onsdag 25 mars 2009
Spring Ricco!
Jag måste erkänna att jag till en början hade problem med Florence Valentin. Som den Clashnörd jag är kändes det lite fel att deras Pokerkväll i Vårby gård var så uppenbart Clashinfluerad. Det kändes inte som att de hade åstadkommit något själva utan bara snott en klassisk låt och skrivit en halvdan svensk text till den. Nu har jag äntligen lyckats släppa den känslan, och istället insett att Love Antell också är ett stort Clashfan. Jag gillar honom. Han känns extremt sympatisk och han är faktiskt en riktigt skicklig musiker och en grym textförfattare. Jag inser också att om jag också hade sysslat med rock så hade jag förmodligen snott mer än lovligt från The Clash. Precis som The Clash snodde från band de gillade. Det är så man visar respekt för sina hjältar.
Florence Valentins nya skiva heter alltså Spring Ricco. Det är en fantastisk albumtitel, och så Clashdoftande att jag inte kan låta bli att le. Singeln med samma namn har spelats många gånger hos mig de senaste veckorna och nu när hela albumet har landat lär det också få en hel del rotation. Florence Valentin har hjärtat på rätta stället och därför finns självklart hela albumet på deras MySpace.
Florence Valentin är ett band som lånar riff och sound från andra band. De har alltid visat att de har en grym musiksmak, och de egna låtarna berikas av influenserna. Den här gången tänker jag främst på Glasvegas och Håkan Hellström, men faktum är att Florence Valentin känns roligare och mer angelägna än vad Glasvegas någonsin gjorde. De ger samma typ av rapporter från en grå värld av betong och misär inramade med snygga poparrangemang. Det låter fantastiskt bra och Love Antells engagemang hörs i vartenda ord han sjunger. Love står på rätt sida, och han formulerar på ett lysande sätt allt som är fel i Sverige idag. Det är äkta, hårt och smart. Spring Ricco är en ganska kort skiva med bara nio låtar, men de känns alla slagkraftiga och viktiga. Förutom just Spring Ricco är min favoritlåt Såld är såld. Det är en fantastisk låt, med grym text och schysst new wave-sound. Liksom många andra av bandets låtar känns den väldigt Clashig. Jag har äntligen fattat storheten med Love Antell och hans Florence Valentin. Nu slutar jag aldrig lyssna.
SvD, DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar