The Casual Vacancy – J.K. Rowling

Jag kommer alltid minnas Harry Potter som något stort. Jag kanske inte minns särskilt många specifika händelser från böckerna men känslan av att läsa dem och den förväntansfulla längtan efter de kommande böckerna kommer jag aldrig kunna glömma. För många som är några år äldre än mig kan det säkert vara svårt att förstå hur betydelsefulla Harry Potter-böckerna faktiskt var, men för mig som var tolv när den första boken kom på svenska blev Harry Potter något stort och viktigt som följde mig genom hela min tonårstid. När Harry Potter-böckerna och J.K. Rowling diskuteras i framtiden kommer det nog inte heller vara böckerna i sig som man fokuserar på utan den effekt som de hade på en hel generation. Det är tveksamt om någon serie böcker kommer få samma enorma genomslag igen. Harry Potter fick tusentals svenska barn och ungdomar att kasta sig över tjocka böcker på engelska och läsarna var ofta ännu mer hängivna än de mest insnöade Tolkiennördarna. Det som var så fantastiskt med Harry Potter var att det inte bara var hype och masshysteri utan i grunden också riktigt bra böcker. J.K. Rowling fick till en perfekt ungdomsskildring med sina sju Harry Potter-böcker och det hon skrev kändes alltid ärligt och äkta. Språket var enkelt med ett fantastiskt flyt och den värld hon målade upp var egentligen aldrig särskilt olik vår egen, trots alla trollkarlar och häxor. Harry Potter var aldrig en kommersiell produkt utan kändes hela tiden väldigt riktig.  Oavsett vad man tycker om böckerna så måste man hålla med om att Harry Potter var en litterär sensation som inte riktigt går att jämföra med något annat. Viktigast av allt var dock kanske att J.K. Rowling, helt på egen hand, fick en hel generation barn att läsa och älska böcker i en tid då böckerna riskerade att glömmas bort.

Hur går man som författare vidare efter att man har skrivit något som Harry Potter? Det är drygt fem år sedan den sista Harry Potter-boken gavs ut och jag hade inte väntat mig att höra något från J.K. Rowling så snart. Jag hade snarare väntat mig att hon skulle ta en längre paus, om hon överhuvudtaget skulle skriva något igen, och att hon i sådana fall kanske valt att skriva under pseudonym. Namnet J.K. Rowling för med sig galna förväntningar som ingen kan leva upp till. Oavsett vad hon skriver kommer det att bedömas utifrån Harry Potter och hon kommer aldrig kunna skaka av sig trollkarlsstämpeln. J.K. Rowling har så pass mycket pengar att hon inte behöver tjäna något alls på sina kommande böcker, utan kan skriva vad hon vill och hade det varit jag hade jag nog valt att skriva under annat namn. Samtidigt garanterar hennes namn fler läsare än någon annan författare och känner hon att hon verkligen har något vettigt att säga, och vill tjäna ännu mer pengar, är det ju helt rätt att köra på med sitt eget namn. Hursomhelst blev jag förvånad när tidningarna började skriva om The Casual Vacancy och jag fick reda på att det skulle bli en fantasyfri samhällsskildring för en vuxen publik. Under förhandssnacket kring The Casual Vacancy var jag dock aldrig skeptisk - en bok som bär J.K. Rowlings namn på omslaget kan omöjligt vara dålig.

The Casual Vacancy börjar med ett oväntat och plötsligt dödsfall. Barry Fairbrother, en omtyckt och respekterad man i 40-årsåldern, faller ihop och dör på en parkeringsplats i den lilla byn Pagford. Med Barry död står en stol tom i byrådet och omedelbart efter begravningen börjar kandidaterna till hans tidigare plats komma fram. På svenska kommer The Casual Vacancy heta just ”Den tomma stolen” (släpps den 22e november) och det är kring kampen om platsen i byrådet som J.K. Rowling sakta börjar bygga upp sin roman. The Casual Vacancy skulle kunna beskrivas som en kollektivroman. Karaktärerna är många och det tar nästan hundra sidor innan Rowling har hunnit introducera alla viktiga roller. I princip kretsar det kring ett antal familjer, av olika samhällsklass och ställning, och barnen och de vuxna får ta lika mycket plats. Efter att ha läst Harry Potter vet vi att Rowling är lysande på att skildra ungdomar och deras problem. Här får hon vara allvarligare och mörkare än tidigare. Visserligen kunde Harry Potter ha det ganska jobbigt emellanåt han också men för ungdomarna i The Casual Vacancy finns det inga ljusglimtar i tillvaron i form av chokladgrodor och mysiga kvällar med skäggiga halvjättar. Pagfordkidsen är nedstämda och nästan allihop verkar må ganska dåligt. Rowling radar upp alla klassiska ungdomsproblem utan att vara alltför klyschig. Hon hinner med mobbning, ungdomssex, självskadebeteende, experimenterande med droger och tonårsångest och det mesta känns ganska trovärdigt. Föräldrarna har i sin tur problem med sina äktenskap och sina liv i allmänhet. Ingen är riktigt lycklig och alla är för upptagna av sig själva och sitt eget lidande för att de ska kunna hjälpa varandra.  

Ingen hade kunnat gissa att J.K. Rowling skulle skriva en bok som The Casual Vacancy direkt efter Harry Potter. Hennes enkla och lättlästa språk känns förstås igen, liksom hennes varma och mänskliga sätt att skildra sina karaktärer, men annars finns det inte många likheter mellan Pagford och Hogwarts. The Casual Vacancy är inte en spännande bok som Harry Potter. Storyn är inte särskilt tydlig och det är människorna som står i fokus istället för handlingen. The Casual Vacancy är en hyfsat stark samhällsskildring som tar upp många viktiga samhällsfrågor. Det har alltid varit tydligt att J.K. Rowling har fina värderingar men här blir det ännu mer självklart, då de på ett annat sätt än tidigare tillåts stå i centrum. Hennes sätt att skildra klassmotsättningar och samhällsproblem är kanske inte i klass med de bästa socialrealisterna men för mig är det väldigt fascinerande att just J.K. Rowling har valt att skriva den här boken. Hon hade kunnat skriva vad som helst, men istället för att tillfredsställa Harry Potter-fansen har hon gjort något som hon tror på och skrivit en bok där hennes åsikter i olika viktiga frågor blir ganska tydliga. Det är dessutom kul att hon kommer få en massa ungdomar som mest läser Twilight och Hunger Games annars att läsa en riktig bok.

The Casual Vacancy är en bra bok. Det är inget litterärt mästerverk som jag kommer gå omkring och tänka på någon längre tid framöver men helt klart en gripande och tillfredsställande roman. J.K. Rowling skriver riktigt bra med ett fint flyt och trots att karaktärerna är många är det aldrig svårt att hänga med i handlingen. The Casual Vacancy lär inte vara den första boken i en lång serie utan känns ganska avslutad som den är och det ska bli oerhört spännande att se vad J.K. Rowling skriver härnäst. Nu har hon lyckats befria sig från Harry Potter och är friare än någonsin att skriva vad hon verkligen vill. 

DN, SvD