måndag 1 mars 2010

New York


Det finns ingen stad som är så väletablerad i populärkulturen som New York. Trots att du aldrig har varit där har du en tydlig bild av hur staden ska vara. New York är Taxi Driver, Woody Allen, Brooklyn-hipsters, droger och snabbmat. Du vet hur staden luktar, hur solen går upp över Manhattan och hur trångt det är i tunnelbanan. Att åka dit handlar därför mest om att testa sin fantasi. Hur fantasin står sig mot verkligheten. Och det visar sig att åtminstone min fantasi är rätt bra. Vart jag än går i New York känns det som att jag har varit där tidigare. Flashbackkänslan är stark. Men allt är inte riktigt som man tror att det ska vara. New York är en stad i ständig förändring. Vid korsningen mellan den tredje avenyn och den 53e gatan står inte längre unga punks och säljer sig och inte ens i South Bronx ser jag några crackheads, men samtidigt är staden inte så ”gentrified” som vissa påstår. Jag har aldrig besökt en mer segregerad stad. New York fascinerar. Och jag har äntligen varit där. Åtta dagar, fem boroughs, oräkneliga museebesök och ännu fler märkliga möten med locals senare är jag tillbaka i Kanada. Det har varit en spännande och rolig resa. I sann Midnight Cowboy-anda satte jag mig själv på bussen och begav mig till den stora staden. För att uppleva något stort och annorlunda. Det är omöjligt att redogöra för allt som jag har gjort den senaste veckan, men här försöker jag sammanfatta de finaste stunderna.

New York figurerar i många av mina favoritfilmer, favoritböcker, favoritalbum och favoritserier. Jag kan föreställa mig hur Spider-man svingar sig fram mellan de höga husen, och när jag går runt i det forna Hell’s Kitchen tycker jag mig se Daredevil smyga omkring uppe på hustaken. iPoden spelade nästan uteslutande New York-relaterad musik och jag kunde ofta se klassiska filmscener spelas upp i mitt huvud. Jag hittade något som fick mitt hjärta att slå lite fortare i nästan varje kvarter. Ibland känns det hårt att resa själv, men det innebär också att jag får se och göra saker som jag aldrig hade fått göra tillsammans med någon annan. Många av de grejer som jag har uppskattat mest under den här resan hade inte gått att uppleva tillsammans med något ressällskap. När jag anlände till New York var det lördag och klockan var fem på morgonen. Times Square var nästan helt öde, och staden som aldrig sover verkade tröttare än Norrköping. Jag begav mig ut till Brooklyn där jag skulle bo i en killes loftlägenhet. Det var Brooklyn som jag var mest sugen på innan jag åkte till NYC, och jag blev inte besviken på den stora stadsdelen. Som Markus Krunegård sjunger är Brooklyn lika stort som Stockholm, med mer än dubbelt så många människor. Det är en segregerad stadsdel med olika, väl avskilda, kvarter för alla tänkbara etniciteter. Jag bodde i ett utpräglat mexikanskt område, men hann också med att besöka ryska, polska och judiska områden. Området Williamsburg där maffiaklassikern Once Upon a Time in America utspelar sig har under de senaste åren utvecklats till något slags hipstermecka och känns mest som Götgatan i Stockholm, men annars känns stora delar av Brooklyn väldigt hårda och smått ogästvänliga (vilket ju är en känsla som man leter efter). Killen som jag bodde hos var mycket annorlunda, och han hade flera sköna rumskompisar som jag tillbringade kvällarna och nätterna med. Jag har umgåtts med bögar, nudister, serietecknare, stoners, fotografer, svenska överklasskokainister och mer eller mindre udda figurer på genomresa. När jag är ute och reser själv tenderar jag att vara öppen och pratsam. Jag vet att min resa har ett nära stundande slut, och att jag tydligt kan se slutet innebär att jag vågar släppa in människor som jag hade aktat mig för på hemmaplan. Det handlar om att samla människor och erfarenheter. Jag ville uppleva Brooklyn, och min öppna attityd gjorde att jag fick en bra inblick i hur det är att vara ung och bo i en av världens mest intressanta stadsdelar. Den dryga vecka som jag bodde där var en lagom lång period för att få uppleva det som jag ville se. Jag vet inte om jag hade orkat mer och när jag satte mig på bussen tillbaka till Kanada kändes det inte bara sorgset.

Vädret var inte helt lysande under min vecka i NYC. När det inte regnade eller snöade försökte jag se så mycket som möjligt av staden. Jag tog mig ut i alla fem boroughs och förstörde mina fötter totalt genom att vandra långa sträckor varje dag. Manhattan är den stadsdel som de flesta tänker på när de pratar om New York. Det är där alla skyskrapor finns och där man hittar de stora museerna och de klassiska stadsdelarna. Manhattan verkar alltid förändras och utvecklas. Det är inte helt lätt att föreställa sig att Bob Dylan huserade i Greenwich Village som ung, och inte ens Harlem känns särskilt farligt eller fattigt. Manhattan är dock fascinerande och vackert och det är oundvikligt att inte spendera större delen av sina dagar där. När vädret inte tillät mig att vara utomhus besökte jag ett stort antal museer. Den absoluta höjdpunkten var Tim Burton-utställningen på Museum of Modern Art. Om man gillar hans filmer är utställningen en intressant och ovärderlig inblick i hur filmerna byggs upp från ryckiga skisser och skakiga anteckningar. Ett annat trevligt musuem är det lilla Museum of Comic and Cartoon Art som är anonymt beläget på den fjärde våningen i en grå kontorsbyggnad. Annars är klassiker som Metropolitan och Museum of Natural Museum väl värda att besöka. Båda två är överväldigande stora och man känner sig lite maktlös inför alla underverk som har samlats där. Efter att ha besökt de två gigantiska museerna kände jag mig väldigt liten, men också att världen och livet är fantastiskt. Det finns så många häftiga ställen att besöka. Och den insikten efterföljs ofta av en stark känsla av melankoli. För det är omöjligt att se och uppleva allting. Man måste välja. Och då undrar man om man verkligen valde rätt. Lyckligtvis finns det ingen plats som är mer rätt än New York.

Jag har spanat graffiti i Queen’s, ätit världens mest ohälsosamma mat, flanerat på Coney Island boardwalk, hängt på arbetarklasspubbar där ölen kostar två dollar och mött många fantastiska människor. Jag kommer alltid att minnas New York, och en del av mig kommer alltid att vilja återvända. Men jag vet inte hur länge det kommer dröja. ”Nothing's equivalent, to the New York state of mind.”



Jag vill passa på att slå ett slag för den fantastiska bloggen Ett annat New York där några New York-svenskar skriver om affärer, restauranger och barer som är värda att besöka. Jag besökte omkring 20 av de platser som de har skrivit om (ibland medvetet, men ofta insåg jag att de hade skrivit om ställena i efterhand) och det verkar onekligen som att de har väldigt bra koll. Ett annat New York är helt klart jämförbar med vilken guidebok som helst.Trots New Yorks storlek har jag aldrig varit i en lika lättnavigerad stad, och det är aldrig särskilt svårt att hitta de ställen som man letar efter.

2 kommentarer:

Daniel sa...

Underbar beskrivning av New York! Tack for omnamnelsen av Ett annat!

elzplz sa...

wow, vilket fantastiskt inlägg om en av mina två favoritstäder (tokyo = #1).
du har fått mig att vilja åka tillbaks; det var trots allt 5 år sedan jag var där senast.

tim burton-utställningen hade jag velat se.

man tackar för tipset om "ett annat new york", vilken suverän blogg. den skulle man vetat om innan man reste dit.