The Vaccines

Jag lyssnar ständigt på ny musik. Jag håller mig uppdaterad, läser recensioner och letar alltid efter nya skivor. Den senaste månaden har det kommit flera bra skivor, men inga som gjort mig så upphetsade att jag känt mig tvungen att blogga om dem. Jag har lyssnat på PJ Harveys senaste (väldigt intressant och med flera riktigt bra melodier och refränger), Charles Bradley (en gammal gubbe med sjukt mycket talang och en stor beundran för James Brown som först nu fått sin chans att visa vad han går för) och Kurt Vile (en långhårig kille med en stark ny skiva som låter av fina gitarrer och Neil Young). Men som sagt, ingen av de där skivorna har manat mig till en blogghyllning. De är bra, men ganska snart bortglömda. För någonstans finns det alltid i bakhuvudet att den bästa musiken redan har spelats in. De senaste två veckorna har det återigen varit The Clash, Rolling Stones och Marvin Gaye som har dominerat mitt musiklyssnande. När jag vill ha något fräschare bränner jag av lite Kanye West. Det känns överlag som att musikbranschen har svårt att återhämta sig efter vad den killen ställde till med på sin senaste skiva. En lösning verkar vara att återgå till gammal rock - musik som bygger på känsla, gitarrer och ungdomlig naivitet. Årets hittills bästa skiva är utan tvekan Smith Westerns starka andra album som ekar av 50 år av rock. Nu har det dykt upp ett annat ungt band som gör ungefär samma grejer som Smith Westerns, fast med en annan utgångspunkt, och de lyckas träffa precis på rätt ställe. The Vaccines ligger helt rätt i tiden med sin avskalade rock som lika mycket påminner om gamla favoritband som de faktiskt gör något nytt. Enkel, Ramonesmelodiös rock med idiotsmarta texter kommer aldrig gå ur tiden.

The Vaccines bildades i juni förra året. Det bildades snabbt en hype kring bandet och nu när debutalbumet What Did You Expect From The Vaccines? precis har släppts välkomnas bandet med lovord och hyllningar. Det snackas om ”the next big thing” och det gäller att lyssna in sig nu, innan bandet har blivit allmängods och förlorar sin attraktionskraft. För The Vaccines har förmågan att bli riktigt stora. Det var ett tag sedan vi fick se ett ungt och röjigt brittiskt rockband. Live ska de vara sjukt bra, och en liveskiva som finns på Spotify bevisar att de låter riktigt jävla bra på scen. Kompromisslös rock är precis vad den alternativa mainstreampubliken borde sukta efter våren 2011 och The Vaccines har ett stort och brett tilltal. De är helt enkelt omöjliga att ogilla. Det låter som att de brinner och de självklara Ramonesriffen låter oväntat fräscha och spännande. Soundet är lite lagom skramligt för att tilltala en publik som spyr på överproducerad pop och man skulle kunna se The Vaccines som ett manligt och lite mer tillgängligt alternativ till det grymma tjejbandet Dum Dum Girls, vars sköna EP He Gets Me High nyligen kom ut. Sångaren Justin Young har en ovanligt vuxen och intressant röst som skänker låtarna en extra dimension. The Vaccines gör musik som helt och hållet bygger på magkänsla och beprövade rockknep. Det fungerar mycket bra. Låttexterna säger allt och ingenting. Låten Wetsuit kan ha årets mest idiotiska text och Post Break-Up Sex ligger inte långt därefter. Keith Richards hade varit stolt. Men samtidigt svänger det och The Vaccines känns väldigt äkta och angelägna. Det enda rätta vore egentligen om bandet splittrades lika snabbt som de bildades. Ett band som The Vaccines kan bara bli sämre. What Did You Expect From The Vaccines? kommer nog leva kvar som en bra rockskiva och när folk om några år försöker minnas hur våren 2011 lät är det The Vaccines som de kommer tänka på.