Bob Dylan skriver ut din höstmedicin

En del artister har sysslat med musik längre än andra och några av dem är otroligt produktiva. Att lyssna in sig på The Smiths är inte särskilt svårt. Det enda som krävs är lite vemod och tid nog att sätta sig in i fyra-fem album. Med artister som Bob Dylan är det betydligt svårare. Den mannen har spelat in mer musik än de flesta, och det mesta är väldigt bra. Jag har lyssnat mycket på Dylan de senaste fem åren, men jag har ändå inte lyssnat på alla hans album. Det tar sin tid att lyssna in sig på Dylans skivor, men just i hans fall är jag glad att det finns så mycket att lyssna på. Det känns tryggt att veta att det alltid finns något bra med ens favoritartist som man ännu inte har upptäckt. Den här veckan har den senaste delen i Dylans The Bootleg Series släppts. Albumet heter Tell Tale Signs och det är den åttonde volymen i bootlegserien.

Tell Tale Signs är en dubbel-CD som innehåller tidigare outgivet material från åren 1989-2006. För många kan det säkert verka konstigt att några andra än de mest fanatiska lyssnarna skulle vara intresserade av att höra en massa sällsynta låtar som inte var tillräckligt bra för att hamna på de vanliga albumen, men Tell Tale Signs är faktiskt riktigt bra och helt klart värd att lyssna på. Det är en väldigt matig samling som innehåller liveversioner, outtakes, alternativa versioner och låtar som varit med i filmer som t.ex. den trevliga North Country. Konstigt nog är varenda låt på albumet bra, och jag tycker inte att något av materialet är tråkigt eller opassande. Dylans flesta album håller väldigt hög klass och det här albumet visar på att han har valt bort en del riktigt bra låtar, för att få sina album att låta ännu bättre. Den Dylan som hörs på Tell Tale Signs är den Dylan som lyssnarna har lärt känna de senaste åren. Det är samma Dylan som man kan höra på Theme Time Radio Hour och samma Dylan som Plura älskar att kopiera. Soundet är det samma som på hans senaste album. Det är lugna låtar och Dylan blickar bakåt i tiden och omfamnar gammal blues och country, men gör ändå sin helt egna grej. Några av mina favoriter på albumet är de tidigare outgivna låtarna Mississippi och Red River Shore och en alternativ version av Someday Baby.

Tell Tale Signs är en mycket välkommen skiva. Det är ett perfekt soundtrack till den gråa höst som just nu utspelar sig utanför våra fönster. Eftersom albumet innehåller så mycket bra och matigt kommer det nog räcka hela hösten. Med Dylans hjälp kommer vi nog att få uppleva nästa vår, trots allt.

Läs även recensioner av Tell Tale Signs från DN och SvD.