The Swap – Antony Moore

Om det är något som vi har lärt oss av populärkulturen de senaste tio åren så är det att nördar inte är töntiga. Eller snarare, man kan ha nördiga intressen och ändå vara cool. I vissa extrema fall verkar det som att nördiga intressen faktiskt kan tillföra ett visst mått coolhet nuförtiden (inom rimliga gränser förstås). Inom film, musik och litteratur är det ofta nördar som har dominerat under 2000-talet. Två Pulitzerprisvinnare, Junot Díaz och Michael Chabon, har skrivit fantastiska romaner där serietidningar, av allmänheten betraktat som det nördigaste som finns, har en central roll. Jag älskar när nördar lyckas åstadkomma lysande finkultur med utgångspunkt i den töntiga och förbisedda fulkultur som de älskar så innerligt. En annan kille med nördiga intressen som har lyckats skriva en bra roman är Antony Moore. I hans debutroman The Swap från 2008 äger huvudpersonen en serietidningsaffär och drömmer om det första numret av Stålmannen.

När han var i tolvårsåldern på 80-talet ägde faktiskte Harvey Briscow det allra första numret av serietidningen Superman. Han hade hittat den på någon slags loppmarknad och eftersom han varken förstod tidningens värde eller uppskattade dess tråkiga innehåll (Superman är, som alla vet, den tråkigaste av de tråkiga superhjältarna) bytte han tidningen, i en stund av medkänsla, mot något betydligt mindre värdefullt med skolans största mobboffer. När han dryga 20 år senare äger en serietidningsaffär – serier är hans största och enda passion här i livet – kan han inte släppa tankarna på vad som kunde ha varit om han inte hade bytt bort tidningen, som nu är värd otroligt mycket pengar. Han är allmänt sur, bitter och småfet. Men när han blir inbjuden till en återföreningsfest med sin gamla högstadieklass tänds en gnista hos Harvey. Tänk om mobboffret som fick tidningen fortfarande har kvar den? Tänk om han, på något sätt, skulle kunna få tillbaka den?

Det visar sig snart att tidningen mycket riktigt finns kvar i mobboffrets ägo, men det blir inte lika lätt som Harvey hade trott att återerövra den. Snart är han indragen i en väldigt jobbig situation och hans liv börjar likna en halvt galen thriller. The Swap har trots sin utgångspunkt i nördig kultur inte särskilt mycket med serier eller nördar att göra. Istället handlar det mycket om att växa upp och lämna barndomen bakom sig, vilket ju inte alltid är så lätt. The Swap är en välskriven och rolig thriller med starka karaktärer. Vem som ligger bakom den ganska hemska gärningen som inträffar dagen efter klassåterträffen är uppenbart redan från början, det finns inte ens så många att misstänka, men det spelar knappast någon roll eftersom det inte är någon konventionell deckare vi har att göra med här. Snarare är det så att det som händer försätter vår huvudperson i nya, svåra situationer där han blir tvungen att tänka i nya banor och bryta gamla mönster. Antony Moore har skrivit en smart och tänkvärd bok som lockar till många skratt och hade det inte varit för det väldigt plötsliga slutet hade det kunnat bli en ny favorit i ”nörd noir”-genren.