När jag var 14-15 älskade jag reggae. Mina favoriter var Bob Marley, Black Uhuru och
The Harder They Come-soundtracket. Jag hade två t-shirts med Bob Marleys
ansikte på bröstet och en massa brända kopior av bibliotekets reggaeskivor. Jag
gillade också dancehall, som då kändes som något väldigt häftigt och nytt.
Min mest lyssnade skiva när jag var 15 var T.O.K.s My Crew, My Dawgs, som då
var det tuffaste jag hört. Som vuxen, 26 år gammal, har jag dock ganska svårt
för reggae. Självklart finns det många odödliga låtar som fortfarande får igång
mig, men överlag känns det smått ovärdigt att lyssna på reggae som vuxen. Med
några undantag (exempelvis den svängiga Tiken Jah Fakoly från Elfenbenskusten)
känns modern reggae fruktansvärt billig och fantasilös. Det har verkligen inte
hänt mycket med genren sedan 70-talet och i de flesta fall känns det mest som
tråkiga marijuanahyllningar för västvärldsidioter utan egentligt musikintresse.
Rastafarikulturen, som kändes spännande i de yngre tonåren, känns numer
förbannat tröttsam. I somras, när jag letade efter gammal ska, fastnade jag
dock för musikstilen rocksteady, som jag tidigare mest läst om. Jag trodde att
det skulle vara något som jag lyssnade på en kväll eller helg, men när jag
fortfarande lyssnar på gamla rocksteadylåtar dagligen efter flera månader inser
jag att det blev mer långvarigt än så. Den här texten är en hyllning och
introduktion till stilen för de som vill veta mer och höra ett gäng fantastiska
låtar.
En vanlig formulering när man läser om reggae, och som jag
kopierat i ett otal skolarbeten som tonåring, är att ”musikstilen reggae utvecklades
ur de tidigare jamaicanska musikstilarna ska och rocksteady”. Ska var den
första riktigt jamaicanska populärmusiken vars sound etablerades under det sena
50-talet. Jamaicanska musiker kombinerade karibiska musikstilar med amerikansk
r’n’b och jazz och hade skapat ett säreget sound som senare utvecklades till
reggae. Mellan skamusikens storhetstid och reggaens genomslag var det dock
rocksteadyn som regerade på de jamaikanska dansgolven och topplistorna. För
mitt otränade öra kan det ibland vara svårt att höra skillnaden mellan ska,
rocksteady och reggae men i princip kan man säga att rocksteady är lugnare och
långsammare än ska med ett större fokus på basgången och musikaliskt mindre
komplex än den tidiga reggaen, där gitarren och trummorna fick ta större plats.
För den som vill fördjupa sig är det lätt att hitta noggranna beskrivningar av
hur de olika rytmerna och sounden skiljer sig. Vad som gör rocksteadyn speciell
är också den period när låtarna gjordes. Rocksteadyn var populär under en
väldigt kort period, från sommaren 1966 till våren 1968. Därefter tog reggaen
över, men rocksteadyperioden präglades av helt andra ideal och ambitioner,
vilket får låtarna att stå ut för den moderna lyssnaren.
I mitten av 60-talet hade inte rastafarikulturen, som kom
att prägla reggaemusiken, fått något större genomslag på Jamaica. Artisterna
hade inte dreadlocks, hyllade inte Haile Selassie och skrev inte låtar om att
röka på. Rocksteadymusiken är på alla sätt en jamaicansk musikstil, men
inspirationen från den soul som samtidigt gjordes i USA är uppenbar. De flesta
rocksteadyartister sjöng på en förhållandevis ren engelska utan så mycket
jamaicansk patois, vilket gör att man faktiskt kan höra vad de sjunger. Låttexterna
handlar ofta om kärlek och brustna hjärtan. Namnet rocksteady kommer från en långsam
dansstil som blev populär när skatempot, som bättre lämpade sig för ryckigare och
mer intensiv dans, saktades ned. Jag föredrar rocksteady framför ska eftersom
det långsammare tempot gav artisterna utrymme att sjunga mer känslosamt och souligt. När ska ofta känns extremt enformig känns det som att det verkligen
hände något under rocksteadyperioden och sång, rytmer och arrangemang är ofta väldigt
varierade och spännande. Studiotekniken var dock inte särskilt avancerad vilket
ger de flesta av rocksteadylåtarna en väldigt skön lo-fi-känsla, till skillnad
från mycket av 70-talets reggae som ibland tenderar att låta överproducerad. Jag
gillar det skitiga och smutsiga soundet och när man lyssnar på rocksteady får
man ofta känslan av att man är med i studion. Många av artisterna sjunger som
om det vore på liv och död och det är svårt att hitta samma häftiga inlevelse i
någon samtida musik.
Med reggaens internationella genomslag blev omvärldens
sinnebild av den jamaicanska musikern en ständigt pårökt skäggig man med
smutsiga dreadlocks och färgglada kläder, men under rocksteadyns storhetstid
var stilen betydligt coolare. I mitten av 60-talet var det rude boy-stilen som
gällde på Jamaica, och många av ska- och rocksteadylyssnarna såg sig själva som
rude boys. Rude boy-kulturen uppstod i Kingstons fattigare områden dit många
unga människor från landet strömmat in, precis som huvudrollen i The Harder They Come. De hade svårt att få jobb och blev ofta kriminella. Rude boy-stilen
var alltså en tidig gangstastil, och garderoben skulle bestå av snygga kostymer
och det givna soundtracket var ska och rocksteady. Detta återspeglas i många
rocksteadytexter där man besjunger ”rudies” och deras livsstil.
Jag har satt ihop en Spotifylista med 15 av mina
rocksteadyfavoriter. Listan innehåller artister som Desmond Dekker (bilden
ovan) och Derrick Harriott, och borde fungera som en vettig introduktion till
stilen. För den som vill ha mer rekommenderar jag att man klickar sig runt på
Spotify och googlar de artister man fastnar för. Singelformatet dominerade
totalt i 60-talets Jamaica så när det gäller rocksteady är det en bra idé att
börja med några samlingsskivor. Eftersom stilen existerade under en så kort
period tar det inte särskilt lång tid att bekanta sig med stilens stjärnor och
personligheter, men låtarna är så bra att man knappast tröttnar på dem. För mig
har det varit fantastiskt roligt att fördjupa mig i stilen och jag kommer
fortsätta leta efter sköna rocksteadylåtar. Precis som när det gäller gammal
soul finns det många guldkorn att upptäcka.
2 kommentarer:
Skitbra!
Du borde ha en större scen.
/Anki
Tack för berömmet!
När man skriver den här sortens inlägg är det svårt att veta om någon kommer bry sig, men de här låtarna är för bra för att inte tipsa om dem :)
Skicka en kommentar