
Titta inte bakåt! är två historier som berättas parallellt, för att till slut knytas samman på ett okonstlat sätt. I Stockholm bor en 22-årig tjej som kommunicerar med läsaren genom något som skulle kunna vara en väldigt personlig dagbok. Hennes språk är irriterande och väldigt bloggigt. Jag är nära att ge upp läsandet av Titta inte båkat! till en början, men inser snart att Nina Wähäs tonläge fungerar perfekt för att förmedla hur den här unga kvinnan tänker och känner. Och tidstypiskt nog känner hon ingenting. Hon är totalt likgiltig och tom. Jag kan identifiera mig med henne ibland och särskilt när hon ger universitetsvärlden en rejäl känga känner jag igen mig. Men samtidigt är hon ganska outhärdlig och frustrerande. Boken tar sin början när hon precis har börjat jobba på en strippklubb (finns sådana ens i Sverige?) och tagit avsked av alla sina moraliska värderingar. På klubben lär hon känna en man i 50-årsåldern. Hon inleder någon slags affär med honom och i hans lägenhet hittar hon ett manuskript till en självbiografisk roman, skrivet av ung kille i slutet av 60-talet. Den unge författaren är hennes motsats: han tror på vänskap, kärlek och förändring. Vi får följa honom när han och hans bästa vän flyr från Bulgarien för att ta sig till USA.
Nina Wähä har skrivit en tänkvärd bok som stundtals är jobbigt pratig och ganska dåligt skriven. När jag läser Titta in bakåt! känner jag ofta att jag kunde ha gjort samma sak, fast mycket bättre. Det är inte en dålig bok, men den känns inte heller färdig eller helt genomtänkt. Jag tror att Nina Wähä kommer skriva en riktigt bra bok någon gång i framtiden. Hon har ambitionerna och idéerna, men framförallt språket gör att hon inte når ända fram. Vi behöver en svensk generationsroman som verkligen skildrar vår tid och hur vi tänker och lever. Ska jag verkligen behöva skriva den själv?
4 kommentarer:
jag tycker definitivt att du ska skriva vår generations generationsroman. det skulle jag verkligen vilja läsa. så det inte blir någon pokemontjej eller dataspelsnarkoman som får definiera oss.
Tack för ditt förtroende. När jag snart är klar med min utbildning och börjar leva som ung arbetslös kommer jag både ha den tid och bitterhet som krävs för att det ska kunna bli riktigt bra.
det ser jag fram emot! får man fråga vad det är för utbildning du går? har för mig jag läste något om kemi, men mer exakt?
Jepp, jag pluggar kemi. Det är en forskarförberedande utbildning, väldigt klassisk men inte särskilt populär. Jag intresserar mig mest för biokemi och analytisk kemi. Under hela utbildningen har jag ofta frågat mig "vad i helvete håller jag på med, varför är jag här?", men samtidigt har jag inte haft något intresse för att studera något annat. Vad som är bäst med utbildningen är att jag verkligen tvingas tänka och lösa problem, som ibland kan vara väldigt abstrakta. Vi får se vart det leder :)
Skicka en kommentar