Generation Kill

Jag minns när USA invaderade Irak. Jag var 15 år gammal och samtidigt som det var hemskt och fruktansvärt kändes det lite spännande. Vi gav oss ut på gatorna och demonstrerade. Vi gick gata upp och gata ner skrikandes ”USA ut ur Irak!”. Det fanns ingen som gillade Irakkriget. Det kändes totalt onödigt då, och idag framstår det än mer onödigt. Vad åstadkom egentligen USA i Irak? Vad var meningen med kriget? Irakkriget blev min generations Vietnamkrig, om än i mindre skala, och plötsligt hade man fått något att verkligen tycka illa om. Något som det var värt att skrika sig hes över ute på gatorna.

Generation Kill har kanske fått mer publicitet i Sverige än i något annat land. Här blev den ordentligt hypad redan innan den hade haft premiär. Hypen bottnade i att Alexander Skarsgård hade landat sin första stora roll i en amerikansk produktion. Det är stort därför att det är sällan svenskar får något genomslag i Hollywood, och alla sådana händelser generar per automatik några sidor i Aftonbladet. Svenska medier diskuterade dock inte seriens handling utan all fokus lades på Skarsgård som person. Jag trodde inte att Generation Kill skulle vara något att ha, men efter att ha sett serien kan jag avslöja att jag sällan haft så fel.

Generation Kill handlar om hur USA invaderade Irak 2003. Vi får följa en grupp soldater och en Rolling Stone-journalist, Evan Wright, som följer med soldaterna för att få material till en reportageserie. Reportagen blev sedan boken Generation Kill som ligger till grund för TV-serien. Evan Wright har tillsammans med bl.a. manusförfattare från The Wire och lite annat creddigt folk skapat serien. Jag tycker de har lyckats väldigt bra. Det här är den bästa krigsskildring jag har sett på evigheter. Istället för att lägga fokus på striderna utspelar sig den större delen av serien i olika läger. Soldaterna har det tråkigt. Allt går att helvete och tristessen är total. Det blir mycket bögskämt, tjafs och allsång av mainstreamhits från det tidiga 2000-talet. Serien skildrar hur unga män från min generation beter sig i krig, och jag tror inte man kommer närmare verkligheten än så här. En del tycker att det är kul och häftigt att döda medan andra blir extremt desillusionerade och känner besvikelse och maktlöshet. Kontrasten mellan de här två typerna av soldater är väldigt intressant, och framåt slutet verkar det som att alla har insett att de egentligen inte har vunnit något.

Det kan vara lite svårt att komma in i serien. Tempot är långsamt och karaktärerna är många, och som tittare blir man ganska förvirrad till en början. Men ganska snart lossnar det och serien blir otroligt fascinerande. Alexander Skarsgård spelar Brad ”Iceman” Colbert, en av seriens huvudpersoner. Han har fått sitt smeknamn därför att han alltid är lugn – även i de mest pressade situationer behåller han lugnet, han klarar tom av att skita under extrem stress. Iceman är en av seriens mest sympatiska karaktärer och ju längre kriget pågår desto mer börjar han tvivla på krigets nytta och sin egen funktion. Alexander Skarsgård imponerar verkligen med den här rollen. Jag trodde inte att han kunde göra en sådan magnifik prestation, och jag kommer verkligen hålla ögonen på honom i framtiden. Faktum är att nästan alla skådespelare i Generation Kill gör väldigt bra prestationer, och det är sällan man ser en sådan stark grupp skådespelare i en TV-serie. Regin är även den mästerlig, och överlag är det alltså en väldigt bra serie.

Irakkriget var totalt meningslöst men något som kriget ändå har lyckats generera är flera riktigt bra film- och TV-produktioner. Efter att du har sett Generation Kill tycker jag att du omedelbart ska se filmerna In the valley of Elah och Stop-Loss. Det är två riktigt bra filmer som handlar om när soldaterna som har varit i Irak kommer hem till USA. Båda filmerna är upprörande, välspelade, spännande och engagerande. De känns som en direkt uppföljning på serien, och om ni gillar Generation Kill kommer ni förmodligen även gilla de här filmerna.

Det har skrivits en del bra grejer om Generation Kill, utöver intervjuer med Alexander Skarsgård, i svenska tidningar. Den bästa artikeln publicerades i Aftonbladet för en dryg vecka sedan och är skriven av Emil Arvidsson. Jag tycker han belyser det mesta som är bra med serien. Om du vill läsa ännu mer om serien finns det några läsvärda bloggar på Weirdscience.