fredag 14 augusti 2009

Sommarradio


Idag gjorde jag min sista dag på sommarjobbet. I tio veckor har jag jobbat i ett labb på ett reningsverk. Jag har gjort analyser, diskat, hämtat prover, inventerat och pratat skit. Det är ett bra jobb det där. Arbetsuppgifterna kanske inte alltid är så spännande och ibland blir det lite tungt. Men det finns något märkligt lugnande i det repetitiva labbarbetet och jag gillar mina arbetskamrater. Jag kommer nog tillbaks nästa sommar. Radion fyller en viktig funktion i labbet. Jag lyssnar sällan på radio annars och när jag gör det är det alltid P3 som gäller. Jag har alltid varit en P3-puritan och något annat känns otänkbart. De första veckorna på jobbet var det Rix FM som gällde. Jag hatar den kanalen mer än något annat. Formstöpt intetsägande musik som spelas på repeat endast avbruten av reklam och obehagligt klämkäcka programledare. Syftet är att zombifiera lyssnarna och göra dem till tacksamma och beskedliga konsumenter som inte har någon lust eller behov att se utanför sina trygga villaområden. Successivt fick jag igenom en P3-reform och den senaste månaden har det bara varit som P3 har spelats. Allt är givetvis inte bra på P3 men någon bättre kanal finns inte. Det tänkbara alternativet P1 är det sömnigaste som finns och det dagliga sommarsnacket är oändligt överskattat. Jag hade väntat spänt hela sommaren på att få höra Frida Hyvönens sommarprat men det var obehagligt pretentiöst och meningslöst. Nästan som en repris av Annika Norlins sommarprat från förra året. Tacka vet jag P3.

Bäst på P3 är programmet Brunchrapporten. Programledaren Henrik Torehammar (bilden) har utformat det bästa samhällsprogrammet någonsin. För hans skull är jag redo att bli gay. Henrik och hans medhjälpare snackar nyheter på ett roligt och intressant sätt. Jag gillade Brunchrapporten förra sommaren också men i år har Mr Torehammar varit ännu vassare. Han är rolig, smart och otroligt älskvärd. På Brunchrapportens hemsida kan man se Henrik filmad in action i studion. Till en början var det lite skrämmande men när jag hade smält helheten gillade jag honom ännu mer. Vilken fantastisk människa! Brunchrapporten är alltid angeläget och begåvat. Ibland är de först med stora och viktiga nyheter och det finns alltid en viss tyngd i vad som sägs. Jag tycker att TV-nyheterna borde hämta inspiration från Brunchrapporten. Det skulle bli så sjukt mycket roligare. Sommarsäsongen av Brunchrapporten är över, men programmet är tillbaka redan på måndag. Under hösten kommer det sändas på måndagar och dessutom är Henrik programledare för P3s Kvällspasset. Lycka!

Nästan lika bra som Brunchrapporten är Morgonpasset. Under sommaren har ett riktigt skönt gäng fått styra programmet från Malmö. Programledarna Claudia Galli och Simon Svensson har varit smått fantastiska. Till en början tyckte jag att Claudia verkade lite blåst men hon visade sig snart vara sjukt skarp. Särskilt när hon är vulgär eller går över gränsen på olika sätt blixtrar det till ordentligt. Simon gör dessutom de roligaste busringningarna – ofta baserade på usla ordvitsar – som jag har hört sedan mina yngre bröder hade sina glansdagar. Men bäst av alla är Jonatan Unge. Han är den bästa svenska komiker jag har stiftat bekantskap med på evigheter. Jonatan är vida överlägsen överskattade fåntrattar som Björn Gustafsson men i det här Melodifestivalen-älskande landet kommer han aldrig kunna bli lika stor. Det är tråkigt och sorgligt, men det finns få genier som får den uppskattning de förtjänar. Jonatan Unge förtjänar faktiskt att kallas geni. Under hela sommaren har han dagligen presenterat ett nytt avsnitt av sin sketchserie Att finna sig själv i Malmö. Det har varit underligt, ojämnt, fascinerande och väldigt roligt. Ofta är Jonatan insiktsfull och smart, men han drar sig inte heller för att vara vulgär och grov. Alla avsnitt finns att avnjuta på Morgonpassets hemsida. Här nedan listar jag mina fem favoriter. Lyssna så förstår ni varför Jonatan Unge – och ingen annan – är sommarens kung. Klicka på rubrikerna (som nog talar för sig själva) för att höra avsnitten.

1. Jonatan kissar på ett barn.
2. Jonatan förklarar sakligt varför hamstrar är outhärdliga.
3. Jonatan reflekterar över Adde Malmberg och bögar.
4. Jonatan pratar om sin föräldrageneration, 40-talisterna.
5. Jonatan pratar om när han hittade sin ungdomliga identitet – som jude.

1 kommentar:

Tobbi Anderberg sa...

Inga länkar funkar, vilket är synd då Jonatan Unge är helt fantastisk..!!