Easter Parade – Richard Yates

Det känns tråkigt att skriva om Mad Men. Alla har redan skrivit spaltmeter om Don Draper, och ibland känns det väldigt frustrerande att så få andra serier får så lite utrymme. Men samtidigt går det inte att bortse från att Mad Men är vår tids mest fulländade och betydelsefulla TV-serie. Jag är medveten om att de flesta inte har sett serien – det är en sådan serie som man framförallt läser om men aldrig ser, mest för att den inte är särskilt tillgänglig för den stora mainstreampubliken – men har man väl börjat är det svårt att slita sig. Den pågående – och hittills bästa - säsongen av Mad Men är fantastisk på alla sätt. Mad Men överskuggar allt annat. När filmen Revolutionary Road, baserad på Richard Yates roman, hade premiär för snart två år sedan pratades det väldigt lite om filmen i sig. Istället pratades det om Mad Men. Richard Yates har därefter blivit synonom med Mad Men. Efter att ha sett filmatiseringen försökte jag läsa boken Revolutionary Road, men fastnade aldrig. Språket var bra, men jag hade väldigt svårt för de ganska äckliga huvudpersonerna och deras överklassproblem och jag kunde inte tvätta bort bilderna från filmen. När jag därför började läsa Richard Yates Easter Parade, som nyligen har kommit på svenska, var det med låga förväntningar. Men Easter Parade visade sig vara en litterär sensation, vida överlägsen Revolutionary Road, och Richard Yates lyckas leva upp till sig rykte som författargeni.

Easter Parade skildrar två systrar och deras liv. Det är en sorgsen och jobbigt ärlig berättelse om två människor som verkligen vill göra det mesta av sina liv, men aldrig lyckas. Boken skrevs 1976 men Yates känns märkligt modern och påfallande osentimental i sina kvinnoskildringar. Han fastnar aldrig i några tråkiga könsroller eller inkörda klyschor. Det hela är väldigt drabbande. Han börjar väldigt starkt med meningen ”Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.” Vi kastas in i flickornas liv, vare sig vi vill eller inte. Det är sällan man läser författare som har samma flyt i språket och Yates lyckas med konststycket att hålla mig vaken trots att jag är otroligt trött. Jag fortsätter girigt att läsa. Efter den där skilsmässan flyttar systrarna till New Jersey med deras alkoholiserade mamma. De växer upp, och som brukligt är uppväxten något smärtsamt och jobbigt. Den ena systern gifter sig tidigt och fastnar i ett destruktivt äktenskap med tre söner. Den andra systern är väldigt självständig och utbildar sig. Hon har den ena korta relationen efter den andra utan att hitta en man som hon trivs med. Ingen av systrarna är aldrig riktigt lycklig. Yates låter oss följa systrarna genom deras ganska ledsamma, men ovanligt vanliga, liv och det är alltid väldigt gripande. Det är svårt att släppa Easter Parade och när boken avslutas lika starkt som den börjat uppfylls man av en känsla av att man har läst något riktigt stort.

Egentligen borde jag inte skriva mer om Mad Men. Richard Yates är tillräckligt stor för att slippa tråkiga TV-jämförelser. Men faktum är att Easter Parade har mycket mer av Mad Men i sig än vad Revolutionary Road någonsin hade. Där Revolutionary Road var en märklig men uppriktig skildring av några väldigt konstlade människor är Easter Parade en bok om vanliga människor och deras liv. Den är djupare och mer mångbottnad. Samtidigt skildrar Yates det amerikanska samhället och dess utveckling under en ganska lång och intressant tid. Det börjar i det tidiga 1930-talet och avslutas på 1970-talet. Däremellan hinner Yates säga mycket om vad som gör oss till de vi är. Han skriver om konflikten mellan rädslan för ensamheten och rädslan för närhet och relationer på ett påträngande och ärligt sätt. De två systrarna utgör två tydliga kontraster, samtidigt som de har mycket gemensamt. För många av bokens karaktärer har alkoholen en betydelsefull roll. Richard Yates var själv alkoholist men han skriver om spriten på ett väldigt osmickrande och uppriktigt sätt. I hans skildring av flykten från oss själva finns det inget förskönande. Easter Parade är en bok som lämnar spår och när den pågående säsongen av Mad Men tar slut vet du alltså hur du ska lindra din abstinens.