Burn After Reading

Alla gillar bröderna Coen. Det finns få regissörer som så ofta gör så bra filmer. Nu är det dags för deras nya film, Burn After Reading, som i jämförelse med deras förra film, No Country for Old Men, är betydligt mer lättsam. Skådespelarensemblen innehåller bara stora och creddiga namn och filmaffischen är väldigt snygg. Storyn verkade väldigt kul och jag hade väntat mig ett mindre mästerverk. Vad kunde gå fel? Tyvärr är Burn After Reading en bagatellartad historia, men en ganska underhållande sådan.

En CIA-agent får sparken för att han super för mycket. Han skriver då ner en massa CIA-hemligheter, kanske för att hämnas eller kanske som någon slags biografi. Hans fru, som hatar honom och är otrogen, får tag i hans texter som sedan hamnar på villovägar. Texterna ligger på en CD-skiva som en dag dyker upp på ett gym där några anställda inser värdet på det de har hittat, och de försöker bedriva utpressning mot CIA-agenten. Allt går åt helvete, alla knullar med varandra och det är många personer som är inblandade i den förvirrade storyn.

Burn After Reading är en ganska kort film och för den korta speltiden är storyn onödigt komplicerad och invecklad. Det är många karaktärer som man ska hålla kolla på och vad filmen egentligen handlar om är ganska diffust. Men det är ändå hyfsat lätt att hänga med i svängarna, även om det går lite väl fort ibland. Några gånger skiner det verkligen till och Burn After Reading blir den roliga film som jag hade hoppats på. En del av karaktärerna är riktigt bra och jag hade gärna sett mer av dem. Richard Jenkins verkar dyka upp överallt nuförtiden (den senaste tiden har vi kunnat se honom i The Visitor och Step Brothers) och han är bra även i den här filmen. Hans roll som den dystra gymchefen som tidigare varit präst och hungrar efter kärlek från en arbetskamrat är den mest mänskliga figuren i filmen. J.K. Simmons som en högt uppsatt CIA-man och Brad Pitt som en otroligt töntig gyminstruktör är också riktigt roliga. Och George Clooney bygger väldigt konstiga saker i sin källare.

Burn After Reading är ganska trevlig. Filmen har några roliga karaktärer och man har kul när man ser den. Men en kort stund efter att jag sett klart filmen känns det som att jag redan börjat glömma bort vad jag nyss har sett. Innerst inne hade jag hoppats att bröderna Coen skulle göra en komedi som kunde mäta sig med The Big Lebowski, men Burn After Reading har ingenting jämfört med den filmen. Enligt IMDb håller bröderna Coen på med inte mindre än fem filmprojekt som det planeras premiärer för under nästa år. Jag får känslan av att de gör alldeles för mycket filmer och inte riktigt stannar upp och reflekterar över vad de egentligen vill göra. Ibland får de verkligen till det, och de har onekligen gjort några mästerliga filmer, men ganska ofta blir filmerna mediokra, oavsett hur många stjärnskådisar de lyckas värva.

Burn After Reading har svensk biopremiär nästa vecka.