Fantastiska Fantastic Mr. Fox

Redan innan The Darjeeling Limited hade haft premiär började ryktet om att Wes Anderson skulle göra dockfilm av Roald Dahls klassiska barnbok Fantastic Mr. Fox spridas på nätet. Jag har väntat och väntat och nu är den äntligen här. När jag var liten älskade jag alla Roald Dahls barnböcker och Den fantastiska räven har tillsammans med Matilda alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Wes Anderson är en regissör som jag gillar extremt mycket, samtidigt som jag håller fast vid min åsikt att han är en av tidernas mest överskattade filmskapare. Jag har inga som helst problem med Wes, utan snarare med en del av hans fans som gång på gång visar sig vara trångsynta och okunniga. Att Fantastic Mr. Fox-filmatiseringen skulle bli något speciellt visste jag omedelbart. När rollistan, några stillbilder och slutligen trailern kom fanns det inte längre någon tvekan om att det här bli skulle en av årets största filmhändelser. Igår satte jag mig på bussen och åkte ut till ett enormt biografkomplex en bra bit utanför Kingston. Det var jag, min kompis och en massa småbarn. Och jag var mest upphetsad av dem alla. Mitt ansikte gjorde nästan ont av det ihärdiga leendet när sluttexterna började rulla. Fantastic Mr. Fox är verkligen så fantastisk som titeln gör anspråk på. Den är allt – och lite till – som jag hoppats på. Fantastiskt!

George Clooney spelar den fantastiska räven i manchesterkostym. Han är en ryktbar hönstjuv men när fru Räv – vars röst görs av Meryl Streep - blir gravid lägger han sin kriminella karriär på hyllan och börjar jobba på den lokala tidningen. Några år senare känner han sig lite tom. Han vill uträtta något stort och längtar tillbaks till den spännande tiden som hönstjuv. Med hjälp av sin vimsiga polare pungråttan gör han inbrott hos bönderna Boggis, Bunce och Bean som är kända som ondskefulla svin. När de inser att de har rävproblem bestämmer de sig för att döda den fantastiska räven och de tar till extrema medel. Mr. Fox backas upp av de andra djuren – som först är väldigt motvilliga – och snart är ett fullskaligt krig mellan djuren och bönderna igång.

Storyn i Fantastic Mr. Fox är egentligen inte särskilt avancerad. Det är en klassisk heistberättelse med skruvade karaktärer och utflippade händelser, inte helt olik en Jönssonliganfilm. Men genomförandet är på alla sätt fantastiskt. Filmen är intensiv men ändå stillsam. Karaktärerna känns levande trots att de är djur med ganska stereotypa mänskliga drag. Rävarnas trotsiga son Ash som inte riktigt passar in någonstans spelas av en lysande Jason Schwartzman. När kusinen Kristofferson (vilket fantastiskt namn!) flyttar in och visar sig vara raka motsatsen till Ash – atletisk och ädel – blir det väldigt spänt. Relationen mellan Ash och Kristofferson är det bästa med hela filmen. Men det är svårt att välja – allt är fantastiskt! Rösterna är som väntat otroligt bra. Under åren har Wes Anderson byggt upp ett stort stall med trogna skådespelare och många av dem dyker upp i roliga biroller. Mest minnesvärda är Willem Dafoes sköna värstingråtta och Bill Murrays grävlingsadvokat. Som vanligt när det gäller Wes Anderson är soundtracket otroligt genomtänkt och bra. Specialskriven musik samsas med klassiska rocklåtar av Beach Boys och Rolling Stones. Dessutom spelar Jarvis Cocker en (mänsklig) folkmusiker som gör en hyllande låt om den fantastiska räven – i samma anda som Bob Dylans låtar om kända kriminella som John Wesley Hardin och Joey Gallo – till böndernas stora förtret.

Men vad som framförallt gör Fantastic Mr. Fox fantastisk är den underbara animationen. Filmen är helt gjord med dockor och stopmotionteknik som får mig att tänka på de östeuropeiska dockfilmer som inte längre verkar sändas på svensk TV. Det är otroligt snyggt och detaljerat. Till en början känns det lite ryckigt och eftersom många av dockorna är pälsiga ser det ut som pälsen blåser omkring hela tiden. En del teknikfascister kanske tycker att det är onödigt att göra den här typen av filmer nuförtiden. Men Fantastic Mr. Fox känns många gånger mer äkta och levande än de flesta dataanimerade filmer. Animationen är otroligt charmig och imponerande. De mer fartfyllda actionscenerna gör sig också extremt bra i formatet. Det är omöjligt att sluta le. Dockorna känns så levande. Filmen målas i härligt höstiga färger och jag har sällan sett något lika vackert. Det var många år sedan jag läste Den fantastiska räven men så gott som jag kan minnas har Wes Anderson varit förlagan trogen. Ändå får jag ingen Roald Dahl-känsla av filmen. Det är helt och hållet Wes Andersons film. Jag har inga problem med det. Det är så här filmatiseringar av böcker ska göras. Jag är mållös och ler fortfarande.