Jack Peñate gör något nytt

För några år sedan exploderade det unga London musikaliskt. Den tjatiga britpopen sparkades ut och flera unga artister med intressanta bakgrunder och sköna berättelser att berätta slog sig fram. De olika artisterna hade mycket gemensamt men soundet och ambitionerna skiljde sig. Min favorit blev genast Jamie T. Hans Panic Prevention är ett av mina absoluta favoritalbum. Lily Allen var den som slog igenom först och visade vägen. Hon är en annan favorit och jag tröttnar aldrig på henne eller hennes musik. Lite i skuggan av giganterna släppte Jack Peñate sitt debutalbum Matinée. Det var en stabil skiva med ett trevligt sound och några riktigt grymma låtar. Men jämfört med Lily, Jamie och Kate Nash kändes han ganska medioker och alldeles för städad. Han var inte en naturlig del av LDN-scenen och var mest någon man lyssnade på när man behövde andas ut efter intensiva pass med Jamie. Hans låt Torn On The Platform har spelats frekvent sedan den kom men annars har Jack fallit i glömska. Men nu är han tillbaka. Och det med besked. Han återuppfinner sig själv. Kastar ut det gamla och börjar om på nytt. Den nya skivan heter passande nog Everything Is New. Och han låter mycket bättre än på Matinée.

Glöm bort den gamle Jack Peñate. Det är visserligen samma kille som man hör på Everything Is New men det skulle kunna vara någon helt annan. Soundet som han har fått till är fantastiskt. Det är lättlyssnat men ändå inte särskilt radiovänligt. Det svänger men är förmodligen inte särskilt dansvänligt. Det är perfekt musik för den regniga sommar vi har framför oss. Luftigt, vackert och intressant. Beatsen gör mig lycklig och afroinslagen är de mest passande som jag har hört sedan Paul Simons Graceland. Melodierna griper tag och tillsammans med de genomgående grymma låttexterna blir det en samling fantastiska låtar. Everything Is New består bara av nio låtar. De är alla perfekt avvägda fyra-minuters-bomber. Det blir aldrig får långdraget eller tråkigt. När man har lyssnat klart är man fascinerad av helheten och sätter på albumet igen. Everything Is New kommer hålla länge och känns redan som ett av årets bästa album.

Jack Peñate har alltid känts väldigt sympatisk och älskvärd. Han verkar lugn, snäll och rolig. Jag tycker det är en bedrift att han lyckas göra den här musiken utan att en endaste sekund framstå som pretentiös. Everything Is New känns aldrig konstlad. När liknande musik görs i Sverige ska svåra gester och tönterier tas till. Jack Peñate är istället äkta och naturlig. Och musiken låter därefter. Jag kan inte göra annat än älska honom. Det är modigt att bryta med sitt förflutna och invanda mönster på det här sättet. Och att resultatet skulle bli så pass bra var allt annat än väntat. Vad Jack Peñate gör härnäst är omöjligt att veta men jag är övertygad om att det kommer bli väldigt bra.


MySpace