lördag 14 november 2009

Roliga människor


När jag åkte över till Kanada tänkte jag att ”hur dåligt det än blir kommer jag få se Funny People flera månader innan den går upp i Sverige”. Det var den enda tröstande tanken. Men när jag kom hit hade den precis slutat visats på biograferna. Besvikelsen var ganska stor. Det var längesen som jag längtade efter en film lika mycket som med Funny People. Jag räknade dagarna till premiären och såg trailern ohälsosamt många gånger. Men jag fick vänta tills filmen dök upp på nätet för att få se den. Tragiskt nog var det samma dag som den gick upp på svenska biografer. Men nu har jag äntligen fått se den. Och jag älskar den. Funny People är lika bra som jag hade hoppats på. Judd Apatow har gjort det igen. Trots en speltid på två och en halv timme sitter allt där det ska. Tonen är allvarsam, Seth Rogen gör sin kanske bästa roll någonsin, humorn blandar högt och lågt, soundtracket är lysande och jag blir riktigt berörd. Jag tar fram kalendern och börjar räkna dagarna tills Judd Apotows nästa film har premiär.

Det har varit mycket snack om att Funny People är Judd Apatows mest personliga film hittills. Visserligen har alla hans filmer varit ganska personliga. Han har visat att han har förståelse för en viss grupp människor som jag identifierar mig väldigt starkt med, och mycket av detta måste vara självupplevt. Apatow är alltid träffsäker, insiktsfull och förstående men här tar han det hela ett steg längre. Hans gamla polare Adam Sandlar spelar något som jag antar är en mardrömsversion av Apatow själv. Han är en framgångsrik och svinig komiker som totalt har tappat kontakten med verkligheten. När han får reda på att han har en dödlig sjukdom och med största sannolikhet inte kommer leva länge till inser han att han varken har familj eller vänner att berätta det för. På en standupklubb träffar han en ung komiker spelad av Seth Rogen. Han är motsatsen till Sandlers karaktär och symboliserar antagligen den unga och oförstörda Apatow. Han är blyg, charmig och väldigt snäll. Dessutom skriver han bra skämt, vilket får Sandler att anställa honom som assistent. Ett jobb som innebär allt från att skriva skämt till att sitta bredvid Sandlers säng och tala honom till sömns. Deras relation är inte okomplicerad, och den osympatiska stjärnan mjuknar aldrig. Men han öppnar sig. Som i Knocked Up har Judd Apatows fru Leslie Mann och hans två döttrar stora och betydelsefulla roller, vilket får det hela att kännas ännu närmre Apatow. Han försöker verkligen säga något med den här filmen. Samtidigt som han försöker vara rolig. Det fungerar väldigt bra.

Funny People är, jämfört med de flesta komedier, en väldigt lång film. Många kritiker har klagat på speltiden. Jag – som älskar Apatow och de flesta skådespelarna – tycker snarare att den långa speltiden är till filmens fördel. Storyn hade kanske kunnat vara ännu vassare, och en del av birollerna får inte visa upp hela sin potential. Det hade gått att få många filmer ur Funny People. Seth Rogens karaktär bor tillsammans med Jonah Hill och Jason Schwartzman, och det lilla man får se av dem är sjukt roligt. Aubrey Plaza och Aziz Ansari från Parks and Recreation (som blir bättre för varje avsnitt) gör två bra roller som unga komiker. Judd Apatows dotter Maude gör en fantastisk version av Memory från Cats, Eric Bana är skitrolig och dessutom dyker Eminem och många andra upp som sig själva i roliga scener. Det finns så mycket bra i Funny People att jag utan problem kommer kunna se den flera gånger. Adam Sandler gör sin roll väldigt bra. Jag har alltid gillat honom, och även om jag inte längre finner någon större underhållning i hans barnsliga komedier, tycker jag alltid att han är grymt bra när han gör mer seriösa roller. Men bäst är ändå Seth Rogen. Så mycket har hänt i hans liv sedan han var med i Freaks and Geeks för tio år sedan men han verkar ta kändisskapet på ett bra sätt. I Funny People gör han sin kanske bästa roll hittills. Han utstrålar så mycket värme att det är omöjligt att inte bli berörd. Seth Rogen är absolut inte en skådespelare i samma liga som Daniel Day-Lewis men han är ändå en av mina absoluta favoritskådisar. Han har något speciellt och Judd Apatow är den som är bäst på att få fram det. Jag antar – och hoppas – att Seth Rogen kommer ha en stor roll i Judd Apatows nästa film.



DN, SvD, Aftonbladet

Inga kommentarer: