lördag 16 augusti 2008

New wave – Finpop reder ut begreppen

En del människor känner ett behov att kategorisera precis allting och speciellt jobbigt blir det när musik som jag egentligen inte kan kategoriseras ska placeras i någon kategori. Ännu jobbigare blir det när det är uppenbart att det bara är tomt prettosnack och personen ifråga inte har en aning om vad han eller hon pratar om. Vi har alla träffat de där jobbiga jävlarna som beskriver ett bands musikstil som ” avantgarde-punk korsat med neofolk med goth- och synthinslag och psykadeliska undertoner med feta hiphopbeats”. ”New wave” är ett begrepp som befunnit sig i blåsväder sen det sena 70-talet och ofta används för att, felaktigt, kategorisera musik. Därför känner jag att det är min, och Finpops, plikt att reda ut begreppen.

wikipedia kan man läsa det mesta som man behöver känna till om new wave, bland mycket annat att:

” Starting in the early 1980s and continuing until around 1988 (och även i dessa dagar, Finpops anm.), the term "New Wave" was used in America to describe nearly every new pop or pop rock artist that largely used synthesizers.”

Det är bl.a. det här jag menar med att man felaktigt kallar musik som inte alls är new wave för new wave vilket bara leder till förvirring. New wave är ett urvattnat begrepp som inte säger ett skit längre och helt och hållet förlorat sin funktion. Extra krångligt blir det av att engelsmännen, amerikanarna och andra nationaliteter verkar ha olika definitioner av vad som egentligen är new wave. Låt oss reclaima new waven och ignorera alla människor som felaktigt kallar musik för new wave!

Jag definierar new wave som brittisk gitarrbaserad rockmusik vars storhetstid var omkring 1977-1982. New wave tar avstamp i punken men texterna och musiken är betydligt mer komplicerade och ambitiösa än hos typisk punk. New wave-musiker hämtade inspiration från reggae och funk m.m. och använde sig av intressanta rytmer. Texterna är ofta ganska avskalade och handlar om kärlek och vardagsproblem. Typiska new wave-artister är Elvis Costello, Graham Parker och Joe Jackson. Det närmaste ett svenskt band har kommit ”äkta” new wave är Eldkvarn på deras skiva Pojkar, pojkar, pojkar från 1979. New wave-musikerna var nästan uteslutande unga (och ofta arga) män.

Risken finns att den här bloggen har motverkat sitt eget syfte och att jag rört till begreppen ytterligare, så därför ska jag inte fortsätta längre och avslutar med ett typiskt new wave-klipp.

Inga kommentarer: