Summer Heights High

Sommaren är en tråkig årstid om man gillar populärkultur. Särskilt om man gillar att titta på TV är det årets sämsta tid. Det finns verkligen ingenting att se (om vi bortser från den nya säsongen av True Blood som tangerar tantsnuskgränsen väl ofta för att det ska vara kul). Lyckligtvis finns det många äldre serier som man inte har sett. Jag vet inte när jag såg en australiensisk serie senast. Det måste ha varit när jag var liten och SVT sände äventyrsserier för barn. Australiensarna var bäst i världen på att producera sådana under 90-talet. Häromdagen snubblade jag över Summer Heights High, en mockumentärserie från 2007. Tillsammans med Inbetweeners är det den roligaste TV-serie som jag har sett i år. Den är genial, fruktansvärt rolig och enormt välgjord. Sedan The Office har ingen varit i närheten av att göra en lika träffande mockumentär. Det tar inte många minuter innan jag är fångad i livet på Summer Heights High och har börjat tillbe Chris Lilley som den enda guden och dessutom börjat intressera mig för öriket Tonga.

Summer Heights High är den mest trovärdiga (och bästa) high school-serien sedan Freaks and Geeks. Komikern Chris Lilley har skapat och skrivit serien. Han är också med i nästan alla scener och framstår för varje minut som går alltmer som ett geni. Lilley gör tre väldigt olika roller och han gör dem med total inlevelse och perfekt komisk timing. Jag blir enormt imponerad. Den enda av hans roller som är i Lilleys egen ålder är den (icke uttalat, men ändå uppenbart) queera dramaläraren Mr G. Han är enormt självupptagen och lever ut sina fallna artistdrömmar genom att sätta upp bisarra föreställningar. Mr G har positiva sidor, men de överskuggas av alla elakheter och egoistiska grejer han oavbrutet sysslar med. Den mest extrema rollfiguren är Ja'mie King, en bortskämd överklasstjej från en fin privatskola som genom ett utbytesprogram tvingats genomgå en termin på den kommunala Summer Heights High. Hon ser ner på de ”fattiga” ungdomarna och beter sig otroligt svinigt. Alla har nog haft en Ja'mie King i sin klass och Chris Lilleys skildring av den vidriga tjejen är genomgående fantastisk. Mr G och Ja'mie King är extremt svåra att gilla. De har få sympatiska drag och behandlar andra människor som skit. Chris Lilley tredje rollfigur är också ett egocentriskt svin, men det är omöjligt att inte gilla honom. Jonah Takalua är ett problembarn från Tonga. Han har ett gäng med andra polynesiska ungar som terroriserar skolan. De lever för breakdance, att klottra och att leka Punk’d med de andra eleverna. Ändå finns det något älskvärt med Jonah. Det är inte bara kul att se en vuxen man spela ett barn, utan Jonahs hopplösa kamp mot smygrasistiska lärare och en oförstående vuxenvärld är riktigt rörande.

Summer Heights High är sjukt roligt. Manuset är otroligt välskrivet och Chris Lilley är fantastisk. Även de andra skådespelarna briljerar och det är sällan jag har skrattat så mycket åt en TV-serie. Serien är perfekt avvägd och även om jag hade velat se mer än åtta halvtimmeslånga avsnitt känns serien fulländad. Att göra en fortsättning hade inte gett något. Jag kommer se Summer Heights High många gånger. Det är en av få serier där det känns som att det är värt att lära sig alla repliker utantill. Synd bara att det inte finns någon som kommer förstå när jag droppar Jonah Takaluas otroliga one-liners. Innan Summer Heights High gjorde Chris Lilley en annan TV-serie, We Can Be Heroes, med ett liknande koncept. Det är också en mockumentärserie där Chris Lilley gör alla stora roller. Jag tänker se We Can Be Heroes i helgen och tvivlar inte en sekund på att den kommer vara fantastisk.

Utöver att Summer Heights High är bland det roligaste som har producerats för TV någonsin berör serien många viktiga frågor. Den belyser på ett vettigt sätt många av de problem som finns inom skolan. Jag känner igen mig själv i det mesta och kommer ihåg alla idiotiska metoder som mina gamla lärare har använt för att försöka lösa konflikter. Här paras de utstötta barnen ihop med mobbare för att förbättra atomsfären på skolan, lärare flippar ur på stökiga elever och tar parti för rasistiska mobbare. Chris Lilley har genomskådat hela skolsystemet. Det verkar inte finnas någon som helst skillnad på svenska och australiensiska skolor. Problemen är desamma och om jag vore rektor på en grundskola skulle jag göra det obligatoriskt för både lärare och elever att se Summer Heights High. Det skulle vara både lärorikt och ge upphov till många skratt.