onsdag 30 mars 2011

1Q84 – Haruki Murakami

Jag ska inte dra ut på det. Du ska inte behöva läsa recensionen med någon slags längtan efter en fantastisk bok. Det är lika bra att jag säger som det är och grusar förväntningarna med en gång. Haruki Murakamis nya bok 1Q84, som ges ut i tre volymer varav de två första nyss har kommit på svenska, är riktigt dålig. Så var det sagt. Den är usel, värdelös, illa skriven och totalt ointressant. Mitt livs kanske största litterära besvikelse. För det finns få böcker som jag har längtat efter lika mycket som 1Q84. Jag har hungrigt läst allt som finns översatt av Murakami på svenska och engelska och jag har ivrigt väntat på en översättning av 1Q84 i snart två år. Jag läste den svenska översättningen av Fågeln som vrider upp världen när jag var 20 år och det var en av mina största läsupplevelser. Sedan dess har jag varit ett hängivet Murakamifan. Jag kastade mig över 1Q84 så snabbt jag kunde och efter bara några sidor gick det upp för mig att den kanske inte var vad jag hade hoppats på. Jag försökte förbise det där tidiga tvivlet och fortsatta läsa. Men snart blev det uppenbart att Murakami har gått helt vilse med 1Q84. Flera gånger måste jag stanna upp för att fråga mig vad det är för skräp som jag sitter och läser. 1Q84 är en Dan Brown-version av Fågeln som vrider upp världen som snarare ligger närmare Neil Gaimans taffliga vuxenfantasy än Paul Austers diffusa mindfucks. Karaktärerna är återanvända Murakamistereotyper, men mer ointressanta och anonyma än någonsin tidigare. De smaklösa sexskildringar är fler och mer centrala än i någon annan Murakamibok och ofta känns det som att man läser ofräscha sexnoveller av en gubbsjuk författare som har tappat bort sig själv och sin stil. Språkligt är det också helt åt helvete, och för varje sida känns 1Q84 alltmer som en riktigt elak parodi på Murakamis författarskap.

Om vi bortser från de jordnära Norwegian Wood och South of the Border, West of the Sun har Haruki Murakami alltid skrivit olika versioner av samma roman. I 30 år har han skrivit samma roman om och om igen. Grundidén om dröm kontra verklighet har alltid varit central. Med Fågeln som vrider upp världen, som gavs ut på japanska 1995, hade han förfinat formen och språket till perfektion. Har du läst den är det egentligen onödigt att läsa någon av hans andra böcker. De är egentligen överflödiga och både vi och Murakami vet att han aldrig kommer göra något lika bra och fulländat igen. Men det är lätt att förälska sig i hans böcker och snart har man läst allt som finns översatt. 1Q84 är i grunden samma bok som alla de andra Murakamiromanerna. Förstås. Men det märks nästan omedelbart att något inte har gått helt rätt den här gången.

1Q84 utspelar sig år 1984, och har två huvudpersoner, en kvinna och en man, och två verkligheter. De två huvudpersonernas öden är sammanflätade och ett starkt band emellan dem får dem att långsamt röra sig mot varandra. Den kvinnliga huvudpersonen är en stark och självständig kvinna som extraknäcker som massagemördare (ja, faktiskt) av elaka män som behandlat kvinnor illa. En dag inser hon att hon har hamnat i ett stickspår till den vanliga verkligheten. Den manliga huvudpersonen är en mattelärare som skriver skönlitteratur om nätterna. Han går med på att förbättra ett mystiskt manus skrivet av en märklig 17-årig flicka. Och snart har konstiga saker börjat hända. De två huvudpersonerna turas om med varannat kapitel. Storyn rör sig långsamt framåt och de 850 sidor som de två första volymerna upptar känns obefogade. 1Q84 är seg och ointressant. Karaktärerna är i princip de gamla vanliga Murakamifigurerna. Vi har läst om dem tidigare. Fast då var de skildrade med mer glöd och passion. De här karaktärerna tenderar snarare att vara väl genomskinliga och tråkiga. De är ointressanta och svåra att sympatisera med. Framförallt lider 1Q84 av avsaknaden av en stark story. Det händer inte mycket, men eftersom det är Murakami som har skrivit är det ändå lite av en pageturner, och de underliggande budskap som han förstås har trängt in är inget som vi inte har hört förut. Det hela blir väldigt platt. Jag tror Murakami är medveten om bokens svagheter. Eller så börjar han bara bli gammal. Hursomhelst känns det som att han försöker dölja bokens svaga punkter med mer sex än någonsin tidigare. Alla som har läst någon av Murakamis böcker vet att han är lite av en snuskgubbe. Han är mästare på omotiverade sexskildringar och 1Q84 tar hem priset när det gäller snusk och obsceniteter. Här har Murakami gjort sexet till något centralt. De båda huvudpersonernas sexliv beskrivs i detalj, ofta på ganska uppseendeväckande sätt. I ett parti nämns sex med småflickor, och det blir svårt att dra gränsen mellan porr och ”kvalitetslitteratur”. Jag kan ana samma gubbsjuka tendenser hos Murakami som i mycket annan japansk populärkultur, men i 1Q84 är gubbsjukan mer febrig och intensiv än vanligt. Som jag ser det tillför inte sexskildringarna storyn något och jag funderar mest på Murakamis psyke när jag läser 1Q84. Kommer han på de här sakerna när han är ute och springer?

I Sverige har vi blivit bortskämda med några lysande Murakamiöversättningar av Yukiko och Eiko Duke. De översatte Norwegian Wood, Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen och fick verkligen till det språkliga helt perfekt. I deras översättning blev Murakami poetisk, vacker och rytmisk. 1Q84 har istället översatts av Vibeke Emond, som också översatte Sputnikälskning, och tyvärr skiljer det ljusår mellan hennes och modern och dottern Dukes översättningar. Man kan inte lägga all skuld på Emond, då det känns som att Murakami skriver sämre än någonsin i 1Q84. Boken är full av upprepningar, usla formuleringar och konstiga ordval. Jag antar att det inte finns särskilt många översättare av japanska i Sverige men Emond är inte rätt kvinna för jobbet. Det känns som att hennes litterära kvaliteter är begränsade och ibland tvivlar jag inte på att Google Translate hade gjort ett bättre jobb med vissa stycken. Jag var väldigt entusiastisk över att den svenska översättningen av 1Q84 skulle komma ett helt halvår innan den engelska översättningen, men med resultatet i handen känns det som att översättningen har stressats fram. Murakamis raka sätt att skriva har annars varit en av hans största styrkor men 1Q84 känns som ett språkligt haveri.

När jag lägger ifrån mig den andra volymen av 1Q84 är jag otroligt besviken men också lättad. Lättad över att slippa ifrån eländet. Jag ställer mig kritisk till Murakamis fortsatta författarkarriär och överväger att inte läsa den tredje och avslutande volymen av 1Q84. Jag ställer mig också tveksam till ett eventuellt framtida Nobelpris till gubben. Han kan gott få fortsätta springa sina maratonlopp och fantisera om märkligt sex, så länge jag slipper läsa böcker om det.



DN, SvD

18 kommentarer:

elzplz sa...

Oj. Gud. Den måste vara HEMSK. Men tack för denna recension, då ska jag låta bli att köpa den! Kanske läsa om The Wind-Up Bird Chronicle istället. Det är den ju värd :)

Henrik Valentin sa...

Om den är HEMSK beror ju främst på vad man jämför med. Mycket av min besvikelse har ju förstås att göra med att jag betraktat mig som ett hardcorefan och verkligen älskat de flesta av hans andra böcker och så kommer den här och känns...menlös och tråkig. Jag tror man kan uppleva den annorlunda om det är den första Murakamiroman man läser. Dock är den upprörande dålig i förhållande till den hype som har byggts upp kring boken och jag skulle egentligen inte rekommendera någon att läsa den.

Johanna sa...

Jag tröttnade nog egentligen på Murakami redan med norwegian wood som var den tredje jag läste efter fågeln och kafka, och jag kan känna att jag kanske borde haft sinnesnärvaro nog att låta bli att ge mig på de övriga verken för att undvika att paja min relation till författarskapet i fråga. Hade ju dock hoppats på att det här så kallade mästerverket skulle vara annorlunda, på ett bra sätt, inte ett unket.

fabriken sa...

oj, vilken sågning. jag tror att murakamis fans finns uppdelade i två olika läger; ett som gillar fågeln som vrider upp världen och kafka på stranden, och ett som gillar de andra (snackar nu om de svenska översättningarna), och efter att ha läst de första 150 sidorna i del ett av 1Q84 tycker jag att det känns som att den tillhör läger två.

Mårten sa...

Uppfriskande med en sågning. Bokbloggare brukar vara mesiga med det.

Anonym sa...

Jag blev också ganska besviken på 1Q84 (mest på upprepningarna och den slarviga översättningen), men att jämföra med Dan Brown kanske är lite väl hårt...

Anonym sa...

Hej
Hamnade på din sida av en slump som så ofta på nätet. Ville bara tillägga att Vibeke Emond också har översatt Yukio Mishimas essä Blod och Stål till svenska och den översättningen är en katastrof.

T

Anonym sa...

Hur kan du kritisera språket när du läser en översättning? Läs den på japanska din nolla! (Om man inte kan läsa japanska är man inte ens värdig att läsa Murakami)

fabriken sa...

Gud vilken fjantig kommentar av Anonym, där nere. Om man skulle tänka sådär skulle man missa allt.

Anonym sa...

