAAAAACD0/G2t7vrlxl0s/s1600/the-retrieval.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-nzgvZfXk7Ks/VI1_ygqHNsI/AAAAAAAACD0/G2t7vrlxl0s/s1600/the-retrieval.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
Amerikanska inbördeskriget. En svart pojke och hans farbror jobbar för hänsynslösa vita prisjägare med att hitta och föra tillbaka förrymda slavar. De får i uppdrag att hämta en man som gjort sig skyldig för mord, lyckas de inte kommer prisjägarna mörda dem. Moraliska problem uppstår när det visar sig att mannen de lurat med sig, med hjälp av lögnen att hans bror ligger för döden och vill träffa honom en sista gång, visar sig vara en sympatisk och rättfärdig. Den unga pojken kämpar med samvetet medan farbrodern endast bryr sig om sin egen överlevnad.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
The Retrieval är en amerikansk indiefilm med stora ambitioner. Det är uppenbart att filmen inte haft någon hög budget och det känns mycket som en roadmovie med långa skogspromenader i den amerikanska vildmarken. Det är dock oavbrutet spännande och ödesmättat. Vi vet att det bara kan sluta i tragedi och den klassiska moraliska problematiken med att sälja ut sina egna för sin egen överlevnad i svåra tider förs fram på ett väldigt gripande sätt. Skådespelarna är lysande och hela tiden trovärdiga. Det skulle inte förvåna mig om den här filmen inte kommer få någon större uppmärksamhet. Den är dömd till en tynande tillvaro på filmfestivaler och kommer aldrig nå en större publik. Vilket är synd, för jämfört med det mesta som släpps idag är den ytterst sevärd och gripande, så gör dig själv en tjänst och se den. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<a href="http://www.imdb.com/title/tt2635006/">IMDb</a></div>
<div>
<a href="http://www.rottentomatoes.com/m/the_retrieval/?search=retrieval">Rotten Tomatoes</a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
</div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-10564406746706954912014-12-13T11:44:00.000+01:002014-12-13T11:45:53.945+01:00Paddington – En kärleksförklaring<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ajV6fmV3pC0/VIwX04l7xbI/AAAAAAAACDk/PEzc3WxI00c/s1600/lookafterthisbear.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-ajV6fmV3pC0/VIwX04l7xbI/AAAAAAAACDk/PEzc3WxI00c/s1600/lookafterthisbear.jpg" height="320" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
När jag och min flickvän var
i London i somras blev jag förtjust i en liten björn. Jag var medveten om hans
existens sedan tidigare, tyckte han var småsöt och så, men några starkare
känslor hade aldrig uppstått. Men i Londons bokhandlar såg jag honom överallt.
Paddington. Känslor uppstod. Det är svårt att inte älska Paddington. Han kommer
från det mörkaste Peru och älskar marmelad. Han bär duffel och en stor hatt
(där han mycket praktiskt kan förvara sina marmeladmackor). När han blir sur stirrar
han ut den som gjort honom upprörd (”Paddington gave the girl a hard stare”,
till exempel). Hur sött och kul som helst. Hemkommen från London beställde jag
hem en egen Paddington (inklusive röda gummistölvar) som nu står och ser stolt
ut i bokhyllan. En 27-årig man som köper gosedjur och blir besatt av
barnboksfigurer, man kan diskutera hur sunt det är, men vi tar det en annan
gång. Kort därefter började jag kolla igenom en galet charmig TV-serie från
70-talet baserad på de gamla Paddingtonberättelserna. <a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLWJa48pm3noa-CVm1nZMEZUHcQTH795Pm">Alla avsnitt finns på YouTube</a> och måste självklart ses av alla som känner ett smygande behov av en
mycket brittisk berättelse om en underbar liten invandrare i Notting Hill. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Paddington skapades av geniet
Michael Bond och dök först upp i slutet av 50-talet. Inspirationskällan var en nalle han köpt till sin fru i närheten av Paddington Station i London och alla de evakuerade krigsbarn som man kunde se på Londons tågstationer under andra världskriget. N<span style="font-family: inherit;">är familjen Brown hittar Paddington på Paddington Station har han en lapp kring halsen med texten </span><span style="background-color: white; color: #252525; line-height: 22.3999996185303px;"><span style="font-family: inherit;">"Please look after this bear. Thank you".</span></span> Numer är han en legend som
precis fått sin första storfilm. Jag hade mina farhågor om filmen, men enligt
brittiska <a href="http://www.rottentomatoes.com/m/paddington_2014/?search=paddington">kritiker</a> ska den vara riktigt trevlig. Paddington är animerad – jag
hade förstås föredragit en docka – men resten av ensemblen består av livs
levande människor. Filmen har precis haft premiär i Storbritannien och har
svensk premiär den 16e januari. Jag misstänker att den bara kommer visas här
med svenska röster, vilket jag inte kan tolerera så jag antar att jag får vänta
tills filmen kommer på DVD. I den brittiska originalversionen är det Ben
Whishaw (Parfymen, Cloud Atlas) som gör rösten och han ska tydligen vara
riktigt bra. Är vi tillräckligt många Paddingtonfans som hör av oss till SF
kanske de kan köra en odubbad specialvisning? Tills vidare får vi nöja oss med
att<a href="https://www.youtube.com/watch?v=CxeBdrGGU8U"> se trailern</a> medan vi trycker i oss marmeladmackor till Paddingtons
