Lucky Jim – Kingsley Amis

För några dagar sedan hade jag aldrig hört talas om Kingsley Amis och hans debutroman Lucky Jim från 1954. Nu sitter jag fascinerad och läser om ”young angry men” och tänker på Lucky Jim som en av mina nya favoritböcker. Jag är för första gången på flera år ledig en längre tid. Jag är inte särskilt bra på att hantera ledigheter. Helst vill jag ha något att göra, och jag blir lätt rastlös när det inte finns några krav. För att få tiden att gå läser jag böcker. Det känns ofta mer meningsfullt än att plöja TV-serier eller hetsspela TV-spel. När jag tidigare i veckan kände mig fast i en ovanligt tråkig och långrandig bok började jag helt enkelt söka efter ”roliga böcker”. Med roliga böcker menar jag då inte några svenniga nöjesromaner eller vitssamlingar, utan riktiga böcker i stil med Dumskallarnas sammansvärjning eller den Finpophyllade Paul Murrays två romaner. Jag hittade flera intressanta böcker men den som kändes mest angelägen var alltså romanen Lucky Jim från 1954 skriven av engelsmannen Kingsley Amis. Uppsala stadsbibliotek hade en brittisk utgåva av boken från 1957 med nästintill söndervittrade sidor och en mycket säregen lukt inne och jag började genast läsa boken efter att jag hade lånat den. Jag hade inga förväntningar och blev omedelbart överraskad över hur otroligt bra Lucky Jim faktiskt är. Språket är fantastiskt och boken känns aldrig förlegad eller gammal. Snarare är den rolig och oväntat aktuell. Lucky Jim är skriven på ett väldigt enkelt och elegant sätt och handlar om något som aldrig kommer förändras, nämligen universitet och människorna som befolkar dessa.

Jim Dixon är en ung man som föreläser i historia vid ett icke namngivet universitet i norra England. Jobbet är tråkigt och tålamodskrävande och Dixon, som har en enklare bakgrund än de flesta av sina kollegor och studenter, har problem med att passa in i det stela universitetslivet. Han riskerar att bli av med jobbet vid läsårets slut, då allt inte har gått som det borde, och för att bättra på sina chanser tvingas han ställa sig in hos sin pretentiösa och dryga professor. Det hela blir inte bättre av att han har ett märkligt förhållande, helt utan sex, med en mycket krävande kvinnlig kollega som nyligen har försökt ta sitt liv. För att överleva det tråkiga universitetslivet häller Dixon i sig stora mängder alkohol. Det blir en hel del supande, ofta med pinsamma och jobbiga konsekvenser. Boken innehåller en passage som har rykte om sig att vara den bästa bakfylleskildringen någonsin: ”His mouth had been used as a latrine by some small creature of the night, and then as its mausoleum. During the night, too, he’d somehow been on a cross-country run and then been expertly beaten up by secret police. He felt bad”. Trots det ofta omåttliga supandet har Dixon ändå min fulla sympati. Han har det inte lätt och jag kan ofta känna igen mig i den jobbiga ovissheten och osäkerheten som följer med den underordnade akademikerrollen. Det finns alltid någon professor eller handledare vars röv måste slickas. Dixon må vara historiker på 1950-talet och jag må vara kemist på 2010-talet, men nog går vi i samma skor, den gode Dixon och jag.

Lucky Jim är en satir över det pompöst tomma universitetslivet, men också över samhället i stort. Kingsley Amis blev, förmodligen lite motvilligt, förgrundsgestalt för den vänsterriktade ”young angry men”-rörelsen som under 50-talet bestod av unga, ofta ganska arga, män som skrev om ett samhälle som de varken gillade eller kände sig delaktiga i. Lucky Jim kan dock fortfarande läsas med stor behållning. Det som Kingsley Amis skriver om känns fortfarande aktuellt och så länge det inte händer något radikalt i universitetsvärlden kommer den alltid vara lika angelägen. Framförallt är det en otroligt välskriven, och rolig, roman med väl sammansatta karaktärer, en stark handling och många roliga händelser. Språket känns aldrig förlegat eller gammalt, utan boken är skriven med ett imponerande flyt och hade lätt kunnat vara skriven av en modern författare. Men det är få moderna författare som kan skriva lika bra som Kingsley Amis och Lucky Jims klassikerstatus är väldigt lätt att förstå. Det här är en bok att återkomma till många gånger. För mig är Lucky Jim en ny favorit och om du också är sugen på att läsa en rolig bok i sommar är den ett givet tips. Lucky Jim finns i svensk översättning från 1956. Då heter den Lyckliga Jim och borde gå att hitta i de flesta stadsbiblioteks dammiga magasin. Annars är det lätt att få tag i ett exemplar av boken på engelska. Men det är ändå något speciellt med att läsa en dryga 50 år gammal biblioteksbok. Jag kommer garanterat kolla upp fler av Kingsley Amis böcker, men härnäst blir det sonen Martin Amis roman Money från 1984 som ska läsas.