The Big Lebowski firar tio år

Idag är det tio år sedan The Big Lebowski hade premiär i Sverige. Tiden går verkligen fort, och jag minns första gången jag såg filmen som om det vore igår. Jag var rätt liten då och det tog emot att hyra filmen eftersom VHS-omslaget var ganska fult, men väl hemma och några minuter in i filmen insåg jag hur otroligt bra den var. Några dagar senare gick vi och bowlade, inspirerade av filmen. The Big Lebowski är en av mina absoluta favoritfilmer och tillsammans med den tecknade Robin Hood-filmen är det den film jag sett flest gånger.

Jag tröttnar inte på The Big Lebowski hur många gånger jag än ser den. Vad är det med The Big Lebowski som gör den till en bättre film än alla andra komedier? Det finns många svar på den frågan, men en avgörande grej är storyn, eller snarare avsaknaden på story. Där de flesta andra filmer har en story som är central och som man tröttnar på efter att ha sett filmen några gånger, hur bra filmen än är, är storyn inte det viktiga i The Big Lebowski. Storyn är snarare en ursäkt för att världens skönaste karaktärer ska få fritt spelrum. I huvudrollen ser vi Jeff Bridges som The Dude. Han lunkar sig fram genom livet, spelar bowling, röker på, dricker white russians, lyssnar på bra musik och är allmänt cool. Sen har vi Vietnamveteranen Walter som alltid är klädd i khakikläder och Donny som är snäll och tillbakahållen och alltid får höra ” Shut the fuck up, Donny! ” från Walter så fort han öppnar munnen. Utöver de här tre centrala karaktärerna är The Big Lebowski befolkad av många andra färgstarka och minnesvärda karaktärer.

The Big Lebowski är väldigt välskriven och dialogen är så suverän att man omöjligt kan tröttna på den. Alla skådespelare är lysande i sina roller, noirupplägget passar filmen perfekt och soundtracket är fullt av mästerliga låtar. Dessutom har filmen de snyggaste och roligaste drömsekvenserna jag någonsin har sett. Bröderna Coen har gjort många bra filmer men jag har svårt att se hur de någonsin skulle kunna toppa The Big Lebowski. Den senaste Coen-filmen, Burn After Reading, gick upp på bio i USA förra veckan och kommer under hösten gå upp även i Sverige. Tydligen ska Burn After Reading påminna lite om The Big Lebowski, och jag ser mycket fram emot att få se den. Det finns inget som är dåligt med The Big Lebowski. Jag älskar filmen på alla tänkbara sätt och ikväll tänker jag se den igen, och det uppmanar jag alla andra att också göra.

”The Dude abides. I don't know about you but I take comfort in that. It's good knowin' he's out there. The Dude. Takin' 'er easy for all us sinners. Shoosh. I sure hope he makes the finals.”