ära. </div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-18908940902650452022014-12-13T01:01:00.000+01:002014-12-13T01:19:57.599+01:00Årets bästa skivor 2014<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-kVTOyrWwuWs/VIuBp8Z2E7I/AAAAAAAACDU/Yh3L-hJUP0s/s1600/jamie2014.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-kVTOyrWwuWs/VIuBp8Z2E7I/AAAAAAAACDU/Yh3L-hJUP0s/s1600/jamie2014.jpg" height="400" width="307" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hej! Det här ska inte ses som en officiell bloggcomeback,
men jag kände ett plötsligt sug att skriva av mig lite. Den här tiden på året
fylls tidningar och bloggar av årsbästa-listor och jag blir alltid lite
irriterad/inspirerad och vill kontra med egna listor. Mycket av musiken jag
gillat mest i år har inte fått någon uppmärksamhet i svenska tidningar och jag tror därför att många gått miste om flera bra skivor. Så här kommer de tretton skivor jag gillat
mest i år, utan inbördes ordning:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><b>Jamie T –
Carry on the grudge</b><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
Han var borta i fyra år. Det var helt tyst och ingen visste
var han hade tagit vägen. Sen kommer ett Facebookmeddelande om att han känner
att det är dags att komma tillbaka och några dagar senare har han släppt en <a href="https://www.youtube.com/watch?v=-tmoaFAT108">ny låt och video</a>. Jag älskar verkligen Jamie T (bilden ovan) och att få lyssna på hans nya skiva
var årets roligaste, mysigaste, trevligaste och lyckligaste musikupplevelse. Den
är kanske inte lika bra som hans två tidigare album, men nog är den riktigt bra
ändå. Som alla oss andra har Jamie växt upp och det hörs både på sången och
texterna. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Katy B – Little Red</b></div>
<div class="MsoNormal">
Katy Bs debutalbum <a href="http://open.spotify.com/album/6KV9kNSuC1mmzrXKx6p6vV">On A mission</a> var ett popmästerverk som
bara växt sig starkare sedan det släpptes 2011. Årets uppföljare Little Red var
inte lika stark och omedelbar och kändes först lite ytlig och platt, men med
upprepade lyssningar började låtarna fastna. Det här är en av de skivor jag
lyssnat mest på i år och en av de skivor som hållit längst. Jag tycker
fortfarande inte den känns tråkig. Katy B är en av de varmaste och mest
sympatiska artisterna idag och jag hoppas verkligen att hon skulle kunna få bli
så stor som hon förtjänar. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Sun Kil Moon – Benji</b></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har förstått att Mark Kozelek, som artisten Sun Kil Moon
egentligen heter, är ett stort svin. Det är ingen artist jag skulle vilja se
live men på skiva är han riktigt grym. Att lyssna på Benji känns lite som att
läsa Karl Ove Knausgårds Min kamp. Det är öppet, drabbande och väldigt
gripande. En skiva som verkligen lyckades beröra mig. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Mac DeMarco – Salad Days</b></div>
<div class="MsoNormal">
I intervjuer och musikvideor verkar Mac DeMarco helt
intelligensbefriad, omogen och allt annat än seriös men på skiva framstår han
som raka motsatsen. Salad Days är en skiva full av bra låtar med gripande
texter och smittsamma melodier och riff. Det är obegripligt att ingen spelat in
de här låtarna tidigare. Det känns verkligen som att lyssna på ett klassiskt
rockalbum. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Conor Oberst – Upside Down Mountain</b></div>
<div class="MsoNormal">
Det verkar inte längre särskilt hippt att gilla Conor Oberst
och Bright Eyes, men jag kunde inte bry mig mindre. Jag blev vuxen tillsammans
med Conor och kommer fortsätta lyssna på honom så länge han behagar fortsätta
spela in musik. Upside Down Mountain är det bästa han gjort på flera år. Till
en början tyckte jag inte att det kändes särskilt spännande, det låter ju som
nästan allt annat han gjort, men sen började låtarna fastna och jag håller nu
den här skivan som en av årets allra bästa. Uppbackad av First Aid Kit-tjejerna
gör han grymma rocklåtar. Min favorit är Desert Island Questionnare som byggs
upp på ett så snyggt och dramatiskt sätt att jag får gåshud varje gång jag hör
den. Årets mest episka låt, tätt följd av resten av låtarna på denna skiva. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Markus Krunegård – Rastlöst blod</b></div>
<div class="MsoNormal">
Efter första genomlyssningen av Rastlöst blod tyckte jag att
det var Krunegårds sämsta album hittills och drog slutsatsen att han blivit slapp och
tråkig efter att ha umgåtts för mycket med Fredik och Filip. Men som vanligt
fastnade låtarna efter några fler lyssningar och jag fick ta tillbaka det där.
Rastlöst blod är ytterligare en fantastisk skiva från Norrköpingsprinsen. I
intervjuer tycker jag ofta Markus framstår som ett förvuxet barn men i sina låtar är
han ofta allvarlig och eftertänksamt dyster, vilket gör honom till en intressant
och mångbottnad artist som lär ha många lysande skivor framför sig. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Hamilton Leithauser – Black Hours</b></div>
<div class="MsoNormal">
Hamilton Leithauser frontar i vanliga fall <a href="http://open.spotify.com/track/7nMcCaqSfebRAmkIV4ATzL">The Walkmen</a>, ett
av mina favoritband, och när han gör en soloskiva är det givet att det kommer
bli jävligt bra. Black Hours är en helgjuten skiva full av fantastisk sång och
enormt snygga arrangemang. Lite som ett lyxigare Weeping Willows. Börja med låten
Self Pity, en av årets skickligaste komponerade rocklåtar och jobba dig vidare.
Fastnar man för det här är det en skiva som håller väldigt länge.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Christopher Owens – A New Testament</b></div>
<div class="MsoNormal">
Christopher Owens, en av mina riktigt stora favoriter, valde
ett mer lättsamt och countryinfluerat sound än tidigare för den här skivan, men
låtarna är lika laddade med känslor som förut. Owens är, likt Conor Oberst, en
artist som det är lätt att utveckla varma känslor för och jag följer hängivet
allt han spottar ur sig. Han lär ha ett stort bibliotek med låtskisser så jag
antar att vi har många kommande Christopher Owens-album att se fram emot.
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=k6Zi_CYGm8s">Videon till Never Wanna See That Look Again</a> är, i all sin enkelhet, årets bästa
musikvideo och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett den.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Ex Hex – Rips</b></div>
<div class="MsoNormal">
Att ett band frontat av en drygt 40-årig kvinna (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Mary_Timony">Mary Timony</a>) skulle göra årets starkaste och mest energiska rockalbum var inte helt
väntat men Ex Hex har med albumet Rips verkligen utklassat all konkurrens. Rips
innehåller klassisk, effektiv och snygg riffbaserad rock med kaxiga texter, bra
sång och jävligt mycket attityd. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Foxygen - …And Star Power</b></div>
<div class="MsoNormal">
De unga killarna i Foxygen har satsat stenhårt på att leva
rockstjärnelivet och verkar ha knarkat, bråkat och levt rövare på heltid sedan
förra albumet <span style="background: white; mso-bidi-font-style: italic;">We Are the 21st Century Ambassadors of Peace & Magic släpptes.
Lyckligtvis klarar de fortfarande av att göra bra låtar och de håller kvar vid
de klassiska inspirationskällorna. …And Star Power låter som om ett samtida
Kinks med medlemmar födda på 90-talet hade försökt sig på att göra en Exile on
Main Street-inspirerad skiva. Det är galet, alldeles för långt och utdraget men
om man lyssnar på skivan några gånger blir det tydligt att här också finns
några helt fantastiska låtar. Det är en fascinerande skiva och om bara killarna
kan skärpa till sig lite kommer de fortsätta leverera fantastisk musik. </span> </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Anders Wendin – Dom ska få se vem dom roat sig med </b></div>
<div class="MsoNormal">
Första gången jag drog igång Anders Wendins nya
svenskspråkiga skiva gillade jag den inte alls. Jag tyckte det lät alldeles för
mycket som Stefan Sundström och att det kändes lite väl mycket teater. Men de
känslorna försvann ganska snabbt och nu tycker jag att Dom ska få se vem dom
roat sig med är en av årets bästa och mest förbisedda skivor. Den har hängt med
större delen av året och känns fortfarande intressant och kul att lyssna på.
Anders Wendin har aldrig känts mer sympatisk och det är få artister som berört
mig lika mycket känslomässigt i år. Det finns ett tilltal i de här låtarna som
verkligen griper tag. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><b>Morrissey –
World Peace Is None Of Your Business</b><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
Morrissey fortsätter att vara barnslig, strulig,
svår-att-ha-att-göra-med men också älskvärd och alltid värd att lyssna på. World Peace Is None Of Your Business växte till en riktigt trevlig Moz-skiva med
många starka låtar. Det finns en hel del hits här, som <a href="https://www.youtube.com/watch?v=QXOtIGZ1epM">The Bullfighter Dies</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=b6zaCKz1r2U">Kiss Me Alot</a> och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=FLNl6Qn-LWc">One of Our Own</a>, som står sig rätt bra i jämförelse med hans gedigna
låtkatalog. Jag och tjejen var på Stockholmsspelningen i november och det var
kul att se att han även levererade live. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><b>The War On
Drugs – Lost In The Dream</b><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
The War on Drugs gör långhårig, flummig, inåtvänd
stirra-in-i-väggen-musik men de gör det på ett väldigt kompetent och medryckande
sätt. Sun Kil Moon <a href="http://pitchfork.com/news/57232-the-war-on-drugs-responds-to-douche-mark-kozelek-i-dont-have-time-for-idiots/">hatar bandet</a>, vilket bara det gör dem älskvärda. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="http://open.spotify.com/user/henkestrummer/playlist/3qZvIcZ9BAzKk9f81mafS0">Här hittar du en Spotify-lista med utvalda låtar från ovannämnda skivor.</a> Keep on rockin’!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-16488832717890541542014-01-02T19:03:00.000+01:002014-01-02T19:29:26.793+01:00December revisited<div class="MsoNormal">
