torsdag 17 november 2011

The Marriage Plot - Jeffrey Eugenides

En del författare spottar ur sig böcker. De skriver i rasande takt och avverkar hundratals sidor varje år. Karl Ove Knausgård har uppenbarligen inte haft några problem att fylla tusentals sidor med berättelser om sig själv och Joyce Carol Oates ger ut en ny version av samma bok varje år. Andra jobbar väldigt långsamt. Ibland så långsamt att man undrar om författarna överhuvudtaget skriver längre, eller om de har hittat något bättre, mer meningsfyllt, att göra. Trots att man får vänta länge på deras böcker tror jag att jag föredrar de långsamma författarna. De långa perioderna man tvingas vänta på nya böcker kanske bara beror på skrivkamp, personliga problem eller ett sammanbrott men när man väl håller den efterlängtade boken i sina händer känns det som att man har med något mer genomtänkt att göra. Som att de här författarna bara skriver när de har något att berätta, och inte för skrivandets skull. En författare som jobbar extremt långsamt är Jeffrey Eugenides. Efter debuten med The Virgin Suicides 1993 dröjde det till 2002 innan hans nästa bok, Middlesex, släpptes. Middlesex är en av de bästa böcker som jag har läst, en bok som fullständigt slog knockout på mig och som jag fortfarande går omkring och tänker på. Eugenides belönades med ett Pulitzerpris för boken och fick senare en tjänst på Princeton. På den litterära fronten har det dock varit tyst och när hans nya bok The Marriage Plot släpptes för någon månad sedan blev jag förstås otroligt entusiastisk. Det måste vara jobbigt att som författare följa upp en bok som Middlesex och jag har full förståelse för att Eugenides har tagit sig god tid att få klart den nya boken. Alla som har läst Middlesex vet att en bok knappast kan vara bättre, och jag tror att Eugenides också är medveten om det. Man skriver bara en roman som Middlesex i sitt liv och egentligen skulle det vara rimligt att lägga ner sin författarkarriär efter att ha skrivit en sådan bok. Men Eugenides har ändå lyckats få till en riktigt bra roman med The Marriage Plot, som imponerar från början till slut med sitt intressanta innehåll och fantastiska språk.

The Marriage Plot är mer blygsam i omfånget än Middlesex, som ju var en otroligt ambitiös skildring av det moderna USAs historia. Men i likhet med både The Virgin Suicides och Middlesex handlar det mycket om det här med att växa upp och hitta sig själv, som mycket möjligt är Eugenides favoritämne att skriva om, och kanske det ämne som jag helst läser om. The Marriage Plot tar sin början en tidig försommarmorgon 1982 på Brown University (där Eugenides själv studerade vid samma tid) där vi får stifta bekantskap med bokens tre huvudpersoner som alla ska ta examen denna morgon. Det är Mitchell, en förvirrad religionsstudent, som är förälskad i Madeleine, en smått naiv litteraturstudent, som i sin tur älskar Leonard, en splittrad och märklig biologistudent. Vi får följa de här tre unga människorna deras första år efter att de har tagit sina universitetsexamina. Vi får läsa om vilsna backpackerresor, jästforskning, religiöst tvivel, manodepression och mycket annat. Men framförallt handlar det om kärlek, vad man gör med kärleken och hur man ska förhålla sig till den. Bokens titel, The Marriage Plot, syftar på hur en av lärarna i litteraturvetenskap vid Brown hävdar att det som gjorde 1800-talets litterära klassiker så levande och viktiga var att bröllopet var det centrala i dessa verk, och att litteraturen dog i början av 1900-talet när bröllopet förlorade sin kulturella betydelse. Det är en lite konstig diskussion, och jag vet inte om någon håller med, men Eugenides har lite löst byggt upp sin bok som en halvtragisk 1800-talsromans. Det är kärlekstriangel värdig Jane Austen eller någon av Brontësystrarna placerad i ett pulserande 1980-tal med new wavemusik och hög arbetslöshet.

The Marriage Plot är inte en ny Middlesex, men det är från första sidan uppenbart att det inte heller är syftet med boken. Jeffrey Eugenides har skrivit en riktigt bra och angelägen bok med karaktärer som känns levande och äkta. Han får mig att känna för och bry mig om personerna i boken och trots att storyn är enkel och rak går det aldrig att veta hur det ska sluta. Det är en berättelse som känns äkta och viktig, och på ett snyggt och ganska lättsamt sätt låter Eugenides sina karaktärer diskutera religion, litteratur och vetenskap som ger boken ett djup som många moderna böcker helt saknar. Han skriver dessutom otroligt bra, med ett sanslöst driv i språket som får mig att vilja fortsätta läsa. Det är jobbigt att vänta flera år på nya böcker från sina favoritförfattare men när resultatet blir så här bra känns det som att det var värt väntan. När Jeffrey Eugenides således släpper sin nästa bok om nio år kommer jag ha väntat förväntansfullt och tålmodigt.

Inga kommentarer: