Med livet framför sig

Jag har alltid varit tveksam till Jonas Hassen Khemiri. Vad är grejen med hans författarskap? Finns det något unikt där? Jag har inget emot plagiat. Hela jag är ett enda stort plagiat. Men ett plagiat bör vara genomfört på ett meningsfullt sätt. I Khemiris fall känns det som att han har snott allting. Men jag har inte vetat varifrån förrän nu. Jag är övertygad om att Khemiri har läst och älskat Med livet framför sig av Emile Ajar. Det är en unik läsupplevelse som knockar läsaren med ett levande och fascinerande språk som rör sig framåt som den finaste rocktext. Misär har aldrig skildrats på ett roligare eller vackrare sätt. Med livet framför sig är en modern klassiker som nyligen har kommit i svensk nyöversättning. Alla älskar den. Jag också.

Momo (egentligen Mohammed ”men alla kallar mig för Momo för det är inte så mycket”) växer upp i den fattiga Parisstadsdelen Belleville bland horor, hallickar, transvestiter och fattiga invandrare. Han vet inte vilka hans föräldrar är och har blivit uppfostrad av den pensionerade horan Madame Rosa. Hon tar hand om horungar när deras mammor måste jobba. Momo vet inte hur gammal han är, var han kommer ifrån eller vad det ska bli av honom. Han går inte i skolan och driver runt på Paris gator och hittar på galenskaper. Madame Rosa förfaller alltmer och Momo tvingas ta hand om henne. Han är den enda hon har liksom hon är den enda han har. Momo berättar sin historia i ett rasande tempo, tappar bort sig, upprepar saker och plockar upp gamla trådar utan förvarning utan att det någonsin blir förvirrande. Jag fascineras av det vilda språket, de lustiga uttrycken och de underbara formuleringarna. Det är inte en bok som jag inte kan läsa i ett svep. Ibland måste jag stänga igen den och reflektera över alla absurda människor och miserabla öden som Momo delar med sig av. Slutsatsen blir alltid att det hela är jävligt bra.

Med livet framför sig skildrar fattigdom, drogmissbruk, prostitution och rasism på ett sätt som är både drabbande och roligt. Misären är total men värmen försvinner aldrig. Det är en sorglig berättelse och man vet redan från början att det kommer sluta olyckligt. Ändå blir man glad av att läsa den. Emile Ajar skildrar effektivt och insiktsfullt ett samhälle där endast människorna på botten bryr som om varandra. Med livet framför sig kom 1975 men är förmodligen än mer aktuell idag. Världen har inte förändrats till det bättre. Segregationen och klassklyftorna växer för varje dag och det borde vara obligatoriskt för alla att läsa den här boken. Den ger perspektiv. Samtidigt som man får skratta och förundras över alla fyndigheter och klassiska uttryck som ”knega med fittan”. Emile Ajar är farligt nära svaren på odödliga frågor som ”vad är meningen med livet?” och ”vad är kärlek?”.

Nästan lika fascinerande som själva boken är berättelsen om dess författare. Emile Ajar tilldelades det kreddiga franska litteraturpriset Goncourtpriset för Med livet framför sig 1975. Ingen visste vem han var. Det skulle dröja till 1980 och författarens självmord innan hans sanna identitet uppdagades. Med livet framför sig är skriven av Romain Gary som redan hade fått Goncourtpriset 1956 för sin roman Himlens rötter. En författare kan inte få Goncourtpriset två gånger och Romain Gary är den enda författare som har lyckats med det. Romain Gary verkar ha varit en ytterst fascinerande person. Himlens rötter ligger på mitt nattygsbord och väntar på att läsas. Den verkar mycket lovande.



SvD