Evening’s Empire - Bill Flanagan

Ett ögonkast på Evening’s Empire och jag var såld. Omslaget talade till mig och jag kände mig genast tvungen att köpa och läsa. Evening’s Empire-omslaget lånar friskt från London Calling-omslaget men istället för Paul Simonons bas-smashande finns där en bild på en ung brittisk rockgrabb med näven i luften. Vid en närmare titt på omslaget ser man att boken rekommenderas varmt av självaste Bob Dylan. Och hur ofta har han rekommenderat böcker egentligen? ”Om du trodde att du visste något om rock’n’roll management, vänta bara tills du har läst den här boken”, säger han. Evening’s Empire visade sig mycket riktigt vara en bra bok. Den är stor, generös, rolig och riktigt intressant. Om man är intresserad av rockmusik och den vansinniga rockindustrin, som vi som konsumenter kanske aldrig får se men ständigt anar, är det en mycket givande och spännande bok. Författaren Bill Flanagan skriver i ett rasande tempo och på de 650 sidor som kvällsimperiet sträcker sig över har vi fått vara med om en omtumlande och rolig resa genom dryga 40 år av rockmusik, egotrippar och världshändelser.

Året är 1967 och London är världens mest spännande plats. Det är där det händer. Den nyutexaminerade juristen Jack Flynn märker dock inget av det där. Han har blivit anställd på en traditionstyngd advokatbyrå och ser ett tryggt och småtråkigt liv framför sig. Men så en dag får han ett ovanligt uppdrag. Och snart har han förlorat all trovärdighet som jurist och en helt oväntad framtid öppnar sig. Jack blir manager för ett stort rockband, The Ravons, och resten av hans liv kommer kretsa kring de egotrippade musiker han lär känna där i slutet av 60-talet. The Ravons påminner mycket om Rolling Stones och det sena 60-talets London är skildrat på ett trovärdigt och färgglatt sätt. Bandet åker på turné i Europa, tar en massa droger, säljer sina själar till rockmusiken och det blir Jacks jobb att fixa alla problem som dyker upp. Han får också se till att de får tillräckligt betalt, vilket inte var någon självklarhet i den tidiga rockindustrin. När 70-talet kommer splittras bandet och de olika medlemmarna startar sina egna, ganska olika rockprojekt, och det blir Jacks jobb att ta hand om deras karriärer.

Splittringen av bandet öppnar upp för Bill Flanagan att skildra rockmusikens utveckling både i England och USA. Vi får följa med till 70-talets Los Angeles, 80-talets New York och många andra platser. Flanagan har onekligen järnkoll på rockmusik och som överblick över musikindustrin från 60-talet och framåt är Evening’s Empire ovärderlig. Den är rolig, insiktsfull och smart. Dessutom har Flanagan läst en mängd rockbiografier. Rockstjärnorna i Evening’s Empire bjuder på en best of-blandning från alla andra rockbiografier som någonsin har skrivits. I Evening’s Empire beskrivs rockstjärnorna som en grupp förvuxna småpojkar och vi får följa dem genom dåliga äktenskap, missbruk, vansinniga egocentriska projekt och sell-outs. Det är oavbrutet rolig läsning. Att skildra ett fiktivt rockband är ett genidrag. Rolling Stones och många andra storheter förekommer i bakgrunden men att fokusera på det fiktiva The Ravons gör det möjligt att göra den ultimata rockbiografin. Det hade inte gått att skriva en lika bra bok om Stones. Att sedan skildra allt genom ögonen på bandets manager är ett ännu smartare grepp. Jack Flynn är en sansad kille från trygga irländska arbetarklassförhållanden och även om han snart drar in stora pengar som manager har han alltid distans till vad som sker omkring honom. Han gör det möjligt för Flanagan att smyga in smarta kommentarer och rockstjärnors beteende och musikindustrins utveckling. Det är alltid intressant och roande, från New Orleans till Sahara.

Bill Flanagan skriver väldigt bra. Han vet att han har en riktigt stark berättelse att berätta och sparar aldrig på krutet. Trots att det är en lång bok känns det aldrig långdraget eller tråkigt. Att boken utspelar sig över dryga 40 år och handlar om flera färgstarka människor gör att Flanagan hela tiden har något kul att berätta. Evening’s Empire skulle kunna göra succé i Sverige om den blev översatt till svenska. Alla som gillar klassisk rockmusik och rockstjärnors sviniga beteenden borde älska boken. Dessutom är den skriven på ett enkelt språk med ett sanslöst flyt som gör den till väldigt trevlig läsning. Det är ingen sensationell bok som jag kommer minnas resten av mitt liv men så länge jag läser älskar jag boken och vill inte att den ska ta slut. Evening’s Empire är en bra roman på flera sätt. Som en skildring av en tid som aldrig kommer tillbaka, som en skildring av vänskap och som en skildring av rock’n’roll. Läs den.