Fyra fantastiska filmer av Hal Ashby

Hal Ashby är en av de mest underskattade regissörerna någonsin. Han är inte särskilt omtalad och hans filmer är svåra att hitta. De fyra Ashby-filmer jag har sett har alla varit riktigt bra. Ashby var en av de största i Hollywood på 70-talet och utan honom har jag svårt att se hur Wes Anderson och liknande regissörer hade gjort film idag. Han hade ett unikt filmspråk och behandlade viktiga ämnen på ett kul och annorlunda sätt.

Hal Ashby föddes i Utah 1929 och växte upp bland mormoner. När han var liten skildes hans föräldrar och några år senare begick hans far självmord. När Hal var sjutton år hade han redan hunnit med att hoppa av high school och gifta sig för att därpå skilja sig. Senare tog sig Hal till Hollywood där han började jobba med att redigera film. 1967 vann Hal en Oscar för bästa klippning av filmen In the Heat of the Night, vilket ledde till att han började regissera film. 1970 regisserade han sin första långfilm, The Landlord, som fick ett varmt mottagande. Året efter regisserade han mästerverket Harold and Maude, en av mina absoluta favoritfilmer, och därefter regisserade han flera fantastiska filmer.

Hal Ashby var en lite annorlunda figur i 70-talets Hollywood. Han var en hippie långt innan hippiebegreppet var etablerat och hans fria livsstil krockade med Hollywoodnormerna. Hal var skäggig, sov sällan i sängar och rökte stora mängder marijuana. Under slutet av 70-talet gick Hal ner sig ordentligt. Han blev alltmer excentrisk och isolerade sig i sitt spartant inredda Malibuhus. Hal började använda droger i större utsträckning och när han fick chansen att hänga med Rolling Stones för att spela in dokumentären Let's Spend the Night Together tog han en överdos.

Hal försökte bättra sig. Han rakade av sig skägget och försökte få nya intressanta jobb. Men han lyckades aldrig tvätta av sig hippiestämpeln och var allmänt sedd som en opålitlig och besvärlig figur. De enda jobb han kunde få var som regissör för tråkiga TV-serier. 1988 avled Hal till följd av cancer i bukspottskörteln bara några månader efter att han hade diagnostiserats. Hal Ashby fick aldrig någon möjlighet att visa vad han gick för och hans död var mycket tragisk. Hans filmer är idag förhållandevis okända och de förtjänar verkligen en större publik. De fyra filmer som jag presenterar här är alla mycket sevärda och de är perfekta filmer att se under julhelgen.


Harold and Maude (Harold å Maude, 1971)
Harold är en ung man från en välbärgad familj som är rädd för livet och omfamnar döden. Han ägnar sina dagar åt att begå fejkade självmord inför sin mor och gillar att gå på begravningar och vistas på rivningsplatser. På en begravning stiftar han bekantskap med den snart 80-åriga kvinnan Maude. Hon gillar också att gå på begravningar, men till skillnad från Harold omfamnar hon livet och ser något vackert i allt. De blir nära vänner och Harold lär sig att leva. Harold and Maude är en otroligt rolig film. Den är full av galna och hysteriska scener och jag anar att Olle Hellbom inspirerades starkt av Maude när han skulle göra sin Karlsson i ”Karlsson på taket”. Samtidigt som filmen är väldigt rolig är den också gripande och Hal Ashby har verkligen något att berätta. Skådespelarna är fantastiska och särskilt Ruth Gordon som Maude är minnesvärd. Filmen har också ett av tidernas bästa soundtrack där alla låtar är skrivna av en ung Cat Stevens. Det finns inte något som inte är fantastiskt med den här filmen. Harold and Maude är ett mästerverk som borde ses av alla.


The Last Detail (Det hårda straffet, 1973)
Jack Nicholson är en av världens bästa skådespelare och när han gör en film tillsammans med Hal Ashby, en av världens bästa regissörer, kan inte resultatet bli annat än bra. I The Last Detail spelar Nicholson en marinsoldat, Billy 'Bad Ass' Buddusky, som tillsammans med en annan marinsoldat får uppdraget att föra en ung soldat till ett militärfängelse. Den unge soldaten har inte gjort sig skyldigt till något allvarligt brott. Han har försökt stjäla en mindre summa pengar men det ska göras ett exempel av honom och han har därför fått ett åtta år långt fängelsestraff. Resan till militärfängelset är lång och de färdas med tåg. Under resan fattar de äldre soldaterna sympati för den unge mannen. De inser att han är en snäll och blyg pojke och att straffet är otroligt orättvist. På vägen till fängelset försöker de få den unge mannen att ha det kul. Det blir fyllor och bordellbesök och filosoferande. Filmen är lågmäld och väldigt stark. Jack Nicholson och de andra är lysande i sina roller. Manuset till filmen var klart redan 1970 men kunde inte börja spelas in förrän 1972 då det blev lättare att göra filmer med grovt språk. The Last Detail innehåller många ”fuck” men det ökar bara känslan av trovärdighet. Det är en tragisk och samhällskritisk film men den är också väldigt rolig emellanåt.


Coming Home (Hemkomsten,1978)
Tio år efter den roliga Barbarella och några år innan fitnesshysterin gjorde Jane Fonda sin bästa roll någonsin i den här Ashby-filmen. Filmen utspelar sig under Vietnamkriget och Jane Fonda spelar en kvinna vars man nyss har åkt till Vietnam. Hon börjar volontärarbeta på ett sjukhus där Vietnamveteraner vårdas. Där träffar hon en man, lysande spelad av Jon Voight, som hon känner sen high school. När de gick i high school var han en populär och sportig kille men efter en tur till Vietnam är han desillusionerad och rullstolsbunden. De blir kära i varandra men när Jane Fondas man kommer hem från Vietnam, med mentala problem i bagaget, blir det väldigt komplicerat. Coming Home är en gripande och starkt krigskritisk film. Filmen tog hem flera Oscarstatyetter och Jane Fonda och Jon Voight fick båda Oscars för bästa kvinnliga respektive manliga huvudroll. Jag tycker att Coming Home kan mäta sig med Deer Hunter och det säger mycket om hur bra den faktiskt är.


Being There (Välkommen Mr Chance!, 1979)
Being There är - efter Harold and Maude - den mest vrickade och symboliska Ashby-filmen jag har sett. Peter Sellers gör sin kanske bästa roll som Mr Chance: en vänlig, enkel och smått efterbliven (?) trädgårdsmästare. Han har aldrig varit utanför det hus där han arbetar men när husägaren dör kastas han ut i den gråa och kalla verkligheten. Mr Chance är totalt främmande för allt han ser och upplever och använder liknelser från trädgården för att försöka förstå världen omkring honom. Genom en lindrig trafikolycka lär han känna ett rikt och inflytelserikt par. De tar med sig Mr Chance hem och uppfattar honom som ett geni. Snart vill alla ta del av Mr Chances kloka ord och han blir väldigt populär och eftertraktad. Being There är en smart och väldigt rolig film som tål att ses flera gånger.