The Round House – Louise Erdrich

I höstas väcktes mitt slumrande indianintresse med den brutala vuxenserien Scalped. Jag insåg återigen hur mycket jag gillar indiansk mytologi och kultur och hur fascinerande jag tycker liven på reservaten verkar vara. Med årets vinnare av det prestigefulla National Book Award, Louise Erdrichs roman The Round House, har jag fått möjligheten att återigen göra ett besök på ett av de amerikanska reservaten, den här gången i North Dakota. Erdrich, född 1954, har själv indianblod i ådrorna och har ägnat hela sin författarkarriär åt att skildra indianer och deras kultur och samhällssituation. Hon fick sitt genombrott på 80-talet med ett par böcker som fick fin kritik och jämfördes med William Faulkner, och skrev också ett antal böcker med sin dåvarande man Michael Dorris, som senare tog livet av sig. De senaste åren har hon fått ett uppsving, först med The Plague of Doves som nominerades till Pulitzerpriset 2009 och nu med The Round House som förutom National Book Award verkar ha hyllats av de flesta amerikanska kritiker. The Round House är mitt första möte med Erdrich, men den gav verkligen mersmak och jag kommer definitivt läsa mer. Förhoppningsvis kommer den ges ut på svenska, för det här är stor litteratur som alla borde läsa, både viktig och gripande, med ett rikt och levande språk.

Enligt efterordet i The Round House blir åtminstone en tredjedel av alla indianska kvinnor våldtagna någon gång i livet, och i nära 90% av fallen är det vita, ”icke-indianska”, män som är förövare. Det är ett bara ett fåtal av de anmälda våldtäkterna som leder till fällande domar. The Round House utgår från dessa chockerande fakta, men snarare än en samhällskritisk och politisk roman har Erdrich skrivit en drabbande uppväxtskildring, där indianernas utsatta situation hela tiden ligger och bubblar i bakgrunden. Boken utspelar sig under sommaren 1988 och den 13-åriga huvudpersonen Joes sommarlov störs när hans mamma blir attackerad och våldtagen på reservatet. På ett ögonblick är hans oskuldsfulla sommar förstörd, och medan hans mamma apatiskt isolerar sig i sovrummet, tvingas han växa upp och ta svåra beslut. Tillsammans med hans kompisar börjar han, mot pappans vilja, att undersöka fallet på egen hand. De cyklar runt på reservatet och upptäcker snart saker som polisen har missat.

Indiansk kultur är väldigt fascinerande och Erdrichs levande skildring av livet på reservatet får mig nästan att tro att jag faktiskt har varit där. Allt känns väldigt äkta och bekant. På ett lysande sätt blandar hon nytt och gammalt, det moderna med det traditionellt indianska, precis som livet måste vara för unga indianer som växer upp idag. De käkar hamburgare och tjuvröker, men tar också del i uråldriga ceremonier och fascineras av gamla myter och legender. Det som imponerar allra mest i Round House är Erdrichs lyhörda skildring av pubertala killar. Jag tror aldrig jag läst en kvinnlig författare som lyckats skriva om unga grabbar på ett lika trovärdigt sätt. Oftast brukar det vara manliga författare som skriver de bästa uppväxtskildringarna med pojkar i huvudrollerna, men Erdrich är helt klart i klass med Knausgård, Torbjörn Flygt och David Mitchell. Som uppväxtskildring är The Round House lysande och väldigt direkt, men den är samtidigt så mycket mer. Där Scalped var en vansinnigt brutal och mörk skildring av liven på reservaten är The Round House mer nyanserad och ställer allvarligare frågor. Erdrich fokuserar inte på några enskilda problem utan har valt att skildra livet på reservatet ur alla tänkbara aspekter, genom en 13-årig pojkes ögon. Att boken blivit belönad med National Book Award är väldigt förståeligt. Det är en litterär triumf från början till slut och helt klart en av årets bästa böcker.