The Tiger’s Wife – Téa Obreht

Det är lätt att bli misstänksam mot unga författare. Särskilt misstänksam blir man om de hyllas av en tämligen enig kritikerkår. Kanske har det med avundssjuka att göra – egentligen kanske man helst skulle vilja släppa allt och också börja skriva böcker – eller så känner man att unga författare läses och recenseras på ett ofta överdrivet fördelaktigt sätt. På omslagsfotot av hennes debutroman The Tiger’s Wife ser den 26 år gamla Téa Obreht ut som en liten docka. Men hon är uppenbarligen inte vilken liten docka som helst. Sedan The Tiger’s Wife släpptes för några månader sedan har den hyllats överallt. Téa Obreht lovordas för sitt fyndiga språk och hennes levande sätt att berätta en fängslande och annorlunda berättelse. Nyligen blev hon belönad med det tunga priset Orange Prize som varje år ges till en kvinnlig engelskspråkig författare. Inte liten vilken docka som helst alltså. Och det står klart redan efter några sidor att det egentligen inte finns någon anledning att tvivla och vara misstänksam i det här fallet. Téa Obreht är en begåvad författare och The Tiger’s Wife är en av de mest spännande debutromaner som jag har haft nöjet att läsa.

Téa Obreht föddes 1985 i det forna Jugoslavien och i The Tiger’s Wife utforskar hon sitt hemland på ett lika annorlunda som tilltalande sätt. Huvudpersonen Natalia är en ung läkare som åker runt på Balkan och hjälper till på barnhem. När hon får höra nyheten om sin farfars död, även han läkare, börjar hon utreda hans dödsfall och återupplever många av sina minnen och många av de legender och myter som hon och farfadern delade.

Problemet med många unga författares första romaner är ofta att ambitionerna är alldeles för stora för att rymmas i en enda bok. Man vill berätta så mycket om så mycket att det ofta bara blir platt, ytligt och rörigt. Det är lyckligtvis inget problem för Obreht som begränsar sig på ett lika smart som elegant sätt. The Tiger’s Wife är dels en bok om Natalia och hennes farfars Balkan – en del av Europa som blivit förstört av krig som inte riktigt går att förstå sig på. Det handlar om människor som lever med vetskapen om att de kan dö när som helst och hur de reagerar i en sådan situation. Det är angeläget och intressant. Obreht har medvetet undvikit att nämna årtal, städer och länder och lyckas skapa en känsla av att det som skildras kunde ha hänt nästan överallt på Balkan. Men framförallt är The Tiger’s Wife en bok om myter och mytbildning. Obreht bygger sin egen mytologi om en odödlig man, en frustrerad trubadur och – förstås – tigerns fru. Det är fängslande sagor med stark verklighetsförankring. Människorna som skildras känns alla väldigt levande och intressanta. Huvudpersonens egen historia känns mest nödvändig för att de fantastiska sagorna ska kunna berättas på ett bra sätt och få en fin och naturlig inramning. Téa Obreht skriver riktigt bra och jag är övertygad om att hon har en lång och spännande författarkarriär framför sig. The Tiger’s Wife både imponerar och fascinerar.