Jo, man kan faktiskt kritisera den här översättningen utan att kunna ett ord japanska. Eftersom det är det svenska språket som inte fungerar. Ordval och uttryck som ingen människa hört talas om sedan 70-talet. (Jersey-overall, någon?) Dessutom dåligt flyt i språket och inkonsekvent språknivå. Det som förvånar mig (eftersom jag personligen tycker den usla översättningen är lika uppenbar här som just i fallet Mishima) är att både Heidi von Born (som verkar kunna japansk litteratur) och Norstedts verkar tycka att Emond är en bra översättare.

I övrigt håller jag med om att det luktar lite dödsångest och gubbsjuka men klamrar mig fast vid förhoppningen att detta är medvetet och kommer att få sin förklaring när fortsättningen dyker upp. På engelska.

Det som egentligen stör mig allra mest är att det här är en översättning som kan sabba hela vår syn på Murakamis författarskap. Verket kommer antagligen aldrig någonsin översättas till svenska på ett vettigt sätt. Och det känns verkligen sorgligt.

fabriken sa...

Fast böckerna utspelar ju sig på åttiotalet, tror du inte att han medvetet har valt att använda sig av jersey-overall? Om översättningen är så kass borde ju Vibeke faktiskt få höra det.

Anonym sa...

Nä, vad jag har förstått (av vänner som läser japanska) är ordvalen inte lika konstiga i orginaltext. Och min mamma, som är född på sent 40-tal, skrattade lika mycket som jag...

Świat Alex'a sa...

Hey
Dessutom, jag kom över den här bloggen av en slump. Jag ska bara säga att jag är nyfiken om dessa böcker finns tillgängliga på polska. Jag hälsar och gratulerar cool blogg.

Tim sa...

Något sent kanske, men även jag har bestört märkt av den otroligt usla översättningen.
Och något jag verkligen stör mig på är hennes sätt att skriva "Tokyo" på ett japanskt skrivsätt, med typ japansk stavning. nu kan jag inte göra streck över bokstäverna, så jag använder ^ istället:
"Tôkyô" Skulle det skrivas på Romaji, eller om man skriver ut det: "Toukyou". Vibeke har valt att stava det "Tôkyû", vilket då blir "Toukyuu" Som i sin tur faktiskt betyder "magnitud".
Jag tvivlar på att staden ska heta Magnitud.

sara sa...

Hej! Jag fick del ett och två av 1Q84 på svenska för över ett år sedan, men du jag inte kunde komma över det språkliga (!) vilket jag tyckte var HEMSKT, lade jag helt undan boken och glömde nästan bort den. Eller snarare förtryckte jag den, eftersom jag tyckte den var så dålig, och Murakami är en av mina favorit författare. Det gjorde fysiskt ont att läsa och jag var arg och besviken.
Jag har nu börjat läsa om den på Engelska, vilket är betydligt bättre. Vissa delar kan jag tycka är rätt så intressanta, och sexdelen tycker jag inte är så farlig. Men mitt problem är att det tar en hel bok för att jag ska bli intresserad. Dessutom tycker jag att Murakami verkar ha svårt att greppa kvinnliga karaktärer, för Aomame känns helt oäkta. Och allt det som kretsar kring våld mot kvinnor känns helt enkel endast missplacerat. Det är som om han har försökt skriva en roman för allmänheten, fast med sin egen prägel, och i slutändan har allt gåt fel.
Ska ändå läsa klart alla delarna, vet vet om slutet är fantastiskt.

Magnus B sa...

Jag håller helt med om översättningen. Den är stolpig och onaturlig. Personerna pratat formellt skriftspråk genom hela boken (ok, jag har bara läst halva än). Vem 17 skulle säga "Ja, den är verkligen tyst (om taxin hon sitter i). Och dessutom verkar stereoanläggningen vara av mycket hög kvalitet."?? Längtar så efter Dukarnas eleganta översättningar. Stör mig så mycket på språket att jag inte kan avgöra om Murakamis sätt att skriva verkligen har blivit sämre. Men efter 267 sidor har det verkligen inte hänt så mycket, uppdelningen i två historier gör det seeegt och jag har svårt att engagera mig i huvudpersonerna. Del 2 ska jaghelt klart läsa på engelska.

Henrik Valentin sa...

Jag hade inte tänkt läsa klart 1Q84 men hittade den tredje delen på engelska på biblioteket i somras och läste igenom den. Tyckte faktiskt den var mycket bättre än de första två delarna. Om det beror på att jag var beredd på vad jag hade att vänta mig eller om språket gjorde så stor skillnad är svårt att säga, men tror båda faktorerna bidrog stort.

Murakami är ju tydligen på väg med en ny bok nu och även efter 1Q84 känner jag mig ganska förväntansfull :)

Ricard sa...

Läste 1Q84 på engelska första gången, och när den var färdigläst så snabbkikade jag lite på den svenska översättningen för att se hur vissa grejer blivit översatt. Jag behövde inte mer än skumma på en halv sida för att avgöra att översättningen var horribel, jämfört med den engelska översättningen. Jag fick god lust att köpa den svenska översättningen, bara så att jag kan rödmarkera alla "fel" som fanns i texten. Usch, illa!