Paddington – En kärleksförklaring

När jag och min flickvän var i London i somras blev jag förtjust i en liten björn. Jag var medveten om hans existens sedan tidigare, tyckte han var småsöt och så, men några starkare känslor hade aldrig uppstått. Men i Londons bokhandlar såg jag honom överallt. Paddington. Känslor uppstod. Det är svårt att inte älska Paddington. Han kommer från det mörkaste Peru och älskar marmelad. Han bär duffel och en stor hatt (där han mycket praktiskt kan förvara sina marmeladmackor). När han blir sur stirrar han ut den som gjort honom upprörd (”Paddington gave the girl a hard stare”, till exempel). Hur sött och kul som helst. Hemkommen från London beställde jag hem en egen Paddington (inklusive röda gummistölvar) som nu står och ser stolt ut i bokhyllan. En 27-årig man som köper gosedjur och blir besatt av barnboksfigurer, man kan diskutera hur sunt det är, men vi tar det en annan gång. Kort därefter började jag kolla igenom en galet charmig TV-serie från 70-talet baserad på de gamla Paddingtonberättelserna. Alla avsnitt finns på YouTube och måste självklart ses av alla som känner ett smygande behov av en mycket brittisk berättelse om en underbar liten invandrare i Notting Hill.

Paddington skapades av geniet Michael Bond och dök först upp i slutet av 50-talet. Inspirationskällan var en nalle han köpt till sin fru i närheten av Paddington Station i London och alla de evakuerade krigsbarn som  man kunde se på Londons tågstationer under andra världskriget. När familjen Brown hittar Paddington på Paddington Station har han en lapp kring halsen med texten "Please look after this bear. Thank you".  Numer är han en legend som precis fått sin första storfilm. Jag hade mina farhågor om filmen, men enligt brittiska kritiker ska den vara riktigt trevlig. Paddington är animerad – jag hade förstås föredragit en docka – men resten av ensemblen består av livs levande människor. Filmen har precis haft premiär i Storbritannien och har svensk premiär den 16e januari. Jag misstänker att den bara kommer visas här med svenska röster, vilket jag inte kan tolerera så jag antar att jag får vänta tills filmen kommer på DVD. I den brittiska originalversionen är det Ben Whishaw (Parfymen, Cloud Atlas) som gör rösten och han ska tydligen vara riktigt bra. Är vi tillräckligt många Paddingtonfans som hör av oss till SF kanske de kan köra en odubbad specialvisning? Tills vidare får vi nöja oss med att se trailern medan vi trycker i oss marmeladmackor till Paddingtons ära.