tisdagen den 13:e november 2012

Scalped – Indianserier för vuxna

När jag var liten hade jag, som nästan alla andra småpojkar, ett stort intresse för indianer och Vilda västern. Jag hade indianleksaker, Sitting Bull-affischer på väggarna och gillade att läsa indianserier och se filmer om indianer. Min fascination för den amerikanska ursprungsbefolkningen kommer nog aldrig blekna. Det finns ingenting som inte är intressant med indianer och deras kultur. I vuxen ålder är det filmen och boken Little Big Man, skriven av geniet Thomas Berger, som är min absoluta favoritskildring av indianer och deras kultur. Jag har aldrig sett eller läst något som gett en bättre förståelse och insikt i de nordamerikanska indianernas fascinerande, och ofta mycket absurda, kultur och leverne. När jag var liten var det dock schweizaren Deribs fantastiska serie Yakari som gällde. Yakari är en riktigt söt och mysig albumserie, i typiskt belgisk stil, om en liten siouxpojke som kan prata med djur. Tillsammans med honom får man uppleva mycket storslagen nordamerikansk natur och lära sig om de djur som var betydelsefulla för indianerna, såsom bufflar, bävrar, vildhästar och örnar, men också mycket om siouxindianernas kultur och livsstil. Yakari väcker onekligen många fina minnen. Derib har även gjort en del indianserier för en äldre målgrupp vilka jag läste när jag var några år äldre. En av dem, Det röda spåret, utspelar sig i ett modernt indianreservat och tog upp betydligt allvarligare frågor än Yakari, såsom alkohol- och drogmissbruk och indianernas tillhörighet. Det är en serie som verkligen berörde mig som fjortonåring och jag har ofta tänkt på den serien när jag under de senaste dagarna har plöjt igenom den amerikanska serien Scalped, de senaste årens mest omtalade indianserie.

Scalped började ges ut i början av 2007 och avslutades nyligen med sitt 60e lösnummer. Serien är skriven av Jason Aaron och ges ut av Vertigo Comics, en del av seriejätten DC Comics (som har Batman, Stålmannen och många andra klassiska hjältar i sitt stall), och har i princip varit hårt hajpad sedan första lösnumret. Genom mina år som serienörd har jag läst väldigt mycket serier från Vertigo och det har varit omöjligt att undvika alla hyllningar av Scalped. Jag har kollat in några lösnummer tidigare, men alltid blivit avskräckt av det grova våldet och den råa tonen i både manus och teckningar. Serien är tecknad av serben R.M. Guéra som har en bakgrund inom den europiska seriescenen vilket märks omedelbart och verkligen sticker ut i en amerikansk Vertigoserie. Hans teckningsstil känns som hämtad från fransk-belgiska albumserier för vuxna och är mycket råare och grövre än det mesta man är vad vid att se i amerikanska serietidningar. Färgläggningen är också mycket enklare än i de flesta moderna serietidningar, ofta i en ganska strikt brunaktig färgskala som verkligen förstärker den smutsiga stämningen. Med allt våld och de grova teckningarna påminner Scalped om de våldsamma vuxenserier som fanns på biblioteket när jag var liten, som jag alltid brukade bläddra i men aldrig vågade låna hem, och som ofta gav upphov till mardrömmar. När Scalped nu har blivit avslutad och går att läsa i sin helhet bestämde jag mig för att ta mig an serien och när jag väl hade börjat var det svårt att släppa den. Scalped är en väldigt snyggt berättad serie som för tankarna till TV-serier som The Wire och Sons of Anarchy.

I David Simons TV-serier The Wire och Treme är det städerna Baltimore och New Orleans som är de verkliga huvudpersonerna, snarare än de människor som skildras, och på samma sätt är det indianreservatet Prairie Rose i South Dakota som allt kretsar kring i Scalped. Reservatet är baserat på de verkliga South Dakota-reservaten Pine Ridge och Rosebud och tar sitt avstamp i historiska händelser och verkliga fakta. På reservatet bor indianer ur siouxstammen lakota och fattigdomen är extrem och alkoholismen utbredd, trots hårda alkoholförbud. Misären är total och det en gång så stolta folket tvingas leva under hemska förhållanden. Jason Aaron adresserar många viktiga frågor och verkar ha ett stort samhällsengagemang, men vad som får Scalped att kännas mer som ett utflippat avsnitt av Sons of Anarchy än ett lugnt och sansat The Wire är allt våld och vansinne som allt är kryddat med. Storyn kretsar kring en hemkommande ung man, helt förstörd och vilsen efter ett tungt liv, som av FBI tvingas att infiltrera den grupp kriminella indianer som styr över reservatet och snart ska öppna ett stort casino. Trots mycket action rör sig storyn ganska långsamt framåt och den röda tråden är tydlig genom hela serien. Tidigt i serien introduceras många karaktärer, alla splittrade och med mer eller mindre allvarliga psykiska problem, som kommer vara viktiga för handlingen. Alla karaktärer är välskrivna och intressanta, men aningen svåra att sympatisera med. Scalped vilar på en tung och snyggt konstruerad story som verkligen griper tag. Ibland överskuggar det ofta extrema våldet det som är bäst med serien, nämligen karaktärerna och deras relationer och skildringen av reservatet, och det känns som att teamet bakom serien jobbat lite väl hårt med de barnförbjudna inslagen. Man ska nog vara vuxen och ganska härdad för att klara av Scalped, för även utan våldet är det en sorglig och jobbig serie. De flesta karaktärerna är rakt igenom tragiska och det står tidigt klart att slutet knappast kommer vara lyckligt.

Scalped gavs ut över fem år men för mig tog det bara tre dagar av intensivt läsande att ta mig igenom serien. Jag orkar inte längre vänta på lösnummer, särskilt inte när de amerikanska serietidningar bara är runt 20 sidor långa, och föredrar att läsa avslutade serier på samma sätt som jag läser en roman. Scalped fungerar oerhört bra att sträckläsa och känns aldrig så episodiskt uppdelad som många andra amerikanska serier. Scalped är menad att läsas från början till slut och man måste ha haft en otrolig tilltro till läsarna under seriens utgivning. Det finns många indianserier, och även om jag alltid kommer föredra den gulliga och fredliga Yakari, känns Scalped som en given klassiker i genren. Seriens helhet får den att framstå som ett mästerverk och jag tror det är en sådan serie som kommer väcka många vuxna läsares serieintresse. Som all annan bra litteratur ger Scalpled mersmak och efter att jag läst klart serien har jag fascinerat klickat mig runt på Wikipedia bland indianstammar och olika reservat. Indianerna tilltalar något inom mig. De symboliserar på något sätt den fullständiga friheten, men också den ultimata orättvisan och i deras historia och behandling ryms så många känslor att en bra indianberättelse alltid kommer beröra mig på djupet.  

1 kommentar:

P.J. sa...


Jag tror inte att de i min ålder hade samma intresse för indianer som de i din ålder hade när de var barn. Nu kan jag visserligen bara utgå från mig själv, men jag tror inte att jag någonsin har läst en indianserie, eller sett någon sådan hos mina vänner. Kanhända att det fanns någon leksak. Jag vet att min pappa läste när han var liten, fast jag tog aldrig över det, utan tyckte synd om indianerna och att det kändes falskt. Men det var/är möjligen min fördom.