Jubileum/Utvärdering

Idag är det ett år sedan jag startade den här bloggen. Ambitionerna har alltid varit höga och syftet var att få skriva regelbundet om sådant som jag gillade. Jag gick ut rätt hårt från början. Trots att internet är ofattbart stort fanns det mycket som saknades. I alla fall på svenska. Det har aldrig varit några problem att hitta saker att skriva om. Ganska snabbt hittade jag en form som jag gillade. Jag tycker att jag har utvecklats under det här året och år nöjd med vad jag har presterat.

Blandningen film, musik, litteratur och TV borde egentligen tilltala de flesta. Även om jag har skrivit mycket om gamla grejer har Finpop alltid varit aktuell och uppdaterad och jag har ofta varit först i Sverige med att uppmärksamma olika företeelser. Finpop är inte en smal blogg. Jag känner mig ofta väldigt mainstream. Jag älskar Judd Apatow och Kanye West. Men Finpop har aldrig lyckats locka särskilt många läsare. Under de bästa perioderna har jag haft omkring hundra besökare per dag. Däremot har de flesta varit väldigt positiva till det jag skriver, vilket förstås har känts kul. Men framförallt har jag skrivit för mig själv. Finpop har fyllt en viktig funktion i mitt liv. Jag har fått en möjlighet att skriva om mina intressen och därmed fått ur mig mycket som jag inte kunnat prata med någon om. Det har gjort mig lugnare och gladare. Till en början var det inte meningen att Finpop skulle handla om mig men indirekt har bloggen mer och mer kommit att skildra den jag är och vad jag tänker. De som har läst bloggen har nog en ganska bra uppfattning om vem jag är. Ni känner mig bättre än de flesta.

Den senaste månaden har jag trappat ner på bloggandet. Det beror delvis på att det inte händer särskilt mycket under sommaren och delvis på att jag för första gången någonsin har mycket att göra. Men Finpop kommer leva vidare. Om jag kommer komma tillbaka till den ambitiösa en-blogg-varannan-dag-formen vet jag inte. Men jag kommer fortsätta skriva.

Jag vet inte hur man firar att man har bloggat ett år. Ska man ens fira det? Jag har letat i arkivet och plockat fram nio (tio hade varit att överdriva) bloggar som jag gillar extra mycket.

1. De fem bästa låtarna med Olle Ljungström
Det här är det mest lästa inlägget på Finpop. Under det här året har ju faktiskt Olle gjort någon slags comeback med en trevlig skiva och en fantastisk dokumentär. "De fem bästa låtarna..." är det enda återkommande inslaget på Finpop. Till en början var det tänkt som utfyllnad. Det är de inläggen som tar mest tid att skriva och kräver mest betänketid, och när man har avverkat ett gäng band och artister blir det svårare att komma på nya. Kommer jag någonsin klara av att göra en topp-5 med Dylan eller The Clash?

2. A Beginner’s Guide to Sandinista!
En ambitiös blogg som nästan ingen läste. Sandinista! är fortfarande en av mina favoritskivor och känner du för att lyssna på den tycker jag att du ska läsa det här inlägget.

3. Sent i november
Det är kul att skriva bokrecensioner. Men det finns nästan ingen som är intresserad av att läsa dem. Varken här eller någon annanstans. Jag är svag för välgjorda barnböcker och Tove Jansson är en av mina stora förebilder. Av hennes böcker är Sent i november den allra bästa.

4. The Man in Me
En lite annorlunda blogg där jag skrev om en favoritlåt och tre av mina hjältar och deras koppling till låten.

5. Tre filmer om isolation och galenskap av Roman Polanski
Rubriken säger allt.

6. Oscar Waos korta förunderliga liv – Junot Díaz
Årets bästa bok. Kanske århundradets bästa bok. Har du inte läst den än är det hög tid nu.

7. Snake och jag
Jag har många hjältar.

8. Mina föräldrars favoritalbum
Norrköping, rotlöshet och nostalgi. En av de bästa svenska skivorna någonsin.

9. Morrissey i Borås
Konsertbloggar ger flest läsare. Vill du skriva en blogg som drar mycket folk skulle jag rekommendera att du går på många spelningar och skriver ingående om dessa. Varvar du det med att lägga upp dagens-outfit-bilder några gånger om dagen har du ett vinnande koncept. Morrissey i Borås är bland det bästa jag har sett på en scen. Jag är fortfarande knockad.