Sommarens mysigaste film

Jag hade nästan gett upp hoppet om Ricky Gervais. När han gjorde The Office och Extras var Ricky min absoluta komikerfavorit. Det fanns ingen roligare än honom och världsherraväldet verkade inte långt borta. Men sen gjorde han bort sig. Efter de två skittråkiga och intetsägande Hollywoodkomedierna The Invention of Lying och Ghost Town kändes det som att Gervais hade förlorat gnistan helt och hållet. Vad hade hänt med världens roligaste kille? För några månader sedan började dock rykten om en ny TV-serie, skriven tillsammans med polaren och parhästen Stephen Merchant, florera på nätet. Än är inte mycket känt men det verkar som att Life’s Too Short kommer bli en Curb Your Enthusiasm-liknande serie om den mycket kortvuxne skådespelaren Warwick Davis. Warwick är en av de där skådespelarna som alltid kallas in när det ska göras fantasyfilm och det behövs en småväxt kille. Den första rollen han gjorde var som gullig ewok (de små björnarna med spjut som lever i harmoni med naturen på Endor) i Return of the Jedi men han är nog mest känd för att ha gjort huvudrollen i filmen Willow. Life’s Too Short har ett gyllene utgångsläge och kommer förmodligen bli fantastiskt rolig. Ricky Gervais känns plötsligt intressant igen. För några veckor sedan gjorde han ett roligt inhopp i den smått vansinniga komediserien Louie. Men det tydligaste tecknet på att Ricky Gervais är tillbaka är filmen Cemetery Junction som förgyllde min lördagsmorgon på ett otroligt fint sätt. Jag hade aldrig hört talas om Cemetery Junction när den dök upp på nätet för några dagar sedan. Egentligen är det en ganska vanlig och alldaglig film och det märks bara ett fåtal gånger att det är Gervais och Merchant som har skrivit manus och regisserat. Men för att vara en ”vanlig” film är den ovanligt fin och rörande.

Cemetery Junction utspelar sig i en brittisk småstad 1973 och kretsar kring tre killar i 22-årsåldern. De har en typiskt brittisk arbetarklassbakgrund och lever ganska vanliga liv med öl, Elton John och David Bowie i stereon och sinnessjuka egenritade tatueringar. Huvudrollen Freddie vill inte bli som sina föräldrar och lämnar jobbet i fabriken och börjat istället jobba på ett försäkringsbolag. Han vill ha pengar, en fin bil och ett stort hus. Han vill "bli något". Men sakta börjar det gå upp för honom att pengar inte kan köpa allt. Hans polare verkar istället nöja sig med vad de har. Och mycket mer än så handlar inte Cemetery Junction om. Merchant och Gervais har sagt att filmen är löst baserad på Springsteenlåten Thunder Road och den har faktiskt allt som den låten har: romantik, drömmar, självinsikt och den där mäktiga ”Its a town full of losers and Im pulling out of here to win”-känslan. Cemetery Junction är helt enkelt en väldigt bra film om att bli vuxen och komma till rätta med sig själv. Det känns skönt att den handlar om tre vanliga killar och att inget särskilt uppseendeväckande händer. De lever sina liv och försöker hitta sin plats. Skådespelarna är riktigt bra och Gervais och Merchant har givetvis roliga biroller. Eftersom filmen utspelar sig 1973 är förstås kläderna och soundtracket fantastiska. Cemetery Junction är inte någon speciell film, och det gör den heller aldrig anspråk på att vara, men för att vara en skildring av unga killars liv i en brittisk småstad är den ett mästerverk. De sista tio minuterna är ett enda stort leende.