The Thousand Autumns of Jacob De Zoet – David Mitchell

Det finns få litterära genrer som jag gillar att läsa lika mycket som historiska romaner. En bra historisk roman är bland det bästa som finns – samtidigt som man får ta del av en gripande berättelse lär man sig otroligt mycket. Tyvärr är det med historiska romaner som med deckare – det går 20 urusla historiska romaner på varje läsvärd historisk roman. Jag har vid oräkneligt antal tillfällen tvingat mig igenom fruktansvärda och illa skrivna böcker placerade i mer eller mindre intressanta historiska miljöer. Det verkar som att historiska romaner bedöms utifrån andra kriterier än ”vanliga” romaner. Kanske är det ingen som förväntar sig att en historisk roman ska vara bra på riktigt – ”man kan inte få det bästa av två världar”. Med The Thousand Autumns of Jacob De Zoet har dock David Mitchell motbevisat alla tvivlare. Det är en otroligt välskriven och fascinerande roman placerad i Japan i början av 1800-talet. Jag visste inte mycket alls om Japan vid den här tiden och jag hade aldrig hört talas om att Japan var ett slutet land – vilket boken fokuserar på – men när jag läste The Thousand Autumns of Jacob De Zoet lärde jag mig otroligt mycket, samtidigt som jag blev sugen på att få veta mer. David Mitchell har skrivit en av årets stora läsupplevelser. The Thousand Autumns of Jacob De Zoet har inte bara årets vackraste titel utan är också den snyggaste boken som jag har hållit i det här året. Det snygga omslaget (tygpärm med glitter!) och de fina illustrationerna ökar entusiasmen ytterligare och det är sällan som jag rycks med på det här sättet av en roman. Stundtals känns det som att man faktiskt är där, i ett av världens mest spännande länder för över 200 år sedan.

Japan år 1800 var ett slutet och isolerat land. Japanerna hade ytterst liten kontakt med omvärlden och klarade sig på egen hand. Kristendom var inte tillåtet, utlänningar fick inte lära sig japanska och de japaner som lämnade landet var inte välkomna tillbaka. All handel sköttes från ön Dejima utanför Nagasaki och utlänningar kunde inte ta sig längre in i landet. Till Dejima kommer den unge holländaren Jacob De Zoet. Han ska jobba där i fem år innan han kan återvända till Holland och sin blivande fru. Men ödet vill annorlunda. Jacob fascineras av den japanska kulturen och förälskar sig i en japanska barnmorska med ett sönderbränt ansikte. Han dras in i ett komplicerat nät av intriger, lögner och mord och får en större inblick i det främmande landets kultur och samhällssystem än vad han kanske hade önskat sig.

David Mitchell är en jävel på att skriva. Språket i The Thousand Autumns of Jacob De Zoet är fantastiskt. Mitchell skriver på ett medryckande och levande sätt, och hans beskrivningar av miljöer, människor och händelser känns på något sätt mer lediga och naturliga än de flesta andra författare jag har bekantat mig med de senaste åren. Hemma i England verkar han vara hur stor som helst och kritikerna tar i så att de nästan skiter på sig när de ska lovorda honom. Att döma av citaten som pryder baksidan av The Thousand Autumns… är han allmänt betraktad som ett litterärt geni. Konstigt nog finns inga av hans böcker översatta till svenska och jag hoppas verkligen att något svenskt förlag tar sitt förnuft till fånga och ger ut det här mästerverket. Det måste finnas en marknad för The Thousand Autumns… även i Sverige. Annars vill jag gråta. Mitchell har potential att bli en av mina nya favoritförfattare. Han nämner mina husgudar Haruki Murakami, Paul Auster, Italo Calvino och Mikhail Bulgakov som referenser och hans kritikerrosade roman Cloud Atlas ligger i högen med böcker som ska läsas i sommar. The Thousand Autumns… är en fantastisk historisk roman och det bästa som jag har läst i genren på flera år. Karaktärerna och storyn är otroligt starka och hade fungerat i vilken tid och miljö som helst. Men att Mitchell har valt det isolerade Japan som skådeplats gör allt mycket starkare. Det är en så fascinerande och märklig plats att jag efter att ha läst ut boken sitter och läser om Japan på Wikipedia tills mina ögon gör ont. Jag kan inte få nog. Mitchells historiska kunnande är imponerande. Hans research måste ha varit enormt omfattande och till skillnad från många andra historiska författare verkar han ha en lyhördhet för vilka detaljer som intresserar läsarna. Jag har inga onda ord om David Mitchell eller The Thousand Autumns of Jacob De Zoet. Ingen borde gå miste om den här romanen. Det är intressant historia presenterad på ett lysande sätt.