fredag 6 mars 2009

Mickey Rourke hänger på Fiket


En av de filmgenrer jag gillar mest är småstadsfilmer. De bästa småstadsfilmerna är de som kombineras med en hemvändarhistoria, där huvudrollen återvänder till den lilla hemstaden. Där har ingenting förändrats, men samtidigt är allt ändå annorlunda. Amerikanarna är bäst i världen på att göra den här typen av filmer. De verkar ha en speciell känsla för att skildra det stillsamma och sorgset vackra i småstadslivet. Med Barry Levinsons film Fiket (Diner) från 1982 har jag fått en ny favorit i genren. Det är en underbar film där man får se många idag kända och rutinerade skådespelare göra tidiga roller.

Stora delar av Fiket utspelar sig under julen 1959 på ett fik i Baltimore. Där hänger ett killgäng i yngre 20-årsåldern. De lever ganska enkla liv med vadslagning, fyllor, biobesök och jakt på tjejer. Vuxenlivet närmar sig, men det ignorerar de så gott de kan. En av killarna pluggar i New York och är hemma över julen. Hans återkomst får saker att hända i kompisgänget, och killarna börjar reflektera över sina roller i livet.

Mickey Rourke gör en av de stora rollerna. Här är han väldigt snygg och oförstörd. Om det inte vore för ögonen skulle jag inte tro att det var samma man som jag nyligen har sett i The Wrestler. Han spelar en kille som jobbar i en frisörsalong och gör vad som helst för att få ligga med tjejer. Han beter sig ofta svinigt och elakt, men verkar ändå vara en schysst och trevlig kille. Dessutom lär han tittaren ett ovärderligt popcorn-trick. Det är bara en av många fantastiska scener i den här filmen.

Fiket är en både rolig och allvarlig film. Storyn är egentligen inte särskilt speciell, men skådespelarna och miljön gör det här till en väldigt sevärd film. De flesta scenerna är ganska korta, och det känns som att man får se korta fragment ur karaktärernas liv. Några av grabbarna går och ser Det sjunde inseglet på bio, och droppar några roliga repliker om filmen. Kevin Bacon är väldigt bra som en vilsen kille som super och mår dåligt. En annan av grabbarna tvingar sin blivande fru att göra ett svårt fotbollsquiz. Misslyckas hon tänker han inte gifta sig med henne. ”We all know most marriages depend on a firm grasp of football trivia.”

Fiket är en fantastisk skildring av livet i en amerikansk småstad i skarven mellan 50- och 60-talet. Det känns nästan som att man är där och umgås med rollfigurerna. Jag skulle inte ha något emot att hänga med de här killarna. Visserligen verkar ingen av dem må särskilt bra och de verkar alla ganska vilsna, men gemenskapen och samtalen kompenserar nog för det mesta. För mig är Fiket tusen gånger mer angelägen än Revolutionary Road. Det är dels en bättre tidsskildring och dels en film där man faktiskt kan identifiera sig med karaktärerna. Fiket är en lysande skildring av unga män som har passerat 20 och inte vet vad de ska göra med sina liv eller vad de ska förvänta sig av framtiden. De väntar, går på bio, hänger på fiket, super och går på strippklubbar (där stripporna har skönt gamla och slappa kroppar, i jämförelse med alla andra amerikanska filmer). Fiket är en av de bästa filmer jag har sett det här året. Att den är gjord 1982 märks inte. Den är mer frispråkig och smartare än de flesta nya filmer på samma teman. Manuset är underbart välskrivet och träffsäkert, skådespelarna är utmärkta och regin är perfekt. Jag tror att Fiket blir bättre ju fler gånger man ser den. Nästan alla scener har repliker som är minnesvärda och roliga att citera. Det är en bortglömd klassiker som jag kan rekommendera till alla.

Inga kommentarer: