En bråkdel av det hela - Steve Toltz

Jag har förstått att det är populärt bland svenska ungdomar att resa till Australien för ”finna sig själva” när de har slutat gymnasiet och väntar på att ”livet” ska kicka igång. Jag förstår inte riktigt varför. Det verkar varmt, eländigt och tråkigt. Men djurlivet och surfingen är säkert bra. En bråkdel av det hela av Steve Toltz utspelar sig i Australien. Det är en mäktig och väldigt omfattande roman som gör anspråk på mycket. Steve Toltz försöker skildra det mesta och ge svar på svåra frågor. Jag hade väntat mig en ny Middlesex men En bråkdel av det hela har snarare mer gemensamt med Jonathan Safran Foers överskattade böcker än med 2000-talets bästa roman. Jag är väldigt splittrad till boken. Stundtals är den genial och lysande. Steve Toltz är rolig, smart och skriver otroligt bra. Men stora delar av boken känns som pratiga transportsträckor. Men med de huvudpersoner och händelser som boken skildrar hade kanske något annat varit omöjligt.

Jasper Dean sitter i fängelse. Han är förvirrad och vet inte riktigt hur han ska gå vidare. För att komma till rätta med sig själv och livet börjat han skriva sin historia. En bråkdel av det hela är resultatet av det han skriver i fängelset. Jasper börjar med att berätta om sin pappa och farbror som växer upp i en tråkig liten stad. De är varandras motsatser och deras liv utvecklar sig till spektakulära och fantastiska historier. Det är vansinnigt, roligt och träffsäkert. De första 150 sidorna av boken hör till det bättre som jag har läst det här året. Det är riktigt bra och underhållande, och jag önskar nästan att jag hade slutat där. Sedan fortsätter man läsa och blir alltmer otålig. Steve Toltz hittar aldrig riktigt tillbaks till den fantastiska form och historia som han påbörjade och det utvecklar sig till en utdragen berättelse som bara exploderar ett fåtal gånger. Jaspers pappa lämnar efter en rad katastrofala händelser Australien och åker till Paris där han träffar Jaspers psykotiska mamma. Efter att Jasper har fötts tar modern livet av sig och fadern och sonen återvänder till Australien. De gör båda sitt bästa för att inte passa in i samhället men kan inte heller klara av den ensamhet och isolation som det medför. Det kan inte sluta på något annat sätt än i olycka.

Det genomgående temat i En bråkdel i det hela är identitet och vad som gör oss till de vi är. Steve Toltz har mycket vettigt att säga om detta. Han resonerar mycket och ibland blir det lite tjatigt och väl pratigt, men det känns hela tiden insiktsfullt och genomtänkt. Det är också en rörande fader-och-son-historia där ingenting är normalt eller vanligt. Hela boken är full av absurda händelser, konstiga personer och levnadsöden som är för osannolika för att kännas icke-trovärdiga. Steve Toltz måste ha haft enorma ambitioner när han skrev boken. Det är hans debutroman och som sådan är den imponerande. Men det känns också som att han har försökt få väl mycket sagt. Boken hade tjänat på ett kortare och mer begränsat format. Den är hela tiden fascinerande och jag är alltid sugen på att fortsätta läsa, men samtidigt är den onekligen ganska tröttande. Ska man genrebestämma En bråkdel av det hela passar den in bland den nya magiska realismen, tillsammans med böcker som Oscar Waos korta förunderliga liv och Middlesex, men den förtjänar inte riktigt att jämföras med dessa. En bråkdel av det hela hade kunnat utspela sig varsomhelst och att det är Australien som är skådeplats märks egentligen inte. Det tycker jag är lite synd, för det känns som att Steve Toltz är en författare som mycket väl skulle kunna skriva ”den stora australiensiska romanen” med allt vad det innebär. En bråkdel av det hela är en bra roman. Varken mer eller mindre.