PS. Lycka till ikväll

Jag har tappat räkningen på alla intervjuer som jag har sett och läst med Håkan Hellström den senaste månaden. Trots att han säger samma sak i varje intervju känner jag ändå för att läsa mer. Håkan lyckas alltid vara underhållande, ett proffs på att intervjuas. Han lyckas släppa in utan att släppa in alls. Det känns som att jag känner honom men egentligen känner jag honom inte alls. När jag lyssnar på Håkans låtar känns det som att jag kommer otroligt nära honom. Varje gång jag lyssnar på Bara dårar rusar in känns det som att Håkan öppnar dörren, räcker mig en öl och berättar sina innersta hemligheter. Jag vill gärna tro att jag vet allt om honom, att hans låtar är den absoluta sanningen. Men så är det förstås inte. Samtidigt som han skriver extremt personliga låtar har han lyckats stänga ute stora delar av sitt privatliv från strålkastarljuset. Det ska han ha respeket för. I sina låtar har han byggt upp en mytologi om knarkare, förlorare och romantiker – och för lyssnaren är det förstås omöjligt att skilja på myt och sanning. Och egentligen ska man väl inte nödvändigtvis behöva göra det. En bra låt är en bra låt, och det räcker egentligen så. Men Håkan känns otroligt intressant som person och det finns ett sug hos mig att få veta mer om honom. Därför är Håkans egen bok PS. Lycka till ikväll högintressant. Det är en märklig blandning av personligt fotoalbum och självbiografi. För första gången skriver Håkan om sig själv och några korta stunder känns det faktiskt som att man kommer riktigt nära honom.

PS. Lycka till ikväll består mestadels av fotografier på Håkan, hans vänner, föräldrar, barn och fans. De flesta av bilderna känns väldigt personliga och det känns lite konstigt att titta på bilder av Håkan som bebis och som full tonåring. Det är en naken inblick i min stora idols liv och det tar ner honom bland alla andra människor. Samtidigt är det alltid självklart att Håkan inte är som alla andra. I bokens förord skriver han – ödmjukt som vanligt – att han bestämde sig för att göra den här boken för att hans barn ska kunna se att han ”var något en gång” när de växer upp. Det är en väldigt fin bok och det är kul att bläddra mellan de olika bilderna. Att Håkan frivilligt visar de här fotografierna för sina fans förstärker bara bilden av honom som Sveriges snällaste och mest sympatiska popartist. Samtidigt finns det ingen annan svensk artist som hade kunnat göra en bok av den här typen. Han är helt enkelt det största vi har i det här landet. Bilderna i PS. Lycka till ikväll är kanske inte de bilder som fansen helst hade sett utan de bilder som betyder mest för Håkan. De symboliserar stunder i hans liv som han minns med värme. Händelser och personer som har betytt mycket för honom: Henrik Berggren, pappan, Daniel Gilbert och tonårstjejer i sjömansskjortor. PS. Lycka till ikväll värmer min trötta själ i höstmörkret.

Det som är mest intressant med PS. Lycka till ikväll är dock de självbiografiska texter som Håkan har skrivit för att beskriva vad som syns på bilderna. Det här är inte någon överdrivet utlämnande självbiografi eller Håkans motsvarighet till Bob Dylans Memoarer, men som läsare får man precis det man vill ha. Håkan skriver ödmjukt om sig själv, sin uppväxt, kärleken till musiken och karriären. Många av de historier som ryms här har jag hört tidigare men det är fint att få höra dem direkt från Håkan och inte omskrivna av någon journalist. Rörande berättelser från barndomen blandas med pinsamma avslöjanden som att Håkan sket på sig på scen under en spelning i Eskilstuna sommaren 2001. Han erkänner också att han rökte en hel del gräs när han var i Brasilien och skrev För sent för edelweiss. Jag tycker knarkdiskussionen om Håkan är ganska bajsnödig – och jag är lite förvånad över att han väljer att skriva om sitt drogbruk här. För konstigt nog känns det fortfarande som att Håkan inte riktigt släpper in. Ibland vaggar han in mig i tron om att jag verkligen ska få lära känna honom. Men efter att jag har läst klart PS. Lycka till ikväll känns det fortfarande som att han är en ganska mystisk och avlägsen popstjärna. Håkan kommer förmodligen aldrig att prata om sina låttexter. Och egentligen är det nog bäst så. För alla som älskar Håkan och hans musik är dock PS. Lycka till ikväll än väldigt värdefull bok. Det är kul att bläddra i den när man lyssnar på hans fantastiska musik. ”När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån”.