De fem bästa låtarna med Imperiet

Igår läste jag om en ny Imperiet-box som innehåller det mesta bandet spelade in. Ikväll firas releasen av boxen på Hornstull Strand. Florence Valentin spelar Imperiet-låtar och det kommer med högsta sannolikhet vara fantastiskt. Synd bara att jag är fast i en bortglömd kuststad några timmar söderut. Jag hade gett rätt mycket för att få se det där.

Jag har en speciell relation till Imperiet och jag kan fortfarande många av deras låtar utantill. De uppenbarade sig efter att jag hade torskat på Thåström. Jag kunde inte få nog och att Thåström hade gjort så mycket – och så bred – musik kändes som det bästa som någonsin hade hänt. Det tog tid att lyssna in sig på honom. Jag lånade skivor på biblioteket, spelade in dem på kassettband och låg hemma på sängen och lyssnade och memorerade. När jag fyllde tretton fick jag den där fina boken där alla Thåströms sånger (fram till 1991) finns samlade tillsammans med ackord. Jag försökte sjunga och spela låtarna själv. Ebba Grön har alltid varit favoriten av Thåströms olika projekt, men Imperiet har betytt mer.

Nuförtiden har vi Håkan Hellström. Men innan dess var Sveriges enda rockstjärna Joakim Thåström. Det fanns ingen annan. Jag upptäckte Thåström långt innan jag började lyssna på The Clash, men med lite perspektiv känns han alltmer som Sveriges svar på Joe Strummer. Han började i ett skramligt men väldigt musikaliskt punkband. Snart hade Ebba Grön vidgat sina perspektiv och gjort storslagen och mångbottnad rock. Ebba Grön är det viktigaste svenska bandet någonsin. Efter att Ebba Grön hade splittrats gick Thåström vidare med Imperiet. Under Imperiet-tiden exploderade han fullständigt. Han skrev fantastiska låttexter och befäste med sin fantastiska röst och fascinerande scenperson sin position som Den svenska rockstjärnan. När jag var tolv år tyckte jag att alla Imperiet-låtar var mästerverk. Soundet kändes intressant och originellt och Thåströms texter träffade rätt hela tiden. Då visste jag ingenting om 80-talsrock och vilka musikaliska trender som rådde då. När jag lyssnar på Imperiet idag känns musiken väldigt präglad av sin tid. Det finns låtar som kanske inte är så odödliga som jag tyckte för tio år sedan. Men många av låtarna är tidlösa klassiker. Det är mer än rock och mer än musik. För mig betydde Thåström och Imperiet allt. Jag älskar inte lika intensivt som jag har gjort men Imperiet kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Alltid rött, alltid rätt.

Att välja ut fem Imperiet-låtar är en svår uppgift. Jag fick sitta länge med den här listan och jag är inte säker på om den är riktig. Jag kanske vaknar inatt och kallsvettigt inser att jag hade fel. Men om du aldrig har lyssnat på Imperiet tror jag att det kan vara en bra introduktion. Lyssnar gör du antingen på Spotify eller på Youtube (klicka på låttitlarna!).

1. Kriget med mig själv
Varje ung man går igenom det. Det viktigaste kriget man kan tänka sig. Kommer man ut med livet och hedern i behåll är man ett undantagsfall. Thåström satte ord på de där jobbiga känslorna bättre än någon annan. ”Jag behöver en mun till för att kunna andas/Ett hjärta till för att inte stanna/Jag behöver en mun till för att kunna andas/Men jag e förlorad i kriget med mej själv”

2. Blå himlen blues
”Jag älskar skuggan på Blå himlen bar. Jag går dit och dör en bit, en bit varje dag.” En av Thåströms bästa texter. Jag brukade ligga på sängen och drömma mig bort till Blå himlen. En plats där allt var bra och alla problem kunde lösas. Det är alltid läge för ett återbesök.

3. Alltid rött, alltid rätt
Thåström har alltid varit duktig på att skriva kampsånger. Låtar som man vill skrika sig hes på. Alltid rött, alltid rätt är en av hans allra bästa huliganlåtar. Det är svårt att sitta still. Han sjunger den grymt övertygande, varje ord träffar hårt och man känner sig väldigt sugen på att ställa till med problem. Dessutom känns låten smart. Finns det någon annan som klarar av den bedriften?

4. Guld och döda skogar
Guld och döda skogar är idealism och skönhet som fick mot tolvåriga hjärta att storma och mina små nävar att knytas. Det är en fantastisk låt. Videon jag länkar till känns smått obegriplig och töntig, men är ändå helt rätt. Den bästa versionen av låten är den liveversion som finns på den utmärkta liveskivan 2:a augusti.

5. Var e vargen
Svensk 80-talsrock har aldrig låtit så bra som på Var e vargen. Det är ännu en kampsång signerad Thåström. Jag har hört den live några gånger och det finns få låtar som tar den. Var e vargen var en sådan låt som vände upp och ned på min uppfattning om bra musik när jag hörde den första gången. Jag kunde inte höra den för många gånger och den spelades på repeat hela kvällarna.