lördag 20 september 2008

En helvetes vinter – Daniel Woodrell


Ree Dolly är en väldigt hård och häftig sextonårig tjej, helt olik tjejerna från din gymnasieklass. Hon bor tillsammans med sin galna mamma och två småbröder i ett fallfärdigt hus i Ozarkbergen. Hela släkten lever på att tillverka och sälja knark, och de är extremt fattiga. När Ree blir lite äldre tänker hon lämna Ozarkbergen och familjen och ta värvning i armén där det finns disciplin och ordning. Rees pappa har varit borta några månader och har inte hört av sig. En dag kommer en polis förbi och berättar att Rees pappa ska infinna sig för rättegång om en vecka, och om han inte dyker upp kommer Ree och familjen förlora sitt hus och sin mark. Ree har inget annat val än att börja leta efter sin pappa…

En helvetes vinter är en hårdkokt bok. Författaren Daniel Woodrell kallar sina böcker för country noir, och det är en rätt passande beskrivning. Det är väldigt rått, hårt och sällan moraliserande. Språket är kortfattat och enkelt och kapitlen är korta. Jag gillar hur Woodrell uttrycker sig och den svenska översättningen av Eva Johansson är väldigt bra. Ingen av karaktärerna är särskilt sympatisk, men man hejar ändå på Ree och hoppas att allt ska gå bra för henne och familjen. Om man vill läsa en trevlig och upplyftande bok är En helvetes vinter helt fel, men om man inte räds brutalitet och råhet är det en intressant läsupplevelse. Jag tror att de som gillar Dennis Lehanes böcker och TV-serier som Deadwood och The Wire kommer gilla den här boken.

Mer intressant än berättelsen och karaktärerna är miljön som boken utspelar sig i. Jag hade aldrig hört talas om Ozarkbergen innan jag läste En helvetes vinter. Ozarkbergen är ett område som sträcker sig över delar av flera amerikanska delstater; Missouri, Arkansas, Oklahoma och Kansas. Jag har inte lyckats hitta någon information om hur utbredd kriminaliteten är i Ozarkbergen, men om man ska tro Daniel Woodrell är det ett laglöst område. Knarkhandel, mjukisbyxor i galna kulörer och husvagnsleverne hör till vardagen. Daniel Woodrell är uppvuxen i Ozarkbergen och bor fortfarande där så jag antar att området ändå inte är så fruktansvärt. Om inte annat är det ett väldigt vackert område med fin natur.

Jag avslutar den här bokrecensionen med att slumpmässigt slå upp En helvetes vinter och välja ett citat för att visa på bokens konsekvent råa språk:

Han tog ett steg bakåt, drog upp ett paket crank ur skjortfickan, skrapade upp en laddning med en lång fingernagel och snortade, och snortade igen. Han vred på nacken och gnuggade sig på näsan medan de svarta prickarna i hans ögon vidgades och mörknade. Han höll fram påsen mot Ree. ”Har du fått smak på det här än?”.


Fler bra recensioner av En helvetes vinter hittar du på DN och dagensbok.com.

Inga kommentarer: