fredag 18 juli 2008

Zooey, Zooey, Zooey



Zooey Deschanel dyker upp i var och varannan indiefilm nuförtiden, oftast i biroller. Hon gör alltid samma typ av roller; den lite flummiga och vilsna, men snälla, tjejen. Hon har aldrig riktigt övertygat eller briljerat i någon film, men jag (och många andra) gillar henne ändå. Jag antar att hon helt enkelt spelar sig själv och att hon är lika avslappnad och trevlig privat som hon är på film. Jag gillar Zooey mest i den lustiga Will Ferrel-filmen Elf och som den snälla musikläraren i den mysiga barnfilmen Bridge to Terabithia. Hon har också ett tilltalande, och lite annorlunda, utseende som garanterat har hjälpt henne att få filmroller. Men hur charmig hon än är och även om hon har en hög status i indiesvängen måste det ändå kännas lite småjobbigt att aldrig få prestera något riktigt bra. Det har hon gjort nu.

Det var inte direkt oväntat att Zooey förr eller senare skulle försöka sig på att göra musik, däremot hade jag inte väntat mig att det skulle bli så pass bra som det faktiskt blev. Under det senaste åren har ganska många kända (och halvkända) skådespelerskor försökt göra musik med ytterst varierande resultat, nu senast Scarlett Johansson.

Zooey har slagit sig ihop med den alltid lika muntra M. Ward och gör tillsammans med honom indiepop (vad annars?) med lite altcountry-inslag under namnet She & Him. Soundet är rätt mycket 60-talspop vilket passar Zooey utmärkt. Det låtar faktiskt riktigt bra. Zooey sjunger fint, texterna är schyssta och melodierna funkar. Volume One är en av sommarens bästa skivor. I väntan på Jenny Lewis nästa är det här utmärkt lyssning. Zooey verkar ha hittat hem och får för första gången briljera. Jag ser helt klart fram emot Volume Two, för en sådan lär väl dyka upp?

Flera av bandets låtar finns på deras MySpace och här nedan kan ni se en riktigt trevlig video:

Inga kommentarer: