onsdag 14 december 2011

De fem bästa skivorna 2011

En topplista över årets bästa skivor består ju förhoppningsvis av bra skivor som man vill tipsa andra om. Och jag kan garantera er att ni kommer gilla de skivor som jag listar här, åtminstone om vi har någorlunda liknande uppfattningar om vad som är ”bra musik”. Men jag måste också inleda med att ta upp det faktum att år 2011 har varit ett problematiskt musikår. Det har helt enkelt inte gjorts tillräckligt mycket bra musik. 2011 har varit ett tråkigt och stillastående musikår och jag har aldrig haft lika stora problem att sätta ihop en lista över årets bästa skivor. Flera gånger under året har jag känt mig trött och omotiverad att lyssna på ny musik, varför inte bara ge upp när jag för längesen insåg att den bästa musiken redan har gjorts? Ändå sitter jag varje dag och letar efter nya spännande skivsläpp. Och ibland kommer det ju faktiskt bra skivor, även dåliga musikår. Vanligtvis brukar jag få ihop till tio skivor men i år tycker jag bara att fem skivor har känts tillräckligt bra för att få vara med på listan.

1. Girls - Father, Son, Holy Ghost
Girls är världens just nu bästa rockband. Det finns inget annat band som kan ta dem nu. Girls har allt som ett bra rockband ska ha: stil, attityd och en fascinerande och självutplånande frontfigur som man inte kan låta bli att älska. Men framförallt har de en massa riktigt bra låtar. Med två lysande album och fantastisk EP bakom sig har Girls skrivit in sig i rockhistorien. Det finns inget annat rockband som känns lika klassiskt och odödligt som Girls år 2011. De är trasigast och vackrast och även om de aldrig skulle spela in något mer kommer jag och många andra att fortsätta lyssna på deras musik. Om Christoher Owens inte blir en ny Kurt Cobain och istället lär sig kontrollera sitt missbruk finns det egentligen inga gränser för hur långt Girls kan gå. Girls är dessutom det band som jag helst skulle vilja se live. Kolla bara på dessa livevideor och känn hur deras musik lyfter dig över den gråa vardagen.
Spotify

2. Smith Westerns – Dye It Blonde
Smith Westerns lånar friskt från Suede, Bowie och 70-talets glamgitarrer men lyckas ändå låta fräschare och ungdomligare än nästan alla andra band som släppte skivor 2011. De tre lo-fi-ungdomarna från Chicago lyckades på sin andra skiva sammanfatta ungdomen i tio låtar. Dye It Blonde är vacker, naiv och oskuldsfull. Gitarrerna är fantastiska och de fina texterna får mig att känna mig så ung som jag faktiskt är. Livet är inte slut än. För mig är Dye It Blonde perfekt pop och jag känner mig lite upprörd över att Smith Westerns i princip inte har fått någon uppmärksamhet i Sverige. Alla borde ju älska det här bandet.
Spotify

3. St. Vincent – Strange Mercy
St. Vincent är en annan fantastisk artist som inte har fått någon större uppmärksamhet i Sverige. Det är ett mysterium för om vi jämför St. Vincent med de kvinnliga artister som har fått mycket uppmärksamhet det här året, exempelvis Lykke Li och PJ Harvey, är hon betydligt bättre, mer intressant och coolare. Det tog ett tag innan det helt lossnade för mig. Jag hade gillat St. Vincent tidigare och lyssnade ofta på hennes album Actor när det kom 2009. Men Strange Mercy krävde lite tid. Efter några lyssningar gick det dock upp för mig att Strange Mercy var ett av årets allra bästa album. Annie Clark, som hon heter, gör musik som känns väldigt originell. Hon har ett eget uttryck, ett eget sätt att sjunga och sättet hon kryddar sina oftast elektroniska bakgrunder med riff från sin elgitarr känns alltid väldigt coolt. Hon är ganska liten men rymmer många känslor och hennes låttexter känns ofta komplicerade, mångbottnade och intressanta. Men tröttnar inte i första taget och Strange Mercy fortsätter bara att växa för varje lyssning.
Spotify

4. Bright Eyes - The People’s Key
Bright Eyes eller Conor Oberst, som vi också känner honom, är en av mina absoluta favoritartister. Hans musik har en märkligt läkande förmåga och den får mig alltid att känna mig lite bättre. Lite gladare och lite starkare. När The People’s Key släpptes i februari hade det dröjt fyra år sedan den senaste Bright Eyes-skivan släpptes. Conor hade visserligen fortsatt göra musik, han tystnar aldrig helt, men den entusiasm jag kände över den nya skivan gick inte att missta. The People’s Key var en lössläppt och opretentiös skiva full av catchiga poplåtar som genast satte sig på hjärnan. Jag tyckte det var fantastiskt att höra Conor på det sättet och skivan har spelats under hela året. Kritikerna var inte riktigt lika förtjusta, men inga Bright Eyes-fans lät sig påverkas. Bright Eyes bjöd också på årets överlägset bästa livespelning. Conor är en fantastisk scenperson och relationen mellan honom och publiken känns väldigt speciell. Den enda artist jag kan jämföra med är Morrissey. Efter många år som alla utstötta och missförstådda kids skyddshelgon har Conor Oberst fått en ikonstatus som endast kan matchas av den store Moz. Vi som älskar Bright Eyes älskar honom villkorslöst, oavsett vad kritikerna säger.
Spotify

5. Anna Järvinen – Anna Själv Tredje
Jag har skrivit om mitt splittrade förhållande till Anna Järvinen flera gånger tidigare. Jag tycker att hon är ett av Popsveriges värsta superpretton och blir ofta irriterad av hennes uttalanden och flummiga sätt. Men samtidigt går det inte att bortse från att hon gör riktigt bra musik. Hennes tredje skiva var full av fina låtar som utgjorde soundtracket för våren 2011 för mig och min flickvän. Låtarna på Anna Själv Tredje kommer förevigt förknippas med vackra vårkvällar och soliga minnen och därför förtjänar skivan en plats på den här listan.
Spotify


Jag hade lätt kunnat tvinga mig själv till att göra en längre lista. Det finns fler bra album från det gångna året men det blir väldigt svårt att ranka alla dessa och när jag gör ett försök börjar det mest kännas som gröt i huvudet. Därför har jag satt ihop en Spotifylista med bra låtar och band som inte nämndes här. Lyssna på den!

5 kommentarer:

P.J. sa...

Själv tycker jag att 2011 nästintill toppat 2010. Får se om jag kan toppa min topp 100 lista från förra året, dock. Mycket intressant musik som kommit från bland annat TV Ghost, Snowman, Tim Hecker, Julianna Barwick, Grouper och Oneohtrix Point Never.
Vad tycker du om Feist - Metals och War on Drugs - Slave Ambient, till exempel? Kan se dem platsa på din lista.

Henrik Valentin sa...

Feist-skivan är bra. Mycket bättre än den hon gjorde innan. Den här kändes som ett betydligt starkare och bättre sammanhållet album. War on Drugs är också bra, men gjorde inte direkt något bestående intryck.

Drake sa...

Nummer 1 4 och 5 finns även på min lista
http://folkochfa.blogspot.com/2011/12/2011-ars-basta-album.html

Anonym sa...

Håller med om att det har varit ett fattigt musikår. Har du sett nya This Is England 88?

Henrik Valentin sa...

@Anonym: This is England '88 utgjorde förra veckans fredagsmys och något mysigare har jag sällan sett. Tungt, jobbigt, äckligt och brittiskt. Flera scener fick mig att må riktigt illa och bara att tänka på de tragiska karaktärerna och deras sorgliga livsöden får mig att känna ångest. Sjukt bra rakt igenom alltså. Skådespelarna i de bärande rollerna gör verkligen ett fantastiskt jobb. Hoppas det kommer mer!