This is how you lose her – Junot Díaz

Junot Díaz är äntligen tillbaka med en ny bok som rimligtvis borde vara en av årets stora litterära händelser. Oscar Waos korta förunderliga liv, som fick Pulitzerpriset år 2008 och gavs ut på svenska året därpå, är en av de bästa böcker jag läst. Den hade något speciellt och fungerade verkligen på alla plan. ”Oscar Wao” kändes på många sätt som den perfekta boken. Den hade en angelägen story, engagerande och trovärdiga karaktärer och var dessutom skriven på ett fantastiskt, och väldigt eget, språk. Det var litteratur på hög nivå trots envisa referenser till superhjälteserier och fantasyböcker och ett språk fullt av slang och en massa spanska som läsaren inte var ämnad att förstå. ”Oscar Wao” var en otroligt cool bok som verkligen förtjänade alla lovord och utmärkelser som den fick. Junot Díaz blev en litterär storstjärna och förväntningarna på hans kommande böcker blev enorma. Jag har längtat och när jag för några månader sedan fick höra att han var på väg med en ny bok blev jag förstås otroligt förväntansfull och glad. Jag hade hoppats på en saftig roman med en utvecklad historia och intressanta karaktärer. Istället fick jag en novellsamling i samma stil som Díaz debut Drown (Sjunk på svenska) från 1996. This is how you lose her, som den nya boken heter, kan faktiskt ses som en direkt uppföljare till debuten och vi får återse flera av karaktärerna därifrån. Den här gången handlar det uteslutande om sviniga dominikanska killar med trassliga förhållanden. Junot Díaz är en riktigt grym författare med en helt egen röst. Gillade man ”Oscar Wao” ska man självklart läsa hans novellsamlingar också, men det är svårt att dölja min besvikelse. This is how you lose her är helt okej som novellsamling och även om språket, miljöerna och många av karaktärerna känns igen från ”Oscar Wao” saknar den nästan allt som gjorde den boken så bra. Tyvärr känns This is how you lose her som ett ganska långt steg bakåt för Junot Díaz. Tydligen är han på gång med en andra roman också, den här gången går han hela vägen och skriver sci-fi med en dominikansk tonårstjej i huvudrollen, och jag hoppas att han då kan leva upp till sitt namn.

De som har läst Sjunk och ”Oscar Wao” känner redan Yunior. Han är en dominikansk New Jersey-kille som tjänar som något slags alterego för Junot Díaz. De har samma bakgrund, båda flyttade från Dominikanska republiken till USA när de var små för att återförenas med sina osympatiska farsor, och båda jobbar numer som lärare på MIT i Boston. De har båda gjort otroliga resor och har lyckats osannolikt bra här i livet. Det är dock osäkert hur mycket Yunior och Junot verkligen liknar varandra och jag hoppas verkligen att de är ganska olika. För Yunior är inte direkt någon supersympatisk kille. Han knullar runt, beter sig som ett svin och känns allmänt ganska otrevlig. I This is how you lose her är Yunior den centrala figuren och berättaren som håller ihop de nio novellerna. Det handlar om hans brorsa, flytten till USA och livet i allmänhet. Men framförallt handlar det om tjejer och relationer som inte riktigt fungerar av olika anledningar, men oftast därför att Yunior, brorsan eller någon annan dominikansk man är konstant otrogna svin som aldrig riktigt brytt sig om sina flickvänner. De föredrar att sitta i någon fuktig källare och röka på istället. Junot Díaz vill säga något med de här novellerna, men jag är osäker på vad. Jag tror han vill skapa en diskussion om vad det innebär att vara man och hur män tänker och beter sig i förhållanden till kvinnor och sig själva. Som vanligt slänger han spanska fraser och oförståeliga referenser omkring sig i ett rasande tempo och det har samma häftiga effekt som i ”Oscar Wao” men känns betydligt mindre motiverat och mer utestängande den här gången.

Det är säkert lättare att skriva en novellsamling än vad det är att skriva en roman. Samtidigt är det nog svårare att skriva en riktigt bra novellsamling än vad det är att skriva en bra roman. Jag har aldrig läst en novellsamling som skulle kunna mäta sig med en riktigt bra roman. Noveller känns ofta som korta och intetsägande fragment som hade kunnat vara något mycket större och bättre. När varje novell slutar och en ny tar vid förutsätter man att läsaren villigt ska kasta sig in i en ny berättelse. Men det tar energi att sätta sig in i nya noveller hela tiden och när de aldrig börjar lika starkt som en bra roman känns det ofta ganska meningslöst och tråkigt att ta sig igenom novellsamlingar. Junot Díaz är betydligt bättre som romanförfattare än vad han är på att skriva noveller. Jag förstår inte riktigt varför han har skrivit This is how you lose her. Den lever verkligen inte upp till ”Oscar Wao” och även om flera av novellerna är riktigt bra känner jag ofta att han hade kunnat göra något mycket bättre. Det är sällan han når fram till mig med de här novellerna och efter att jag läst klart den ganska korta samlingen (drygt 200 sidor) känns det väldigt snopet. Jag fortsätter hoppas på en riktigt bra framtida Díazroman. Jag vet ju att han har det i sig.