söndag 17 oktober 2010

Double Fantasy Stripped Down

Jag har lyssnat väldigt mycket på The Beatles, men nästan inte alls på John Lennons soloskivor, även om han är den Beatle som jag gillar allra mest. Jag har försökt, men aldrig riktigt fastnat för hans sololåtar. Mycket beror det nog på Yokos inverkan och medverkan, och en halvtaskig produktion på många av låtarna. Häromveckan skulle Lennon ha fyllt 70. Det firas med en storslagen nyutgivning av alla hans skivor. På min pappas inrådan började jag lyssna på Double Fantasy Stripped Down – som innehåller enkla, akustiska demoversioner av låtarna på Lennons sista album, Double Fantasy, som släpptes tre veckor innan han blev mördad. ”Skippa låtarna med Yoko så får du en av världens bästa skivor”. Och det stämmer. Jag blir väldigt berörd av Double Fantasy Stripped Down och vill bara lyssna på den om och om igen.

Den enda låten från Double Fantasy som jag hade hört tidigare var Watching the Wheels, som användes på ett fantastiskt sätt i Judd Apatows underskattade Funny People. Annars är Double Fantasy en helt ny upplevelse. Och ska jag vara ärlig hade jag aldrig fastnat för albumet om den här avskalade versionen inte hade släppts. För när jag lyssnar på den skiva som faktiskt släpptes 1980 känner jag inte alls på samma sätt. Den tillkrånglade produktionen gör att låtarna inte når och berör mig som de enklare arrangemangen på Stripped Down. John Lennon ska tydligen ha hatat sin egen röst och därför ha producerat bort allt det som berör. Känslorna försvann, men nu får de komma fram igen. Det är Yokos initiativ att låtarna släpps i de här versionerna, och det ska vi vara väldigt tacksamma för. När man lyssnar på Double Fantasy Stripped Down känns det som att John Lennon har återuppstått och sångerna låter lika äkta och nära som om Håkan hade sjungit dem. I’m Losing You, Beautiful Boy (där Lennon konstaterar att “Life is just what happens to you, while your busy making other plans”) och Watching the Wheels hör till det bästa som jag har hört i år. Double Fantasy Stripped Down växer för varje lyssning och hade det inte varit för Håkan hade det här mycket väl kunnat vara årets bästa album. John Lennon lever igen.

Spotify

Inga kommentarer: