Vad gör Spindelmannen nuförtiden?

Det finns få litterära figurer som jag har identifierat mig så starkt med som med Peter Parker. Särskilt när jag var 15-16 år kändes det som att mitt liv var en exakt kopia av Peter Parkers, minus all spännande superhjälteaction och en fotomodell till flickvän. Peter Parker är en osäker och ensam, men snäll och sympatisk, ung man som grubblar över svåra frågor. Han har problem med vänner, tjejer och pengar. Varken när han är duktig i skolan eller när han som Spider-man uträttar stordåd får han någon uppskattning, men han vägrar att ge upp. Spider-man är en speciell superhjälte och det finns inte en enda ensam kille som inte kan identifiera sig med honom. Under många år läste jag allt jag kunde få tag på om Spider-man. Jag lärde mig allt om honom och hans vänner och fiender. De senaste åren har jag läst serierna väldigt sporadiskt, men jag tilltalas fortfarande av de trevliga äventyren och identifierar mig fortfarande med Peter Parker.

Spider-man har funnits som serietidning sedan 1962 och under de åren har det hänt mycket. Förlaget som ger ut Spider-man heter Marvel och är, efter ett stort antal blockbusterfilmer, ett namn som alla känner till. Av Marvels serier är Spider-man en av de lättaste att hänga med i. Om man jämför med X-Men slipper Spider-man-läsaren att hålla koll på ett stort antal karaktärer och historierna är ganska lätta att läsa och uppskatta utan några egentliga förkunskaper. Det som är kul med Marvels serier är att de alla utspelar sig i ett och samma universum, ”Marvels universum”, där de olika superhjältarna kan mötas. Marvel försöker ha ett sammanhållet universum med en tydlig tidslinje men det finns ett stort antal logiska luckor som stör helhetsbilden. Ibland blir saker i serierna så komplicerade och invecklade att Marvel tar till nödlösningar. Att döda karaktärer kommer tillbaka eller att man får reda på att allt bara var en dröm är exempel på de knep Marvel använder för att ta sig ur jobbiga situationer. En liknande grej hände med Spider-man för ett år sedan och det upprörde nördar över hela världen.

Medan Spider-man rönte sina största framgångar någonsin på bioduken hände helt andra saker i serietidningarna. Marvels manusförfattare fattade några dumma beslut och på en kort tid hade ensamvargen Peter Parker gått med i ett superhjälteteam och blivit bästa kompis med Iron Man. Det gick så långt att Spidde bytte ut sin klassiska dräkt mot en otroligt ful och metallisk dräkt designad av Tony Stark (som ju Iron Man heter). Det här var sådana misstag som Marvel hade kunnat bortförklara ganska enkelt men när de lät Spider-man avslöja sin identitet på direktsänd TV blev det svårare. Storyn utvecklade sig till en dålig och tråkig röra som var långt borta från den Spider-man de flesta läsare älskar. Marvel insåg att de hade målat in sig i ett hörn och såg lösningen i serien One More Day. Efter den serien, vars usla story jag inte tänker gå igenom här, vaknade Peter Parker upp och vad som hade hänt i de senaste årens serietidningar var glömt. Han hade till och med glömt bort Mary Jane! Många läsare blev vansinniga och tyckte att Marvel inte bara hade suddat ut Spider-mans liv utan också deras egna nördiga liv av spindelminnen. De följande serierna hette Brand New Day och var en nystart för Spider-man. Marvel gick tillbaks till den klassiska karaktären Spider-man och det var onekligen ett klokt beslut för som serien såg ut innan var det nästan oläsligt.

Istället för att ge ut serietidningen The Amazing Spider-man en gång varje månad började Marvel, från starten av Brand New Day, att ge ut tidningen tre gånger varje månad. Plötsligt blev det mycket fler serietidningar att läsa och mer pengar att tjäna för Marvel. Till en början håll serierna ganska hög klass. Det var kul att ha tillbaks den ”gamla” Spidde och serierna var mysiga och trevliga. Men det dröjde inte länge förrän man tröttnade. Tidningen gavs ut för ofta och kvalitén på serierna varierade kraftigt. Ibland kunde det vara riktigt bra men ofta var det bara tråkigt och mättnadskänslan infann sig snabbt. Serietyckare (det finns rätt många sådana, särskilt i USA) verkar inte heller vara helt upphetsade över de nya Spider-man-serierna. De senaste två delarna av serien har dock varit riktigt bra. Det är de första Spidde-serier jag har läst på flera månader och jag läste dem efter att ha läst några positiva recensioner. De två numren utgör en liten fristående story där Peter Parker åker tunnelbana och tunnelsystemet kraschar. Det blir action, klassiska repliker och ett trevligt återseende med fienden Shocker. Dessutom var det väldigt fint tecknat. Serierna gav mersmak och jag tror att jag ska kolla upp de kommande serierna. Vi får se hur länge jag orkar hänga med den här gången.

"With great power comes great responsibility."