
Den enda låten från Double Fantasy som jag hade hört tidigare var Watching the Wheels, som användes på ett fantastiskt sätt i Judd Apatows underskattade Funny People. Annars är Double Fantasy en helt ny upplevelse. Och ska jag vara ärlig hade jag aldrig fastnat för albumet om den här avskalade versionen inte hade släppts. För när jag lyssnar på den skiva som faktiskt släpptes 1980 känner jag inte alls på samma sätt. Den tillkrånglade produktionen gör att låtarna inte når och berör mig som de enklare arrangemangen på Stripped Down. John Lennon ska tydligen ha hatat sin egen röst och därför ha producerat bort allt det som berör. Känslorna försvann, men nu får de komma fram igen. Det är Yokos initiativ att låtarna släpps i de här versionerna, och det ska vi vara väldigt tacksamma för. När man lyssnar på Double Fantasy Stripped Down känns det som att John Lennon har återuppstått och sångerna låter lika äkta och nära som om Håkan hade sjungit dem. I’m Losing You, Beautiful Boy (där Lennon konstaterar att “Life is just what happens to you, while your busy making other plans”) och Watching the Wheels hör till det bästa som jag har hört i år. Double Fantasy Stripped Down växer för varje lyssning och hade det inte varit för Håkan hade det här mycket väl kunnat vara årets bästa album. John Lennon lever igen.
Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar