Acid Tongue - Jenny Lewis nya album är här

För snart tre år sedan satt jag och slötittade på MTV. Jag brukar sällan bli berörd av musiken som spelas på den kanalen, men helt utan förvarning visade de videon till Rise Up With Fists med Jenny Lewis and the Watson Twins. Jag hade aldrig hört talas om Jenny Lewis tidigare men fastnade direkt. Musiken var mysig amerikansk folkmusik blandat med rock och med en bra text. Och Jenny Lewis verkade vara en alldeles fantastisk person, helt olik de andra tjejerna som fick synas på MTV och trots att hon var ”indie” var hon också helt olik de svenska och skittråkigt uniforma indietjejerna som man hade vant sig vid. Hon verkade vara sympatisk, rolig, smart och lite bitter och hade världens kanske snyggaste hår. Rabbit Fur Coat var ett album jag lyssnade väldigt mycket på, och som jag fortfarande sätter på ibland.

Jenny Lewis är mest känd som sångerska i gruppen Rilo Kiley och förra året kom deras senaste album Under the Blackligt. Det var väldigt välproducerad pop som lät ganska mainstream men hade bra melodier och fina låtbyggen och texterna var ofta ganska mörka. Nu är Jenny Lewis tillbaka med sitt andra soloalbum, den här gången utan The Watson Twins. Albumet heter Acid Tongue och släpps i slutet av september, men redan nu kan du höra hela skivan på Jenny Lewis MySpace.

Har du lyssnat på Jenny Lewis tidigare kommer du att känna igen dig. Rösten är den samma, texterna är fortfarande riktigt bra och melodierna är vackra. Men soundet är ändå lite annorlunda. Jag tycker det är fascinerande att Jenny Lewis kan variera sin musik så mycket att hon aldrig blir förutsägbar men ändå håller sig inom vissa bestämda ramar. Musiken på Acid Tongue kan kategoriseras som indiefolkrock, och man kan säga att Jenny Lewis tillhör samma scen som t.ex. Conor Oberst och She & Him som också släppt bra album i år. Men på Acid Tongue känns Jenny Lewis mindre tillbakahållen än tidigare, soundet är lite råare och musiken går ofta åt soulhållet. Det är ganska oputsat och lite kantstött och det låter riktigt jävla bra. Jag gillar visserligen allt som Jenny Lewis gör men jag hade inte väntat mig att det nya albumet skulle vara så här bra. Det känns väldigt kul, och det här är garanterat den skiva som kommer spelas mest hemma hos mig de kommande veckorna.

Jenny Lewis har bjudit in flera stora namn från den amerikanska indierockeliten på skivan och har också spelat in en låt med Elvis Costello. Tillsammans sjunger de på låten Carpetbaggers och det låter fantastiskt. Jag tänker inte välja ut några favoritlåtar då allt känns riktigt bra. Om exakt en månad, den 13e oktober, kommer Jenny Lewis att spela på Kägelbanan i Stockholm. Jag planerar att gå dit, och jag kommer aldrig mer tvivla på Jenny Lewis kapacitet. Det kommer bli en fantastisk konsert.