Terriers

Jag tittar aldrig på TV nuförtiden. Det har gått dryga tre månader sedan jag flyttade tillbaka till Uppsala men jag har ännu inte ställt in kanalerna på TVn. När jag började leva själv för fyra år sedan slutade jag samtidigt att se på TV. Åtminstone i vanlig bemärkelse. Istället började jag ladda ned allt som jag ville se. Jag hade aldrig följt lika många TV-serier tidigare och istället för att ligga i soffan att slözappa mellan de olika kanalerna blev varje program som skulle ses ett aktivt val. Jag bestämde exakt vad jag ville se och exakt när jag ville se det. De vanliga TV-kanalerna blev överflödiga. Jag kunde se alla TV-serier som folk snackade om och det var lätt att bli engagerad. Samtidigt var det nästan uteslutande amerikanska serier som sågs och efter några år har det börjat kännas lite tröttsamt. Det är mer eller mindre samma sak som visas, år efter år. Men nu är det omöjligt att gå tillbaka till de vanliga TV-sändningarna. Den här hösten har det inte funnits särskilt många sevärda amerikanska serier att följa. Sons of Anarchy, den serie som jag längtade efter mest, hade en riktigt dålig säsong som först tog sig under de två sista avsnitten. Dexter håller fortfarande och erbjuder skön spänning för stunden, med visst psykologiskt djup. Men de som har räddat TV-hösten är framförallt privatdetektiverna. Först i underbara Bored to Death som hade en andra säsong som var vida överlägsen den första. Därefter i Terriers, en riktigt bra serie som handlar om två coola privatdetektiver i San Diego. Det är en serie som lyckas vara spännande, rolig, angelägen, mysig och cool på samma gång. Flera gånger kommer jag att tänka på min favoritfilm The Big Lebowski. Terriers är som en mindre pårökt och mycket allvarligare TV-version av den filmen.

San Diego verkar vara en häftig stad, ruffigare och coolare än de flesta andra städer i Kalifornien. Staden ligger precis på gränsen till Mexiko och man kan ta sig till Tijuana, en av Mexikos mest problemfyllda städer, med stadsbussarna. Dessutom verkar San Diego ha en speciell strandcommunity och vill man träffa utflippade surfare och flummiga människor är det där man ska vara. Att Terriers utspelar sig i San Diego bidrar till att serien är tuffare, mer avslappnad och coolare än allt annat som har visats på TV den här hösten. Huvudpersonerna är två tillbakalutade privatdetektiver. En av dem har varit polis tidigare men förlorade jobb, äktenskap och allt annat till följd av sin alkoholism. Nu är han nykter och tar sig an alla tänkbara fall. Till sin hjälp har han en tidigare inbrottstjuv som han har tagit under sina vingar. De är ett riktigt skönt par, skäggiga och klädda i flanellskjortor och slitna munkjackor, och dialogen dem emellan är suverän. I de första avsnitten löser de flera olika fall, men snart har serien börjat kretsa kring ett större fall som blir allt mer allvarligt för varje avsnitt. Terriers är väldigt spännande. Det är en ganska våldsam serie och alla fall som detektivduon tar sig an känns angelägna och tänkvärda. Samtidigt är den väldigt mysig och trevlig. Karaktärerna är enormt älskvärda och man börjar omedelbart känna för dem. Terriers är en av årets största TV-överraskningar och jag hoppas verkligen att serien kommer få en fortsättning, även om säsongsavslutningen slutade på ett ovanligt tillfredsställande sätt. Om du vill drömma dig bort från snön och kylan är Terriers ett säkert kort.