Monster - Naoki Urasawa

En av de senaste årens mäktigaste läsupplevelser har för mig varit Naoki Urasawas manga 20th Century Boys, som jag skrev om här på Finpop för två år sedan. 20th Century Boys var en komplicerad och spännande serie med fantastiska karaktärer, otroligt snygga teckningar och imponerande berättande som sträckte sig över tusentals sidor och dryga 20 volymer. 20th Century Boys är en av de mest engagerande och gripande serier som jag har läst, och då har jag ändå tillbringat stora delar av mitt liv framför olika serietidningar. 20th Century Boys hade något väldigt speciellt och ända sedan jag blev klar med serien har jag längtat efter något liknande. Den senaste veckan har jag tillbringat med en annan serie av Naoki Urasawa, Monster, som han gjorde innan 20th Century Boys mellan åren 1994 och 2001. Det är en nästan lika omfattande serie, som består av 18 volymer på dryga 200 sidor, och nästan lika bra. Naoki Urasawa är ett geni inte bara när det gäller serier utan också berättande i allmänhet. Det finns få författare som på ett lika skickligt sätt kan lägga upp en komplicerad berättelse och suga in sina läsare så att de blir som hypnotiserade och inte kan sluta läsa.

Monster tar sin början i det sena 80-talets Düsseldorf på ett sjukhus där den unga och begåvade japanska hjärnkirurgen Kenzo Tenma slits mellan sina egna värderingar om alla patienters lika värde och en omoralisk sjukhusledning som inte alls tycker likadant. När han bryter mot sina chefers order och räddar en pojke som blivit skjuten i huvudet istället för en mer prioriterad patient sätter han igång ett komplicerat och oväntat händelseflöde. Den mystiska pojke som Tenma räddar visar sig vara ett litet monster med en ondska av mytologiska proportioner. Nio år senare, när pojken har växt upp och mördat ett stort antal människor, blir Tenma indragen igen och finner sig anklagad för flera olösta mord. Tenma blir tvungen att fly och börjar leta efter pojken som han kanske aldrig borde ha räddat.

Monster är en speciell manga eftersom den inte känns särskilt japansk. Hela handlingen är förlagd i 80- och 90-talets Tyskland och Tjeckien och serien är skonad från övernaturliga inslag. Det är en realistisk och rak berättelse med hemska barnhem, godhjärtade turkar, prostituerade, onda barnboksförfattare och fantastiska karaktärer. Det är den tredje mangan jag läser av Urasawa, förutom 20th Century Boys har jag också läst Pluto tidigare. Pluto är en mindre omfattande manga på åtta volymer som är en slags ambitiös uppdatering av Osamu Tezukas Astro Boy, en av de mest klassiska mangorna. Även om Pluto är en lysande manga den också tycker jag att Urasawa kommer till sin fulla rätt när han får berätta en längre och mer invecklad historia som i Monster och 20th Century Boys. En av de saker som är mest imponerande med de serierna är ju att de är så otroligt stora och omfattande. Jag tycker det är väldigt fascinerande att en och samma man sitter och tecknar tusentals sidor under flera år för att berätta sina egna historier. Det är ett sätt att arbeta som skiljer sig väsentligt från de flesta amerikanska och västerländska serieskapare där de flesta serier görs i team och det sällan är samma personer som tecknar och skriver manus. Även om många amerikanska serier pågår under väldigt många år brukar de oftast vara uppdelade i flera kortare avsnitt, ungefär som säsonger av TV-serier. Så är inte fallet med Urasawas mangor, här utgör hela serien en sömlös helhet. Det går inte att hoppa in i serien om man missat inledningen, allt hänger ihop på ett sätt som gör att hans serier har större litterära kvaliteter än de flesta amerikanska serier. Trots att Monster är en väldigt lång serie är kvaliteten jämn och väldigt hög. Teckningarna är alltid av högsta kvalitet, liksom berättandet. Man märker aldrig att Urasawas motivation skulle ha flackat vid någon punkt av arbetet, det känns alltid genomtänkt och genomarbetat. 

Urasawa har ett mycket speciellt sätt att göra serier. Handlingen rör sig egentligen framåt i ett ganska långsamt tempo, han hade kunnat få sin berättelse berättad på betydligt färre sidor, men då hade en dimension av serien försvunnit. För även om det inte händer jättemycket känns det som att det händer något viktigt hela tiden, spänningen avtar aldrig och man fortsätter spänt och ihärdigt att läsa vidare. Hans sätt att lägga upp en story borde studeras i detalj av alla manusförfattare av TV-serier. Urasawa presenterar nya karaktärer och nya viktiga händelser på ett mycket begåvat sätt som känns lika genialt som självklart. Hans karaktärer är genomarbetade och intressanta, och betydligt djupare än de flesta karaktärer vi vanligen får bekanta oss med i serietidningar och TV-serier. Här finns både psykoligiskt och filosofiskt djup, utan att det för den sakens skulle någonsin blir pretentiöst eller tungt. Han ger sin karaktärer utrymme att växa och ger dem lika mycket plats som storyn, och det är kanske kärnan till att allt han gör blir så lyckat. Monster finns också som animeserie på 74 avsnitt. Jag har sett ett tiotal avsnitt och antar att jag kommer avsluta serien någon dag men det känns som att Urasawas berättelser gör sig bäst i serieform. Manga ligger allmänt närmare filmens bildspråk än västerländska serier och eftersom ett flyt i läsandet är centralt i de flesta mangor jag har läst (ofta består de flesta mangor av betydligt färre antal ord per sida än amerikanska serier och serierutornas komposition gör att man vändor sidor väldigt fort) känns det ofta som man läser en film, varför filmatiseringar av bra mangor ofta känns överflödiga. För tillfället jobbar Urasawa med en manga som heter Billy Bat och den verkar otroligt lovande. Jag har läst lite av serien, men tänker vänta tills den är slutförd så att jag kan sträckläsa den. Det är inte många serieskapare vars (långa) serier tål att sträckläsas men i Urasawas fall har det aldrig varit något problem för mig. Monster finns utgiven på engelska, men liksom med 20th Century Boys har jag läst serien som inscannade och ”fanöversatta” (den språkliga kvaliteten är förvånansvärt hög hos de flesta mangor som översätts av fans, liksom med många animeserier finns det stora grupper som gör ett bra jobb med att översätta och sprida japansk popkultur), den här gången på en läsplatta. Urasawas serier är egentligen värda att köpas men då det rör sig om så många volymer skulle det bli en så stor investering att många, inklusive mig, inte skulle ha råd att läsa serierna, vilket hade varit synd. Så vill du läsa Monster och 20th Century Boys skulle jag tipsa dig att ge dig ut på internet och leta, så kan du köpa Pluto som ”bara” består av åtta volymer istället!