<span style="line-height: 115%;">Gott nytt år
på er! Innan det är dags att ge sig på det nya året hade jag tänkt göra en
sista tillbakablick på det gångna året och dess sista månad. Som vanligt tänkte
jag tipsa om bra musik, böcker, film och TV som jag diggat den senaste månaden.</span><br />
<span style="line-height: 115%;"><br /></span>
<span style="line-height: 115%;">När det
gäller musik är december en död månad. Enda anledningen att december kan kännas
som en rolig musikmånad är alla årsbästalistor. Jag skrev också ihop <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/12/de-tio-basta-skivorna-2013.html">en sådan</a>,
men annars har jag tyvärr haft svårt att hitta intressanta skivor jag missat
från andras listor. </span><br />
<span style="line-height: 115%;">Liksom de senaste åren gick <b>Bright Eyes</b> <a href="http://open.spotify.com/album/0iwLArcHR0YOpipGwm7CLW">gamla julskiva</a> på
repeat under några decemberveckor. Det är den enda julskiva jag orkar lyssna på
och i år släpptes den på bredare front än tidigare, varför den fick en del
uppmärksamhet även i svenska tidningar. Nu efter nyår är det väl ingen som vill
lyssna på julmusik, men inför nästa år är det ett hett tips.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-MbW1CfXN2Ho/UsWmlgyANGI/AAAAAAAABtg/IIiJMKIsqm4/s1600/steglitsan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="http://2.bp.blogspot.com/-MbW1CfXN2Ho/UsWmlgyANGI/AAAAAAAABtg/IIiJMKIsqm4/s400/steglitsan.jpg" width="263" /></a></div>
<span style="line-height: 115%;"><br /></span>
<span style="line-height: 115%;">När det
gäller böcker och läsning var december dock en rätt trevlig månad. Den största
läsupplevelsen stod årets Bookerprisvinnare <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/12/de-fem-basta-bockerna-2013.html"><b>The Luminaries</b></a> av Eleanor Catton
för. Flera veckor efter att ha läst klart den känns det fortfarande som en av
årets absolut största kulturupplevelser. Mäktig, intressant och oerhört
välskriven.</span><span style="line-height: 115%;"> </span><br />
<span style="line-height: 115%;">Annars har jag läst den omtalade och populära thrillern <b>Gone Girl</b>
av Gillian Flynn. Den bjuder på klart godkänd läsning och en spännande
historia, men känns tyvärr rätt ytlig och alldeles för utdragen med tanke på
det hyfsat tomma innehållet. </span><br />
<span style="line-height: 115%;">Mellan jul och nyår tog jag mig igenom Donna
Tartts nya roman <b>Steglitsan</b>. Det känns som det kommit många tjocka böcker som
fått mycket hype på sistone och Steglitsan, med sina nästan 800 sidor, hör till
den gruppen. Ibland, som med The Luminaries, är sidantalet motiverat men
Stiglitsan känns åtminstone 200 sidor för lång. Jag har faktiskt inte läst
något av Donna Tartt tidigare (men kommer nog ta mig an hennes klassiker, Den
hemliga historien, ganska snart) och även om jag tycker hon skriver bra (den
svenska översättningen känns också oväntat stark) förstår jag inte riktigt att
hon blivit så omtalad och stor. Steglitsan handlar om en ung New York-kille
vars mamma dör när de gör ett besök på Metropolitan och museet blir utsatt för
en terrorbombning. I förvirringen och tumultet stoppar han på sig en berömd
renässansmålning vilket kommer ha en avgörande påverkan på hans liv de följande
14 åren. Boken är en stark, om något utdragen, uppväxtskildring som till stora
delar känns både rörande och gripande. Donna Tartt har, som många andra
amerikanska författare, en stor fascination för knark och droger och det
knarkas extremt mycket i den här boken. Som hon skriver skulle det inte förvåna
mig om hon testat de flesta av de många preparat som nämns (kokain, hasch,
tabletter av alla de slag, heroin, LSD och mycket annat) och tyvärr känns det som
att knarkandet tar fokuset från historien hon försöker berätta. Huvudpersonen
mår visserligen väldigt dåligt, vilket kanske motiverar en del
självmedicinering, men vissa av episoderna får bara Donna Tartt att framstå som
en extremt drogliberal person. Hon gillar också att skildra överklass och
extravaganta livsstilar, och verkar ha järnkoll på modedesigners och dyra
kläder, vilket också drar ner boken i mina ögon. Det är svårt att veta var hon
har sina sympatier och jag skulle nog personligen akta mig för att hylla henne.
Skriva kan hon dock och Steglitsan är på det stora hela en intressant roman som
jag helt klart kan rekommendera.</span><br />
<span style="line-height: 115%;"><br /></span><span style="line-height: 115%;">Den riktigt
intensiva filmsäsongen har inte börjat än men december var inte utan trevliga
filmer. Här hade jag tänkt tipsa om de tre filmer jag gillade och minns bäst. </span><span style="line-height: 115%;"><b><a href="http://www.imdb.com/title/tt1714206/?ref_=nv_sr_1">The Spectacular Now</a></b> är en ovanlig amerikansk high school-film då den skildrar
riktiga unga människor med riktiga problem och inte några fejkade fotomodeller
med låtsasliv. I centrum står en ung kille med allvarliga alkoholproblem, som
efter att ha blivit dumpad av sin populära flickvän börjar umgås med en ”vanlig
tjej”. Till en början känns det som en vanlig high scool-film men efter några
minuter förstår man att filmen vill mer än så. Skådespelarna är lysande och handlingen
trovärdig och gripande. Det är en film som känns ovanligt tidlös och klassisk
och om tillräckligt många hittar den skulle den definitivt kunna få ett visst
kultrykte. För mig är det helt klart en av årets bästa amerikanska filmer.</span><br />
<span style="line-height: 115%;">En
annan gripande amerikansk film som levererar är <b><a href="http://www.imdb.com/title/tt2334649/?ref_=nv_sr_1">Fruitvale Station</a></b> där den
uppvuxne The Wire-skådisen Michael B Jordan gör en riktigt imponerande
prestation i huvudrollen. Det handlar om dödskjutningen av en oskyldig ung
svart man och bygger på verkliga händelser, och är därför givetvis en rätt
dyster film. Trots en småseg sista halvtimme är det en finstämd och klart
sevärd film, som man främst ska se för Michael B Jordans storartade skådespel. </span><br />
<span style="line-height: 115%;">Vill
man se mer bra skådespel är den intensiva och våldsamma <b><a href="http://www.imdb.com/title/tt1206543/?ref_=fn_al_tt_1">Out of the Furnace</a></b> med
Christian Bale och Casey Affleck som trasiga bröder ett säkert kort. Både Bale
och Affleck är två av vår tids stora amerikanska filmskådisar och gör mig
aldrig besvikna. Out of the Furnace utspelar sig i en fattig del av USA som
sällan ses på film och är både spännande och gripande. Dessutom gör </span><span style="background-color: white; line-height: 115%; text-decoration: none;">Woody Harrelson</span><span style="background-color: white; line-height: 115%;">,<span class="apple-converted-space"> </span></span><span style="background-color: white; line-height: 115%; text-decoration: none;">Willem Dafoe</span><span style="background-color: white; line-height: 115%;"> och </span><span style="background-color: white; line-height: 115%; text-decoration: none;">Forest Whitaker</span><span style="line-height: 115%;">
starka biroller vilket gör det hela till en testosteronstinn machofest där
manligheten ständigt sätts på prov. <o:p></o:p></span><br />
<span style="line-height: 115%;"><br /></span>
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-DmhWCbybCTo/UsWmsT3IZaI/AAAAAAAABtk/L20wcZIzOJQ/s1600/tremes4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="247" src="http://4.bp.blogspot.com/-DmhWCbybCTo/UsWmsT3IZaI/AAAAAAAABtk/L20wcZIzOJQ/s400/tremes4.jpg" width="400" /></a><br />
<span style="line-height: 115%;">TV-månaden december var också trevlig och
för mig stod den sista säsongen av <b>Treme</b> ut som det bästa jag såg under månaden.
Jag har <a href="http://finpop.blogspot.se/2012/12/arets-basta-tv-2012.html">hyllat Treme på Finpop</a> flera gånger tidigare och är fortfarande fascinerad av serien. Det känns väldigt uppenbart att serien aldrig hade fått göras
om det inte vore för det faktum att David Simon tidigare gjort The Wire. Både
kritiker och publik verkar ha övergett serien, men att den fick en avslutande
minisäsong på fem avsnitt kändes väldigt skönt. För mig står Treme för något
unikt i dagens TV-klimat och jag tror det kommer dröja länge innan vi får se
något liknande igen. Tremes storhet var dess fullständigt kompromisslösa ton
och att serien, i en tid då allt blir alltmer likriktat och ytligt, vågade vara
så fullständigt icke-kommersiell. Har man sett The Wire vet man att David Simon
inte gör några ytliga mainstreamserier och att man som tittare måste investera
både tid och engagemang för att få något tillbaka. Med Treme gick han ett steg
längre. Det finns ingen modern TV-serie som är lika anti-mainstream som den
här. Varje avsnitt består till stor del av långa, extremt nischade musiknummer
med lokal New Orleans-musik som i många fall inte ens kan kallas bra.
Karaktärsgalleriet är större än det i Boardwalk Empire och varje enskild
karaktär syns kanske fem minuter per avsnitt, om ens det. Serien handlar uteslutande
om vanliga människor som lever vanliga liv. De intriger som finns skulle kunna
vara hämtade ur våra egna liv och det finns inget såpaaktigt över serien och
dess karaktärer som aldrig tillåts bli schabloner. Treme får Mad Men att
framstå som en eftermiddagssåpa. Många, kanske de flesta, kommer inte
attraheras av det som gör Treme unikt men för de som fortsätter titta har den
hela tiden bjudit på vår tids bästa amerikanska TV-drama. Seriens struktur och
dramaturgi är suveränt uttänkt och regin är alltid på topp. Det lågmälda dramat
har berört mig från start och det finns egentligen ingen annan serie som kan skryta
med lika många välskrivna och intressanta karaktärer. Skådespelarna är
uteslutande lysande och de klarar alla av att leverera drabbande och gripande
rolltolkningar. Jag känner mig tacksam över att få ha tagit del av Treme. Att
serien utspelar sig i New Orleans bidrog förstås till dess särprägel och att
jag fastnade men till slut hade den kunnat utspela sig nästan varsomhelst,
eftersom det var dess kompromisslösa sätt att förhålla sig till TV-dramatik som
gjorde den så speciell. </span></div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-71925163946157289302013-12-16T22:45:00.000+01:002013-12-16T22:53:28.730+01:00De fem bästa böckerna 2013<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-7QvPfD_sVZs/Uq9LmuaoS5I/AAAAAAAABs8/sptVVrgRJtM/s1600/aretsforfattare.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="163" src="http://4.bp.blogspot.com/-7QvPfD_sVZs/Uq9LmuaoS5I/AAAAAAAABs8/sptVVrgRJtM/s400/aretsforfattare.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Som alla andra år har jag läst många böcker under det gångna året.
Jag pendlar till jobbet och får rätt mycket läst under de långa, tråkiga
resorna. I snitt har det nog blivit en roman i veckan, varav många nya. Idag
tipsar jag om de fem bästa nya romaner jag läst i år. Alla fem är riktigt stora
läsupplevelser och mina bästa julklappstips. </div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<i>Bilden föreställer, från vänster, Karl Ove Knausgård, </i><span class="a-declarative"><span style="background: white; color: #333333;"><i>Eleanor Catton
och Thomas Pynchon, 16 år gammal, 1953, i ett av de få officiella foton som
finns på honom.</i></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="a-declarative"><span style="background: white; color: #333333;"><i><br /></i></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><b><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">1. <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/09/min-kamp-6-karl-ove-knausgard.html">Min kamp 6 – Karl Ove Knausgård</a><o:p></o:p></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="a-declarative"><span style="background: white; color: #333333;">
</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Har du
inte läst Min kamp än har du en otroligt spännande läsupplevelse framför dig. Det
är svårt att förstå att det är över och ibland kommer jag på mig själv med att
längta efter en Min kamp 7. Den sjätte delen var, trots en utmattande och
överdrivet lång essä som jag fortfarande inte riktigt ser meningen med, lika
bra som de tidigare delarna. Jag har nog aldrig läst en annan författare som
med samma flyt som Knausgård får vardagslivet att kännas lika spännande och
angeläget. Knausgård är på många sätt en märklig person men större delen av det
han skrivit om i Min kamp är så allmängiltigt att det är omöjligt att inte
ryckas med, känna igen sig och gripas tag av vår tid mäktigaste berättelse. Min
kamp är tusentals gånger mer epic än alla moderna Hollywoodfilmer tillsammans.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><b><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">2. The Luminaries – </span></b></span><span class="a-declarative"><b><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Eleanor Catton</span></b></span><span class="apple-converted-space"><b><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"> <o:p></o:p></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">
</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Årets
Bookerpris gick till den 830 sidor tunga The Luminaries, den tjockaste boken
som fått priset, av den 28 år gamla Eleanor Catton, den yngsta pristagaren
hittills. The Luminaries är en på många sätt spektakulär roman som börjar som en
snyggt konstruerad thriller men sedan utvecklar sig till en komplex och
mångbottnad berättelse. Boken utspelar sig i en liten stad på den Nya Zeeländska
kusten på 1860-talet. Handlingen tar plats bland guldgrävare, prostituerade,
opiumrökare och maorier och är väldigt spännande och fascinerande. Boken har en
häftig struktur, grundad på astrologi, där varje del är exakt hälften så lång
som den föregående och de olika karaktärerna relaterar till varandra som olika
himlakroppar. Detta kan låta flummigt, men så är inte fallet. De många
karaktärerna är alla välskrivna och intressanta och när boken tar slut vill man
inte släppa dem. Vill du ha en stor läsupplevelse över jul och nyår är The
Luminaries ett givet tips. Förhoppningsvis får vi se en svensk översättning inom en inte allt för avlägsen framtid. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">3. <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/10/bleeding-edge-thomas-pynchon.html">Bleeding Edge – Thomas Pynchon</a><o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">
</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #222222; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Thomas Pynchon, 76 år gammal, är en
av de mest respekterade amerikanska författarna och det är kul att se att han
fortfarande levererar. Trots åldern har han inte dragit ned på tempot och
Bleeding Edge är lika intensiv, rolig och medvetet förvirrande som de böcker
han skrev när han var yngre. Det är också kul att boken, som utspelar sig i New
York det ödesdigra året 2001, är full av knivskarpa populärkulturella
referenser. Det finns nog ingen i Pynchons ålder som har lika bra koll på TV-spel,
datorer, internet och modern teknik, och dess begränsningar och möjligheter,
som han själv. Bleeding Edge är ännu en stor amerikansk roman från en enormt
fascinerande och begåvad författare och kan fungera bra som en introduktion
till hans författarskap.</span><b><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #222222; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">4. <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/04/canada-richard-ford.html">Canada – Richard Ford</a><o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #222222; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">
</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">Canada gavs ut på originalspråket engelska
redan förra året men kom på svenska i höstas, varför den får vara med på
listan. När den gavs ut här för några månader sedan blev den galet hajpad av de
svenska tidningarna. Jag har läst boken på engelska, men mina föräldrar som
båda har läst den svenska översättningen skriver under på kritikernas lovord om
översättningen. Canada är en otroligt stark bok skriven med ett imponerande
flyt. Det är en stor roman på alla sätt och jag tror ingen som ger den en chans
kommer ogilla den. Redan efter de första meningarna är man fast i den gripande
berättelsen. Ett julklappstips som borde gå hem hos de flesta.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<b>5. <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/12/november-revisited.html">Sonen - </a><span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-weight: bold;"><a href="http://finpop.blogspot.se/2013/12/november-revisited.html">Philipp Meyer</a><o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #333333; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="color: #222222;">Jag älskar mäktiga släktkrönikor
och det är sällan man hittar sådana som är lika imponerande och gripande som
Philipp Meyers Sonen. På knappt 600 sidor skildrar han en släkts, och delstaten
Texas, gripande historia. Meyer är påläst och kunnig och vi får lära oss
intressant historik om indianer, Texas Rangers och den amerikanska
oljeindustrin samtidigt som vi får ta del av några intressanta människoöden.
Sonen är en stor och oavbrutet spännande roman som lyckas säga en hel del om
många olika saker.</span> <o:p></o:p></span></div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1207901475775740641.post-46412441516358389482013-12-15T12:14:00.002+01:002013-12-15T12:24:09.407+01:00De tio bästa skivorna 2013<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-hrFN1Fm0NzY/Uq2Mcmgfr5I/AAAAAAAABso/15_YV1DP3AQ/s1600/basta2013.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="396" src="http://3.bp.blogspot.com/-hrFN1Fm0NzY/Uq2Mcmgfr5I/AAAAAAAABso/15_YV1DP3AQ/s400/basta2013.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Har jag blivit en gubbe? Visserligen har jag alltid
föredragit ”gubbrock” och glorifierat decennierna före min tillkomst, men det
här året har jag tvingats ställa mig själv frågan allt oftare. Jag konstaterar
för mig själv att musikåret 2013 har varit ett ”mellanår”. Jag har tröttnat på
svensk hiphop, samtidigt som resten av landet börjat hajpa ”scenen”, och känner
mig ofta oroad, och personligt hotad, av moderna ungdomars musikpreferenser.
Listan talar antagligen för sig själv. På Spotify har jag satt ihop en <a href="http://open.spotify.com/user/henkestrummer/playlist/1i960ia3iobBiJsL5aqy4B">lista med årets bästa låtar</a>, varav många från skivor som inte finns på listan. Annars
lyssnade jag mycket på <a href="http://www.youtube.com/watch?v=BG8VrTT9keM">Billy Bragg</a>, <a href="http://www.youtube.com/watch?v=k5HfOipwvts">The Style Council</a> och <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/10/lets-do-rocksteady.html">rocksteady</a> under
året, men nu kör vi på med de utlovade skivorna. Länkarna tar dig till respektive skiva på Spotify, eller YouTube i ett fall.</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="text-indent: -18pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<b><a href="http://open.spotify.com/album/3ZjvMngMKqMOhXoqUFyVoF"><span style="text-indent: -18pt;">1. </span><span style="text-indent: -18pt;">Bob Dylan – Another Self Portrait</span></a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Man kan hävda att det är både felaktigt,
orättvist och reaktionärt att sätta Bob Dylans mastiga Bootleg-skiva (den
tionde i ordningen) på förstaplatsen. Felaktigt därför att musiken på skivan
inte är ny, utan spelades in mellan 1969 och 1971. Orättvist därför att Bob
Dylan är Bob Dylan och inte går att jämföra med andra artister. Reaktionärt för
att det är ett festligt begrepp att slänga sig med. Jag hävdar dock att så inte
är fallet utan att det här faktiskt är årets överlägset bästa skiva.
Lyssna på låtar som demoversionen av Went To See The Gypsy, Pretty Saro eller
alternativversionen av I Threw It All Away och säg sedan den moderna artist som
levererar låtar av samma relevans och klass. Another Self Portrait låter
förbannat bra rakt igenom och säger mer om dagens musikklimat än någon vill
erkänna. </div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<b><a href="http://open.spotify.com/album/4iMwc2qwztfY9lXoJcF1vY"><o:p>2. </o:p><span style="text-indent: -18pt;">Basia Bulat – Tall Tall Shadow</span></a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Jag hade lyssnat en del på kanadensiska
Basia tidigare, men inte riktigt fastnat. När hennes nya skiva kom reagerade
jag mest på att öppningslåten låter precis som en Frida Hyvönen-låt (som ju är
Sveriges kanske bästa kvinnliga artist). Men sen fortsatte jag att lyssna och
helt oväntat blev Tall Tall Shadow en av de skivor jag lyssnat mest på i år.
Den växer med varje lyssning och innehåller inga svaga spår. Texterna är fina,
arrangemangen och melodierna gripande och Basia sjunger fantastiskt bra. </div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<b><a href="http://open.spotify.com/album/6JhBemqIzPvdNzhaOUwrIt"><o:p>3. </o:p><span style="text-indent: -18pt;"> </span><span style="text-indent: -18pt;">Hästpojken – En magisk tanke</span></a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Jag trodde aldrig att Hästpojken skulle
kunna överskugga Håkan Hellström, men faktum är att En magisk tanke har allt
det som Det kommer aldrig va över för mig saknar. I princip alla låtar på
skivan låter som om de skulle vara stulna från det <a href="http://open.spotify.com/album/1RQLlrTy50OPB8Zuxn0KKG">tidiga Eldkvarn</a> och Martin
Elisson sjunger bättre än någonsin. Hästpojken gör musik som känns i hjärtat och det är uppenbart att det här är musik som betyder något. </div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<b><a href="http://www.youtube.com/watch?v=96xpXS3hbec&list=PLDQCHcd-7i8NpcDfJRpX_gMvqXp61LUr0"><span style="text-indent: -18pt;">4. </span><span style="text-indent: -18pt;"> </span><span style="text-indent: -18pt;">Bill Callahan – Dream River</span></a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Bill Callahan är ett geni. Hans musik känns
odödlig som modern musik så sällan gör. Hans mörka röst är fantastisk (Matt
Berninger i The National måste vara avundsjuk) och de lågmälda arrangemangen
är alltid smakfulla och medryckande. Dream River är full av själ och växer för
varje lyssning. </div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="text-indent: 0px;">
<span style="text-indent: -18pt;"><b><a href="http://open.spotify.com/album/2PvrxQzGjHFSOBKX2KqLBL">5. Foxygen – We Are the 21st Ambassadors of Peace & Magic</a></b></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Foxygen består av två unga bakåtsträvare
som, liksom mig, vurmar för 60-talets pop och rock. The Kinks är en <a href="http://open.spotify.com/album/4wcH6H2h6LFBbfXgwZY9oH">tydlig inspirationskälla</a> och det är tydligt att bandet inte vill ha något med modern
rockmusik att göra. We Are the 21st Ambassadors of Peace & Magic släpptes i januari men har lyckats hänga med hela året. Det är en charmig och svängig
skiva full av bra låtar och skön attityd. </div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<b><a href="http://open.spotify.com/album/37xl28qGX45H01dsex3nUx"><o:p>6. </o:p><span style="text-indent: -18pt;"> </span><span style="text-indent: -18pt;">Arcade Fire – Reflektor</span></a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Reflektor är den Arcade Fire-skiva jag
gillat mest hittills. Det tog ett tag att komma in i lyssnandet men efter att
ha tagit sig igenom skivan några gånger började de flesta av låtarna framstå
som små mästerverk. Spår som Afterlife och It’s Never Over (Oh Orpheus) som
inte lät så märkliga första gången känns nu helt oumbärliga när musikåret ska
sammanfattas. Reflektor är en ambitiös skiva med en förmodat lång livslängd.
Jag har åtminstone inte tröttnat än.</div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<b><a href="http://open.spotify.com/album/79pZVE4kIdBwRwP27Fw1yJ">7. Christopher Owens – Lysandre</a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Årets första skiva, för min del, var
Christopher Owens solodebut Lysandre. Jag hade faktiskt glömt bort den när jag
började skriva listan - det känns som det var väldigt länge sedan den kom - men
efter att ha lyssnat igenom den några gånger till känns det självklart att den
ska vara med bland årets bästa skivor. Christopher Owens är en av mina stora
favoriter. Trots hans trasiga personlighet är det svårt att inte gilla honom
och hittills har jag älskat all musik han fått ur sig. Lysandre är aldrig lika
bra som Girls-skivorna men är ändå ett riktigt trevligt album med en säregen medeltida
trubadurkänsla över hela skivan. Den finns också i en avskalad akustisk version som också är värd att<a href="http://open.spotify.com/album/1jOCMTRMei6lph3K9lBw2z"> lyssna på</a>. </div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<b><a href="http://open.spotify.com/album/4y7g9dQcKkmBBNtMYhHxQs">8. Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig</a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
I ett <a href="http://finpop.blogspot.se/2013/04/finpop-tycker-till-om-hakans-nya-skiva.html">besviket inlägg</a> i april skrev jag ner
årets Håkanskiva och kallade den hans sämsta album hittills. Åtta månader
senare står jag fast vid den åsikten. Trots det är Det kommer aldrig va över
för mig en av de skivor jag lyssnat allra mest på i år (dryga 600 lyssningar enligt <a href="last.fmhttp://www.lastfm.se/user/HenkeStrummer">last.fm</a>). Det stora problemet är inte längre den, i jämförelse med de tidigare
skivorna, tråkiga produktionen eller de, återigen i jämförelse med de tidigare
skivorna, svaga texterna, utan att Håkan inte lyckas få mig att känna för honom
eller musiken, som han alltid gjort tidigare. Håkan Hellström har alltid
spruckit av soul, rock’n’roll och de stora känslorna men på Det kommer aldrig
va över för mig når han aldrig hela vägen. Trots det är det ett riktigt bra
album som jag förmodligen kommer fortsätta lyssna på längre än någon av de
andra skivorna på listan.</div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<b><a href="http://open.spotify.com/album/5bU1XKYxHhEwukllT20xtk">9. <span style="text-indent: -18pt;"> </span><span style="text-indent: -18pt;">Arctic Monkeys – AM</span></a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Arctic Monkeys senaste album AM är inte
någon märklig eller spektakulär skiva. Och det är det som gör den så förbannat
bra. Här finns inga pretentioner eller tråkiga poser. Fokuset verkar enbart ha
varit att göra en så bra rockskiva som möjligt. Låtarna är genomgående starka,
med minnesvärda riff och fantastisk sång av Alex Turner. </div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="text-indent: 0px;">
<b><a href="http://open.spotify.com/album/0ea5yJNdwYyp52SK6oAmZe"><span style="text-indent: -18pt;">10. </span><span style="text-indent: -18pt;"> </span><span style="text-indent: -18pt;">Nordpolen – Vi är många som är vakna i natt</span></a></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Nordpolen kom tillbaka i våras. Jag hade
saknat honom, och även om Vi är många som är vakna i natt aldrig kändes lika
livsviktig som debuten På Nordpolen tog jag skivan till hjärtat. Pelle
Hellström är unik på den svenska popscenen och det känns som att han verkligen
behövs. För varje intetsägande Icona Pop behövs det en artist som Nordpolen,
som gör musik som känns på riktigt. Det ska bli spännande att höra vilken slags
musik han kommer göra i framtiden. </div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpLast">
<br /></div>
Henrik Valentinhttp://www.blogger.com/profile/08002531045707028042noreply@blogger.com3