Jackson "Jax" Teller är omkring 30 år gammal och lever i den fiktiva staden Charming i norra Kalifornien. Han är nybliven pappa och har, i och med sin nya papparoll, börjat grubbla på svåra frågor. Mamman till hans nyfödda son är en heroinmissbrukare och barnet föds med flera komplikationer. Läkaren som förlöser sonen är en gammal flickvän till Jax som lämnade Charming tio år tidigare, men nu är tillbaka. Som om det inte vore nog med intriger är Jax en av de ledande figurerna i MC-gänget Sons of Anarchy. Hans döda pappa var en av grundarna av MC-klubben som nuförtiden ägnar sig åt organiserad kriminalitet. Deras främsta inkomstkälla är vapensmuggling och de har inga problem med att döda medlemmar från rivaliserande gäng. De samarbetar med polisen och har full kontroll över den lilla staden. En dag hittar Jax sin pappas gamla dagböcker. Pappan hade visioner om ett lagligt Sons of Anarchy och Jax, som egentligen är en ganska snäll och sympatisk kille, vill ändra på klubben från grunden. De andra ledande figurerna, som tjänar stora summor pengar på de olagliga verksamheterna, gillar förstås inte Jax ambitioner och försöker att få in honom på den ”rätta banan”. Det är ramhandlingen i den nya amerikanska TV-serien Sons of Anarchy. Den första säsongen av serien har under hösten visats på den amerikanska kanalen FX.
Det är konstigt hur en del TV-serier blir hypade och ses av alla som vill vara hippa och medvetna, medan en del TV-serier hamnar i skymundan oavsett hur bra de egentligen är. Förra året var det Mad Men som hypades totalt och i år har man märkt en liknande tendens för den smått usla HBO-serien True Blood. Jag hade inte hört mycket alls om Sons of Anarchy och på svenska har det knappt gått att läsa något om serien. När jag förra veckan ställdes inför ett jullov utan några egentliga planer började jag leta efter en ny TV-serie att plöja en säsong av och jag fastnade för Sons of Anarchy. Man märker direkt att Sons of Anarchy är en kvalitetsserie med högt production value och bra skådespelare. Det är snyggt, skitigt och brutalt. De första avsnitten är bra, men lyckades inte riktigt övertyga mig, även om man känner att det kan utveckla sig till något riktigt stort. Till en början känns serien lite för våldsam och stereotyp, men efter några avsnitt fastnar man och Sons of Anarchy blir en ovanligt gripande TV-serie.
Sons of Anarchy är en serie om ett kriminellt gäng och skulle kunna jämföras med Sopranos. Till skillnad från den serien är dock Sons of Anarchy mycket skitigare – och mycket coolare – och skildrar ett white trash-samhälle på ett trovärdigt sätt. Männen i Sons of Anarchy är smutsigare, snuskigare och fulare än sina maffiamotsvarigheter och de som gillar kalifornisk trash-kultur har mycket att hämta här. Seriens skapare Kurt Sutter har tidigare producerat och skrivit manus för den hyllade serien The Shield, och jag tycker att han gjort ett väldigt bra jobb med Sons of Anarchy. Storyn är löst baserad på Hamlet utan att vara särskilt förutsägbar.
Jax spelas av Charlie Hunnam som gjorde rollen som en ung homosexuell kille i den snart tio år gamla brittiska serien Queer as Folk, som var min absoluta favoritserie när jag var 13-14 år gammal. Sedan dess har han inte gjort särskilt många film- och TV-roller (hans största roll är en ganska medioker insats i Judd Apatow-serien Undeclared som en kåt engelsman), och att han dyker upp i Sons of Anarchy är på flera sätt överraskande. Det var hans medverkan i serien som fick mig att börja se Sons of Anarchy, och han är oväntat bra. Han är väldigt övertygande som den grubblande MC-killen som lever efter en egen moralkod och längtar bort från det våldsamma livet. De andra skådespelarna är också bra, och som gängets ledare ses den coole Ron Perlman.
Sons of Anarchy är en av årets bästa serier och förtjänar verkligen fler tittare och ett större genomslag. Under våren ska den börja visas på TV4 och jag hoppas den går hem hos de svenska tittarna, för det är en serie som har potential att kunna uppskattas av vem som helst. Nästa höst fortsätter Sons of Anarchy på amerikansk TV och får den några säsonger på sig att växa kan serien bli hur stor som helst.
Inlägg
2 kommentarer:
knappt hört något om denna serie. överlag har det väl saknats stora hypade hit-serier sedan säsongen började i höstas. förutom möjligtvis True Blood som kanske inte lyckades infria alla förväntningar. fast jag måste säga att efter en seg start så kommer den igång rätt bra mot slutet och bäddar för en mer ingående andra säsong. den håller trots allt en väldigt hög klass i sina skådespelarinsatser och de härliga karaktärerna.
FX lyckas ibland. minns The Riches som jag tyckte om från något år tillbaka. tack för tipset, ska kolla in Sons of Anarchy vid tillfälle men efter the wire brukar jag stänga av de flesta gängskildringar efter 1-2 avsnitt. till och med den hyllade Damages gick bet och den såg jag fram emot :(
Jag ska ge True Blood en till chans i sådana fall. Såg bara fem avsnitt innan jag dömde ut den.
Sons of Anarchy saknar autenticiteten från The Wire och innehåller t.o.m. en del såpaliknande element. Men det är inte riktigt meningen med serien att den ska vara helt realistisk. Det är liksom ett skitigt Shakespeare-drama på en Harley Davidson.
Skicka en kommentar