måndag 29 november 2010

Air Doll

När jag har sett en japansk film eller läst en japansk bok tänker jag ofta att japanska regissörer och författare har mycket mer att säga om vardagen än sina västerländska kollegor. Även om vardagen i japanska filmer och böcker ofta är absurd, surrealistisk och smått vansinnig känns det som att mer blir sagt. Jag tror att det kan bero på att den japanska kulturen är annorlunda i grunden. Det verkar inte som att de tycker att det är farligt att skildra vardagstristess och melankoli. När amerikanska filmskapare och författare ska göra samma sak slutar det ofta med att de slänger in en massa drogreferenser och malplacerade romanser och resultatet blir ganska platt. Japanerna vågar ofta ta tristessen på allvar. Och då blir det nästan per automatik otroligt bra. Ikväll har jag sett den japanska filmen Air Doll som får mina argument att väga ännu tyngre. Det är en bisarr nutidssaga som har förvånansvärt mycket att säga om ensamhet, vardagen och liven vi lever. Storyn är lika enkel som absurd: en sexdocka hittar ett hjärta och vaknar till liv. På dagarna vandrar hon runt på stan och hittar snart ett jobb i en liten videobutik. Hon lär känna flera människor som är lika tomma och vilsna som henne. Men till skillnad från dem har hon nyss börjat leva och har ännu inte hunnit gå sönder. En smart användare på Filmtipset beskriver filmen som en blandning mellan Lars and the Real Girl och Pinocchio, och det är en väldigt träffande beskrivning. Air Doll är stundtals riktigt mörk och lite jobbig att titta på. Man blir varken glad eller hoppfull av att se filmen. Samtidigt känns den mångbottnad och väldigt sann. Filmiskt är den nästintill fulländad med vacker scenografi, passande soundtrack och bra skådespelare. Doona Bae är fantastisk i huvudrollen som sexdockan som sakta lär sig mer och mer om världen som hon vaknat upp i. Hon lyckas nollställa sina uttryck på ett fantastiskt sätt och ser faktiskt ut som en riktig docka i vissa scener. Air Doll rör sig långsamt och eftertänksamt framåt mot det oundvikliga slutet. Det är en tänkvärd, insiktsfull och mycket vacker film om hur sorgliga och fantastiska våra liv kan vara. Se den.

4 kommentarer:

elzplz sa...

Redan sett. Älskade den. Så fantastiskt japansk och udda. Kul att även du uppskattade den!

Henrik Valentin sa...

Kul att du också gillar den. Har du några andra tips på nyare japanska filmer? Det verkar som att filmatiseringar av både Norwegian Wood och Solanin har haft premiär i Japan så förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan vi får se dem :)

Jag letar också efter ny anime. Jag började nyligen se serien Monster eftersom jag älskar Naoki Urasawa och inte kunnat hitta mangan. Hittills är den mycket bra och lovande. Men jag skulle gärna se något nytt. För 4-5 år sedan var jag väldigt uppdaterad när det gällde nya animeserier, men nu har jag ingen koll alls. Det känns som att det måste ha kommit flera annorlunda och fantastiska animeserier de senaste åren. Problemet är bara att hitta dem.

elzplz sa...

Hm... Några andra tips. De är ju inte så nya precis men om du inte sett någon av följande bör du göra det!

Avsked (Okuribito)
Barnen som inte fanns (Dare mo shiranai)
Efter Livet (Wandafuru raifu)
Laundry
Suicide Club (Jisatsu Sakuru)
Still Walking (Aruitemo aruitemo)

Henrik Valentin sa...

Tack! Det är flera av de där filmerna som jag har missat. Avsked är en av mina starkaste filmupplevelser de senaste åren och jag ser fram emot fler japanska filmer :)