
A Better Life handlar om två papperslösa mexikaner, en pappa och en son, som lever i Los Angeles. Pappan sliter hårt som trädgårdsarbetare åt rika amerikaner och gör allt för att hans son ska ha det bra och få ett bättre liv än vad han själv har haft. Sonen ser istället bara hur pappan utnyttjas och lever ett hårt liv. Istället för att stötta pappan dras han till gängkulturen. När pappan får möjlighet att köpa en pickup ser han en möjlighet att bli sin egen arbetsgivare och börjar lyckligt fantisera om en ljusare framtid. A Better Life är dock ingen lycklig film och istället tar filmen en vändning som känns inspirerad av klassikern Cykeltjuven. Eftersom det här är ”på riktigt” känns det ofta mer spännande än de mest extrema thrillers, samtidigt som det också är rörande och gripande.
A Better Life är en film med många förtjänster. Den centrala storyn om konflikten mellan en pappa, vars hela liv kretsar kring sin son, och en son, som verkligen inte vill bli som sin pappa, är lika klassisk som intressant. Det är en konflikt som gör sig väldigt bra på film, ett lysande exempel är I faderns namn, och här gestaltas den väldigt bra. Skådespelarna är riktigt bra även om de kanske inte är riktigt lika slitna och härdade till utseendet som deras verkliga motsvarigheter skulle vara. A Better Life ger också en viktig, och smärtsam, inblick i de illegala immigranternas vardag där det aldrig finns någon trygghet. Vem som helst kan lura dem, de går aldrig säkra och skulle de bli sjuka kan de förlora allt. Det är en intressant kontrast till det rika och välmående Kalifornien som vi är vana vid från filmer och TV-serier, där den största politiska frågan är om cannabis ska legaliseras eller inte, och inte vad man ska göra med alla de mexikaner som utnyttjas under den amerikanska flaggan. Sorgligt nog är det här en problematik som finns i Sverige också och ofta under filmen går tankarna till Kristian Lundbergs suveräna bok Yarden, där han beskriver hur illegala flyktingar utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. A Better Life ger också en inblick i den mexikanska gängkulturen som frodas i Los Angeles och det är tragiskt att se hur unga killar dras till gängen. Ännu mer tragiskt blir det när man inser att de ofta inte har något annat val, att gängen är den enda rimliga framtidsutsikten när man saknar pengar och möjligheter. Skildringen av de mexikanska gängen påminner ofta om den i Jane Eyre-regissören Cary Fukunagas lysande Sin Nombre. A Better Life är en på flera sätt viktig och upprörande film som gör mig både arg och ledsen. Men det är också en varm och kärleksfull film om en pappa och en son. Det är få filmer som klarar av att balansera spänning och samhällskritik med rörande familjedrama och därför är A Better Life en av de bättre filmer som jag har sett på senare tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar